BULLERSKYDDEN börjar sitta på plats hos allt fler arbetstagare — decibelmätare kan konsulteras för att mäta nivån. Symptom som domningar i fingrar som småningom kanske vitnar, mister fingertoppskänslan och gripstyrkan — viftas ofta bort med utsliten i jobbet, åldern tar ut sin rätt. Men boven, handhållna vibrerande maskiner som mutterdragare, betong- eller slagborrar och till exempel sticksågar, den spårar vi än så länge sällan.

Arbetshälsoinstitutet kör nu igång en kampanj för att öka medvetenheten om risken för vibrationsskador. Institutet har tagit fram direktiv för arbetsplatser och företagshälsovård om hur risker med vibration riktad mot händerna kan bemästras. Det samma gör det finskspråkiga faktabladet, Tietokortti 20. En pinfärsk och lättanvändbar s.k. vibrationssticka (en s.k. tärinätikku) ger faktainformation enkelt och behändigt, om exempelvis hur länge olika vibrerande arbetsverktyg får användas sammantaget under en dag.

– Människor reagerar olika men om fingrarna börjar domna är det ett första tecken på att allt inte står rätt till. Kanske kan exponeringen minskas genom arbetsarrangemang så att fler delar på den biten av jobbet. Bra verktyg och underhåll är också viktigt, säger arbetshygieniker Erkko Airo.

EN DEL TILLVERKARE av tryckluftsverktyg har satsat på att minska vibrationerna i nyare verktyg rejält. Verktygen har också blivit lättare, vilket gör att greppet inte är lika hårt — och minskar risken för skada.

– Tillverkarna är inte skyldiga att beakta gränsvärden men nog att uppge hur mycket ett verktyg vibrerar. Mindre vibration kan fungera som marknadsföring, påpekar Pekka Olkinuora, chef för Arbetshälsoinstitutets servicecenter.

Men nya, mer effektiva verktyg kan å sin sida vibrera mer. Också det att vi använder mer maskiner inverkar. Olkinuora påpekar att till exempel gårdskarlar förr höll sig till snöskovel och kvast i dag är det snöslungor och lövblåsare som gäller — och ökar exponeringen. Kyla kan också öka skaderisken.

Vibrationsdämpande handskar finns på marknaden, men forskarna menar att det är svårt att säga att genom mätning visa om de har effekt.

TOTALT BERÄKNAS omkring 130 000 finländska arbetstagare utsättas för vibrationer från handhållna maskiner och ytterligare 140000 för helkroppsvibration, i skogsmaskiner, flyg, tåg, bussar, fartyg med mera.

– Där är det svårt att påvisa yrkesskador då det saknas kriterier för yrkessjukdom, och också ergonomin kan spela in, säger Olkinuora.

De tjugotal fall av vibrationsskador som årligen klassas som yrkessjukdom utgör dock endast toppen av isberget, menar forskarna. Då 1 500 metallarbetare i Birkaland fick frågan om symptom, svarade hundratals ja. Och redan bland dessa hittades några tiotal som uppfyllde kriteriet för yrkessjukdom.

Yrkesgrupper som utsätts för vibrationer via händerna är plåtslagare, byggnadsarbetare — inklusive de som bygger vägar, järnvägar och fartyg, båtar och motorfordon, kommunalteknik —, gjuteriarbetare och andra metallarbetare, de som jobbar inom tung industrin, i gruvor med flera. Också tandläkare kan drabbas av vitfingersyndrom.

INTE HELLER arbetarskyddsinspektörerna och företagshälsovården har beaktat vibrationsriskerna i högre grad, detta även trots att statsrådet utfärdat en förordning.

Genom utbildning hoppas Arbetshälsoinstitutet öka kunskapen bland de här grupperna men också bland arbetarskyddschefer och –fullmäktige.

Forskarna betonar att vibrationsstickan är ett enkelt och unikt hjälpmedel. På den kan man kolla hur länge man sammantaget kan använda t.ex. mutterdragare, betongborr och sticksåg per dag. Både verksamhetsvärdet — då man bör hitta metoder att minska exponeringen — och gränsvärdet anges. Det senare i illande rött för att markera att det inte får överskridas.

SOK AUTOKAUPPA OY med nio bilaffärer och –verkstäder runtom i Finland har startat upp ett brett upplagt projekt tillsammans med Arbetshälsoinstitutet. Målet är att förebygga problem med buller och vibrationer i verkstäderna.

Direktör Jukka Saloranta, som svarar för koncernens arbetarskydd, berättar att projektet är fyrdelat: kartläggning, mätningar, utvärdering av exponering och risker och ett konkret bekämpningsprogram.

– Målet är att varje verkstad ska ha ett eget program för att bekämpa buller och vibrationer redan i höst, säger Saloranta.

Arbetarskyddsfullmäktige, bilmontören Pentti Tiitinen på koncernens verkstad vid Automaa i Hertonäs i Helsingfors började som 15-åring med att reparera bilar. I dag, 40 år senare, säger han bestämt att arbetsverktygen utvecklats något otroligt och blir bara bättre.

– De tunga metallhöljena har lindningar och många verktyg är fem gånger lättare i dag. Då kan jag hålla mutterdragaren i ett mindre fast grepp, och belastningen minskar, säger Tiitinen.

Att fingrarna domnar efter ett längre vibrerande jobb har Tiitinen märkt, men då tar han en paus och gymnastiserar handen. Några desto värre skador har han inte märkt. Fysiken har han hållit i skick genom att spela både fotboll och innebandy och fungera som juniortränare.

– Men vi måste få också de unga på servicesidan, vid däckbyten att inse att det är skäl att hålla paus, eller byta arbetsmoment emellanåt, säger han.

VIBRATIONER ÄR NÅGOT som ingen egentligen tänkt på, förrän på de senaste åren, inte heller här, bekräftar Tiitinen.

– Jag är både glad och stolt att Automaa nu är något av en pionjär genom vårt projekt. Det är spännande att se vad resultatet blir, säger Pentti Tiitinen.

Förvånad är han inte.

– Här har jag aldrig behövt ta strid om arbetarskyddet. Vi har fått det vi önskat, säger han och visar på ledningar och slangar vackert upphängda i taket för att minimera snubbelrisk.

Bilmontör Lo Hong Vi, 35, har jobbat på Automaa sedan 1999 efter att dimitterats från Haga yrkesskola några år tidigare.

– I skolan talades nog inte just alls om vibrationer, säger Lo Hong Vi och visar verktygsskåpet. En del är ackumulatordrivna och ger inte vibrationsproblem.

Men visst finns här vibrerande handverktyg. Lo Hong Vi greppar en plåtsåg som skär igenom plåten med både rejäla vibrationer och ett öronbedövande oljud.

Får se vad utredningen säger om det verktyget …

Text: INGEGERD EKSTRAND
Foto: PATRIK LINDSTRÖM