Johansson arbetar i en fabrik. I dag är det en vanlig dag och han har gått till jobbet. Så plötsligt klockan tio kallar enhetschefen till möte. Det har just kommit besked från koncernledningen att det ska bli samarbetsförhandlingar. "Jaså", tänker han. "Det är det gamla vanliga" och han väntar sig inget annat än att någon kanske blir uppsagd eller åtminstone permitterad.

Vad betyder då samarbete? Det finns en lag om samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare som medför att det måste föras förhandlingar mellan dessa båda parter innan det görs förändringar på arbetsplatsen som inverkar på arbetstagarnas ställning. Tyvärr har ordet samarbete ändå under senare år fått en bister biklang.

Samarbete är givetvis en positiv sak! Det handlar om ett barn av det efterkrigstida konsensussamhället som närdes i en omgivning av tillväxt och välstånd. Det var i och kring efterdyningarna av de våldsamma sammandrabbningarna under förra hälften av nittonhundratalet som det hittades former för ett fruktbart samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Det ska sägas även i dagsläget att resultatet efter samarbetsförhandlingar ur arbetstagarnas synvinkel oftast är bättre än det skulle vara annars, så det är skäl att ta noga vara på samarbetet.

Hos oss i Finland hjälpte de senaste krigen paradoxalt nog mycket när det gällde att hitta en gemensam tonart mellan arbetsmarknadsparterna. Rent av legendarisk var den så kallade vapenbrödraaxeln och den väl dokumenterade vänskapen mellan dåtida fackföreningsledning och arbetsgivarledning.

Också i detta avseende var Sverige ett föregångsland. Redan 1938 hittades gemensamma tongångar i det så kallade Saltsjöbadsavtalet och den därpå följande Saltsjöbadsandan.

När man följer diskussionen kan man ändå ibland undra vart denna "axel" och denna "anda" försvunnit? Nyckeln till dilemmat heter globalisering. De större privata arbetsgivarna ser sin verksamhet i ett globalt perspektiv. De är allt mindre beroende av att förhandla med finländska parter, det må sedan vara arbetstagare eller myndigheter. Inte ens det fosterländska finns mera i deras vokabulär. Kapitalet har inget fosterland!