Finland är landet som betalar sina skulder. Uttrycket härrör sig från
mellankrigstiden då Finland som enda land punktligt avkortade sin skuld till USA. Skulden
bestod bl.a. av livsmedelshjälp som mottagits i början av självständighetstiden. Efter
andra världskriget ålades Finland att betala enorma summor, mest i form av
varuleveranser till Sovjetunionen.
Krigsskadeståndets värde kan uppskattas till en summa motsvarande
minst en tredjedel av BNP. Överfört till dagens ekonomi vore det omkring hälften av den
nuvarande statsskulden. Under efterkrigsåren fanns inget överflöd, så skadeståndet
medförde åratal av uppoffringar och brist. Men också det reddes upp.
Det ligger alltså djupt i den finländska folksjälen att man ska
göra rätt för sig. Mot den bakgrunden måste man se och förstå de starka reaktionerna
i fråga om de bidrag som bättre ställda euroländer åläggs att betala till
krisländerna. Vi sköter vårt, men varför ska vi betala andras skulder?
Å andra sidan. Euron har varit bra för landet. Finland hör till de
länder som otvetydigt dragit nytta av eurosamarbetet. Räntor och priser har hållit en
stabil nivå och man slipper krånglet med en varierande och osäker liten valuta som
ständigt riskerar bli offer för spekulativ verksamhet. Euron möjliggör långsiktig
planering och investering på en helt annan nivå än någonsin tidigare under Finlands
självständighet.
Nu när det är dags att betala priset för framgången vill
finländarna plötsligt inte vara med längre! Det kan nog vara så som Angela Merkel och
Nicolas Sarkozy med flera tänker. De delvis ilskna reaktionerna på separatavtalet med
Grekland är därför inte överraskande. Avtalet går ju ungefär ut på att Grekland
deponerar en summa motsvarande Finlands andel av skulden. Det torde vara självklart att
den metoden inte kan tillämpas i alla länder. Det är lika absurt som att tänka sig att
din bank skulle kräva att du deponerar en summa som är lika stor som lånet innan du kan
få ett lån.
Folksjälens plågor och våndor och därav härledd politisk populism
måste förvisso beaktas, men jag tror ändå inte att Finland i längden kan hålla sig
utanför eurosamarbetet, inte heller dess negativa sida. "Har man tagit fan i båten
får man ro honom i land!"
Vägen till finansiell stabilitet och hyfsat balanserade statsskulder i alla
euroländer är visserligen svår och lång, men ett sammanbrott i valutasamarbetet skulle
få ytterst allvarliga följder för hela Europa, inte minst för vårt eget lilla land!
