Att kollektivt lägga ner arbetet, alltså att strejka, för att uppnå ett gemensamt mål är en företeelse som förknippas med industrialismen och som tog form under 1800-talet. En hårt pressad och utnyttjad arbetarklass strejkade och protesterade för bättre ekonomiska, sociala och politiska villkor. Inte sällan åtföljdes strejkerna av demonstrationer och regelrätta folkuppror som ofta slogs ned med våld.

Eftersom England brukar betraktas som den moderna industrins vagga härleds helt följdriktigt också själva ordet strejk från engelskans "strike", att slå till. Men som påtryckningsmetod är strejker och arbetaruppror betydligt äldre än så. Den första kända beskrivningen av ett arbetaruppror finns upptecknad på en papyrysrulle och ska ha ägt rum för över tretusen år sedan! Tusen år senare gjorde gladiatorer och slavar uppror i protest mot omänskliga villkor under ledning av den legendariske Spartacus.

Under nyare tid och inte minst i Finland har det sannerligen också funnits perioder av starkt missnöje, strejker, våldsamma sammandrabbningar och rent av krigshandlingar.

I vårt lilla land har vi ändå under senare årtionden allt mera sällan behövt uppleva omfattande konflikter på arbetsmarknaden, utan dessa har kunnat begränsas till vissa branscher och metoderna har i regel varit av ett mildare slag än regelrätt strejk, till exempel strejkvarning, begränsningar av vissa arbeten eller övertidsförbud.

För det mesta kommer ju lyckligtvis arbetsmarknadsparterna överens inom en rimlig tid och utan dramatiska konfliktåtgärder efter mer eller mindre svåra förhandlingar som ofta förs in på sena natten. (När detta skrivs pågår just en sådan förhandling.) Även om förhandlingsläget denna höst ser betydligt dystrare ut än på länge är det förhoppningsvis ändå rätt osannolikt att det hela urartar i en storkonflikt av det slag som vi minns från historien.

Det historiska och ekonomiska läget är numera ett annat. Finland är medlem i EU och en integrerad del av en globaliserad ekonomi där konflikter av alla slag försvårar landets konkurrensläge inte bara på kort sikt utan framför allt på längre sikt, vilket alla parter är pinsamt medvetna om.