De tydligaste symtomen på flä är att man på en ledig dag går omkring och vet att det finns en hel kavalkad av saker att göra; ostädade rum, obesvarade mejl, oräfsade löv, olästa böcker, olänkade länkar, otvättade fönster, och en oplanerad framtid, men att det samtidigt inte finns någon som helst vilja eller lust att ta itu med något av det. Allra helst vill man bara sätta sig ner framför datorn eller titta på akvariet eller bara ligga i stilla umgänge med sig själv och frossa i sin flähet.

Fläheten drabbar mig ibland, ofta på helger då jag försöker hålla mina schemalagda aktiviteter på ett minimun. Jag sätter mig i soffan och stiger helt enkelt inte upp. Känslan smyger sig på och attackerar, jag hör ljudet — FLÄÄHHH ... — och vet att det är dags igen. Jag har kommit att inse att fläheten är en del av livet, men jag börjar bli förbaskat trött på att ha dåligt samvete när jag lyder den. Dåligt samvete för att jag inte fått någonting gjort, för att jag slösat en dag, för att jag inte varit tillräckligt effektiv eller duktig eller närvarande eller kreativ eller flitig eller vadsomhelst som jag annars så gärna vill vara.

Det här vill jag sluta med. Och därför har jag skrivit ihop ett kort manifest som jag tänker sträva efter att efterfölja.

1. Jag är en människa, ingen maskin. Jag behöver dagar av återhämtning och vila. Jag behöver få vara flä.

2. Jag kommer därför att njuta av att vara flä.

3. Jag kommer inte heller att skämmas för att jag varit flä. Jag kommer att vara stolt över att jag njöt av det.

4. Jag kommer att minnas att jag vinner mera på att vara flä en hel dag än jag gör på att yra omkring med tio aktiviteter som ändå inte kan utföras på en dag och som dessutom kan vänta tills imorgon.

5. Jag kommer att minnas att alla de människor jag beundrar eller avundas, alla de som uppnått sina mål och nått en åtråvärd plats i livet och samhället, att alla de också upplevt och upplever dagar av flä.