Undertecknad har en ny hobby, eller egentligen är den
inte alls ny utan gammal som gatan. Plus att de flesta antagligen skulle kalla det för
ett tidsfördriv, inte för en hobby.
Det handlar om att glo på teve, en verksamhet som blev rejält lidande när barnen var
små och de elektroniska barnvakterna var betydligt färre än nuförtiden.
Nåväl, notera att jag nu inte snackar vanligt strötittande utan en mera avancerad
form av ugglande: långdistans, halvmaraton. Här är det tv-serier, riktiga långkörare,
som gäller. Och till spelets regler hör att man inte får fuska.
Nej, inte inhandla dvd-boxen med tillgång till rubbet, inte efterhandstitta på
webben. Det enda som räknas är att vara på alerten under "bästa
sändningstid", när respektive avsnitt är ute på sin jungfruresa och även grannen
kikar.
Visst, att strunta i tablåläggningen vore bra mycket enklare. För det första ska
man vara på rätt plats vid rätt tidpunkt, en utmaning i sig. Och även om dessa
kriterier uppfylls krävs det vassa armbågar för att få sin vilja igenom (i vårt
hushåll har vi ynka två tv-apparater).
Men har man väl kommit till skott är det hur kul som helst, snudd på
beroendeframkallande. Det vill säga tills man inser att det är fråga om blott en
illusion. Åtminstone enligt det intellektuella skrået som jämt och ständigt hävdar
att "teven är död" (med hänvisning till den mediala splittringen).
Och visst finns det en poäng här. I de yngre ålderskategorierna har You Tube och
andra snabbfix tvivelsutan kört förbi dumburken. Men resten av befolkningen då, de
stackars satar som enligt statistiken fortsättningsvis envisas med att hälla i sig
gravölen?
För dem, för oss, för mig, är den tablålagda teven fortsättningsvis en
"vilsam konstant i en värld av flyktighet" (som det hette i en kolumn i Dagens
Nyheter). Å andra sidan lär vi snart slippa detta gissel, i takt med att public service
monteras ner och de toknischade betalkanalerna tar över.
DRAMA
Där vi en gång gått, Kjell Westö på längden och bredden, FST5 med start 21.12
Efter spelfilmen, i regi av Peter Lindholm, är det dags för serieversionen som går
ut i sex avsnitt. Följaktligen är vi tillbaka i början av 1900-talet, en tid av
klassklyftor och social oro som under de kommande åren och årtiondena både förenar
människor och driver dem ifrån varandra. Blodigt, bitterljuvt.
DOKUMENTÄR
Sagan om Jussi, en tenor tar ton och en snaps eller två, FST5 26.12
Man behöver inte vara en vän av opera för att haka på Johan von Sydows Sagan om Jussi
(Björling), en dokumentär om den fattiga, föräldralösa sångfågeln som lagt inte
minst svenska kriminalkommissarier vid sina fötter. Men som bekant spottade Jussi inte i
glaset, de mörka demonerna är många.
TV-FILM
Marlon Brando i Finland, mumlande filmstjärna har vägarna förbi, Yle Teema
I oktober 1967 landade Marlon Brando, Unicef-ambassadören, i Finland. Men vilka
tankar väckte egentligen det nordliga landet? Det framgår av Jukka Kuosmanens och J.P.
Pulkkinens dokumentär och mera Brando vankas de i filmsviten The Chase, The Wild One,
One-Eyed Jacks och The Fugitive Kind.
