. vane.jpg (302 bytes)

Få vågar gå med i facket

En bråkdel av växthusarbetarna med utländsk bakgrund är fackanslutna. Träfacket kämpar med att få fler.

TROTS ATT ARBETSPLATSERNA i Närpes har ett gott rykte och de allra flesta sköter sig prickfritt finns det ändå undantag. I soffan hemma hos sig i Närpes sitter Peter som ursprungligen kommer från ett annat land och har jobbat i Närpes i många år. Då han kom till Närpes började han jobba i ett växthus där han jobbade i flera år. En tid som han ser tillbaka på med avsmak.

– Det var förbjudet att prata medan vi jobbade. Så fort vi sa någonting kom chefen fort som blixten och skällde att vi jobbar långsammare om vi pratar och att han ska dra av timmar på lönen om han hör att vi pratar igen.

Peter minns då en arbetskamrat var sjukskriven några dagar. Då han kom tillbaka till växthuset undrade chefen varför han inte kom och arbetade fast han var sjuk. Det hela slutade med att arbetstagaren sade upp sig.

Peter berättar också om hur de sprutade plantorna för hand utan skyddskläder.

– Vi var helt genomdränkta av giftet efteråt.

TRÄFACKET HAR INGEN avdelning i Närpes. Växthusarbetarna i Närpes hör till avdelningarna i Kaskö eller Kristinestad. I de båda avdelningarna finns totalt 227 medlemmar. 56 av dessa har utländsk bakgrund.

– Men vi vet att det finns sju, åtta gånger fler utländska arbetare som inte är fackanslutna, säger ombudsman Lasse Parhiala på Träfacket.

För ungefär tre år sedan var han i Närpes och berättade om facket för utländska arbetare. Men det tog inte fart. Han säger att Träfacket har svårigheter med att få förtroendemän, arbetsskyddsfullmäktige eller ens kontaktpersoner på växthusen.

– På stora arbetsplatser där det finns förtroendemän tar de hand om nya utländska arbetare och där är rekryteringen enklare. Men om det inte finns någon förtroendeman är det svårt.

I DAG JOBBAR PETER på en annan arbetsplats där han trivs bättre. Då han hör andra arbetsinvandrare berätta om dåliga erfarenheter på andra arbetsplatser brukar han uppmana dem att gå med i facket. Men Peter säger att många inte vågar. De är rädd att arbetsgivaren ska misstycka.

– Alla är rädda för att förlora arbetet. Och uppehållstillståndet är ofta i vågskålen om du inte lyckas uppfylla kraven på inkomstgränserna.

Ombudsman Lasse Parhiala säger att han ibland har svårt att tro att vi lever i år 2011.

– Jag vet att många är rädda. I gamla Vasa län finns det 1 245 arbetsplatser av vilka 95 procent har under tio arbetstagare. Om jag skulle ha tid skulle jag gå runt till alla små arbetsplatser och informera om arbetstagarnas rättigheter och systemet med facket. Men någon sådan tid har jag inte. Därför är det så viktigt att vi skulle få förtroendemän på arbetsplatserna. Information och rådgivning är det bästa sättet att trygga sig mot problem.

I BÖRJAN AV FEBRUARI kommer Träfacket att ordna en kurs för största delen av dess utländska medlemmar.

– Då ska vi gå igenom lagstiftning, kollektivavtal och den fackliga rollen.

Lasse Parhiala berättar om ett fall, inte i Närpes, då två utländska arbetare kom till arbetsgivaren och berättade om sina rättigheter och att de gått med i facket.

– Arbetsgivaren sa att här gäller våra egna lagar. Om utlänningarna blir skrämda från början med att det finns egna lagar på arbetsplatsen så blir de rädda för att bli utan jobb och att bli utan uppehållstillstånd.

JOHAN GULLMETS

Peter heter egentligen någonting annat.

Löntagaren 13.9.2011 nr 4/11

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)