I tjugo år har den offentliga sektorn gradvis privatiserats. Men vi vet fortfarande lite om konsekvenserna. Det hävdar en ny svensk undersökning.

BLIR DET DYRARE eller billigare att låta privata aktörer ordna offentliga tjänster som dagvård och skola? Förbättras eller försämras kvaliteten?

Tjugo år efter att privatiseringsvågen inom den offentliga sektorn drog i gång står forskarna mer eller mindre svarslösa inför frågor som dessa. Den sammanfattningen gör svenska Studieförbundet för näringsliv och samhälle som i september presenterade den uppmärksammade rapporten Konkurrensens konsekvenser.

– Konkurrensutsättningen har — åtminstone hittills — inte varit den mirakelmedicin som många hoppades skulle ge högre effektivitet och kvalitet, skriver forskningschef Laura Hartman i rapportens slutord.

RAPPORTEN ÄR INTRESSANT läsning också ur ett finländskt perspektiv. Sverige har visserligen bedrivit en aggressivare privatiseringspolitik än Finland. I Stockholm, som i och för sig är ett extremfall i Sverige, står till exempel privata aktörer för omkring hälften av primärvården. Men utmaningarna — att följa upp vad som händer med kvalitet och kostnader — är desamma.

De teoretiska för- och nackdelarna med privatiseringar är väl kartlagda, men som sagt inte de verkliga följderna.

– Det kanske mest oroande är bristen på kunskap inom individ- och familjeomsorgen, som barn- och ungdomsvård och missbrukarvård. Ingen vet riktigt vad privatiseringarna lett till här och det saknas starka intressegrupper som kan företräda brukarna, säger Ulrika Lorentzi, utredare på Svenska kommunalarbetareförbundet.

Också ur ett arbetstagarperspektiv finns det många frågetecken kring följderna av privatiseringen. Klart är i alla fall att fackets förutsättningar har förändrats avsevärt.

– Vi har i dag mängder av arbetsgivare som vi sluter separata avtal med. Arbetsgivarnas samarbetsvilja är mycket varierande. En del vill inte ha några kollektivavtal alls, medan andra inser behovet av goda arbetsförhållanden för att kunna locka arbetstagare på sikt.

ARBETSMARKNADSPOLITIKEN är ett av de områden där den borgerliga regeringen de senaste åren aktivt drivit på för att öka de privata inslagen. För att minska arbetslösheten har stora satsningar gjorts på att komplettera den traditionella arbetsförmedlingen med olika former av jobbcoacher, som ofta är privata.

Förhoppningen har varit att de privata aktörerna ska föra med sig ett bredare kontaktnät till arbetsgivare. Men blir det så?

– I en studie lät man en del slumpvis valda arbetssökande gå till privata jobbcoacher och en del till offentliga. Slutsatsen var att det inte fanns någon större skillnad mellan hur många som hittade jobb i de olika grupperna. Däremot var kundnöjdheten något större bland dem som gått till privata coacher, säger Martin Lundin som är forskare vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.

Men också här finns frågetecknen. Man vet inte hur kostnaderna påverkats och forskningsmässigt är det är svårt att visa att jobbcoacherna skulle ha haft någon effekt på sysselsättningen eftersom det finns så många andra faktorer som påverkar.

– Ingen förespråkar att man helt skulle dra tillbaka privatiseringarna. Det handlar om att justera det nuvarande systemet. Utmaningen ligger i att konstruera kontrakt som ger de privata utförarna incitament att på bästa möjliga hitta jobb åt folk, utan att till exempel enbart välja "lätta" klienter.

TEXT OCH FOTO JENS FINNÄS

Danska fackförbund riktar skarp kritik mot privatiseringspolitiken. Det finns inga belägg för pris- eller kvalitetsvinster, hävdar stor forskning.

Efter att ha kartlagt närmare 4000 västerländska studier drar en dansk rapport, som beställts av fackförbunden FTF, LO och OAO, slutsatsen att kvalitet och arbetsplatstrivsel får stryka på foten när offentliga tjänster konkurrensutsätts.

Det finns, enligt rapporten, ingen garanti för att priserna ska bli lägre när privata utförare bjuds in. Tvärtom riskerar administrationskostnaderna öka till följd av upphandlingsbyråkrati och uppföljning, vilket många utvärderingar inte tar i beaktande.

– Mot bakgrund av den här undersökningen ser vi ingen orsak till att upprätthålla kravet på konkurrensutsättning i kommunerna. Vi vill först ha bevis på att konkurrensutsättningen fungerar. Bevisbördan ligger på politikerna, säger Bente Sorgenfrey på den fackliga centralorganisationen FTF.