DET HÄR GÄLLER i stort för hela landet, så även för Närpes. Projekten är som amöbor, de flyter in i varandra, säger också Lilian Ivars. Hon är den som vet mest om projekten i Närpes både för flyktingar och arbetsinvandrare för hon har, med några års avbrott, skapat och lett de flesta av dem.

Men det projekt hon nu leder i samkommunen K5 (förutom Närpes omfattande Kristinestad, Kaskö, Korsnäs och Malax) är faktiskt initierat från inrikesministeriet och pågår i 16 kommuner i landet. Meningen är bl.a. att man äntligen ska få fastare former i arbetet att integrera både flyktingar och arbetsinvandrare. För Närpes del blir det till exempel en rådgivnings- och handledningscentral centralt i Närpes från och med i höst, förhoppningsvis stadigvarande. I samarbete med universiteten i Jyväskylä och Stockholm planerar Lilian Ivars nu också för en så kallad virtuell inlärningsmiljö för språk och samhällskunskap. Det innebär bland annat att invandrarna får sitta hemma och plugga vid datorn när det passar dem.

LILIAN IVARS ÄR INTE SÄKER på hur man ska definiera den så kallade Närpesmodellen, men hon konstaterar att ansvarsfördelningen är bredare nu än förr. Tidigare var det kommunen som tog hand om flyktingarna, nu är det arbetsgivarna som tar ett brett ansvar för sina invandrade anställda. De har ofta själva rekryterat dem och har ett intresse av att de får drägliga villkor i fråga om bostäder och annat.

Men är facket med i projekten?

– Nej, det har inte blivit så, facket får väl slå på trumman lite mer och tala om att de finns om de vill vara med i diskussionerna, säger Lilian Ivars.

Harry Malm, som är ordförande i Metalls avdelning för Närpes med omnejd, tycker att det är självklart att facket borde vara med och påverka även när det gäller samhällsfrågor i stort. Det rent fackliga har de större metallföretagen skött bra, invandrarna är organiserade till nästan hundra procent. Men "ju mindre företag, desto större problem" konstaterar han och menar att det också vore dags för ett övergripande samarbete om de invandrade växthusanställdas problem. Närpesmodellen kan lätt krackelera om man inte tar itu med arbetsgivare som missköter sig.

SOM SITUATIONEN VARIT hittills har projektanställda ibland fått agera i rent fackliga frågor. Det är inte som det ska vara, säger Aida Simidzija, bosnisk domare i Banja Luka innan hon kom till Närpes. Hon har tvingats påpeka att det inte är hennes sak att tolka kollektivavtal till exempel när invandrarna velat ha klart besked om pekkasdagar, semesterpengar och liknande.

Hon berättar om ett fall där arbetsgivaren sade upp en anställd mitt under en permittering och sedan vägrade betala semesterlön. Den anställde var organiserad och Aida Simidzija kunde därför kontakta hans fackförbund som bekräftade att arbetsgivaren var tvungen att betala ut semesterlön.

– Arbetsgivaren krävde då att mannen skulle arbeta in en månad, men han hade redan ett nytt jobb. När jag sade detta till arbetsgivaren fick jag till svar att "då kan han komma hit och jobba lördagar och söndagar".

TEXT GUNNI NORDSTRÖM
FOTO JOHANNES TERVO