 Stor
ovetskap om arbetsriskerna
 I övriga Norden, i all synnerhet i Sverige, har
isocyanaterna debatterats livligt en längre tid, för man vet att de orsakar allergier
som kan utvecklas till astma. I riskzonen är mänskor som utför heta arbeten typ
svetsning och lödning, då material som innehåller polyuretan hettas upp. Sådana jobb
utförs framom allt i bilreparationsverkstäder.
Personbilsverkstaden hos Veho i Gloms i
Esbo är en av de arbetsplatser där institutet för arbetshygien gjort
isocyanat-mätningar och resultaten är att vänta någon gång i vår. Verkstaden har
gott anseende för sina insatser i arbetarskydd. Vi åkte dit.
- Jasså, säger verkstadens
arbetarskyddsfullmäktige Pertti "Elmeri" Toukonen, när han får veta
att isocyanatrapporten är på kommande.
- Vi har lite undrat, för mätningarna
gjordes redan 1999.
Vad gäller de anställdas kunskaper om
riskerna med heta arbeten är hans bedömning att folk vet väldigt lite, och då
inkluderar han sig själv. Det man vet är uppsnappat härifrån och därifrån, säger
han.
Vad verkstaden däremot försökt göra
är att minska riskerna som anknyter till olika kemiska ämnen. Tillsammans med
platschefen har Toukonen och arbetsplatshälsovården inventerat dem alla, ersatt de
värsta giften med mindre farliga ämnen, och beslutat att inga nya ämnen tas i bruk
förrän hälsovården gett sitt medgivande. Toukonen menar att hälsovården är väl
underrättad om vad som används i verkstaden.
Men det verkar som informationen om
riskerna ändå inte skulle ha nått alla de dryga tjugo arbetarna i den långa
verkstadshallen. Verkstaden har inga direktiv angående arbetarskydd, utan det är helt
upp till arbetstagarna själva att ta reda på och skydda sig.
Info efterlyses
- Jag utgår ifrån att allting är
giftigt och använder alltid andningsskydd. Det är självbevarelsedrift, säger
plåtslagare Pekka Lehto, som har sin arbetsstation i ena ändan av hallen.
Sina kunskaper om jobbets risker
bedömer han som svaga. Det pratas inte om dem. Visst läser reparatörerna varningarna
på burkarnas omslag, en annan sak är sedan om de reagerar på dem, ja ens begriper hur
skadliga ämnena är. Folk vet också att heta arbeten är ohälsosamma, men man har inte
riktigt någon uppfattning om de rätta sätten att skydda sig.
Lehto önskar att
arbetsplatshälsovården dök upp, gjorde mätningar vid arbetsstationerna och berättade
för de anställda hurudana andningsskydd de borde ha under alla olika arbetsmoment, hur
man ska skydda huden och vilka de rätta arbetsställningarna är.
Några av Lehtos kolleger samlas runt
om oss, och nickar instämmande. De berättar om tilltäppta näsor, förlorat luktsinne,
hudirritationer och torr hals. En kille berättar att han får andnöd när han hanterar
ett medel som kallas gummivård, om han inte använder andningsskydd. "Får inte
inandas, fordrar god luftkonditionering " står det på burken.
En annan berättar att han alltid
måste gå ut på gården för 5-10 minuter efter att han brett penselbar tätning, en
gegga som luktar vidrigt, får det att går runt i huvudet och klia i halsen efter bara
ett andetag.
Skyddsutrustningen opraktisk
När Lehto och Toukonen jämför
verkstaden med tidigare arbetsplatser, Toukonen med sin tid i Sockenbacka-Veho och Lehto
jobbet vid en liten bilverkstad, säger de att skillnaden är som dag och natt. Till
nuvarande verkstads fördel.
- I den verkstad där jag jobbade var
luften grå av svetsrök hela tiden, minns Lehto.
Toukonen tampades förr med ett
besvärligt hudutslag, som arbetsplatsläkaren menade att hade orsakas av häst.
- Jag hade absolut ingenting att göra
med vare sig stall eller hästar, grinar Elmeri, som sluppit åkomman nu.
Han medger att så
arbetarskyddsfullmäktige han är så fuskar han med den personliga skyddsutrustningen,
speciellt andningsskydden. Mest för att de gör det svårt att andas redan fastän man
ingenting uträttar.
- I synnerhet den här säger han, och
lyfter en gul ansiktsmask ur en låda. Fotografen ber honom ta den på sig, och börjar
själv rota efter ett objektiv i kameraväskan. Fotograferandet drar ut på tiden och
Toukonen ser allt mer lidande ut. Röd i ansiktet lyfter han på masken:
-Skynda dej, jag kvävs, stönar han
Plats för förbättringar
Men fastän Veho satsat i
inomhusluftens kvalitet och personlig skyddsutrustning finns det saker att bättra på,
påpekar killarna.
- Luftutsuget är helt enkelt
underdimensionerat, säger Toukonen.
Vid varje arbetsstation finns en
punktutsug, men när många är påkopplade samtidigt orkar inte maskineriet med. Det
händer därför att när killarna i ena ändan av hallen svetsar så pyr röken ut över
Pekka Lehto och hans kolleger i andra ändan. Dessutom når inte punkutsugen till alla
delar av arbetsstationerna.
Friskluftintaget är malplacerat. Det
ligger åt gårdssidan till och suger upp alla bilavgaser. I verkstaden vet man också
när någon tar sig en tobakspaus ute på gården.
- Det hade kanske varit klokare att
bygga intaget på motsatta sidan där ingen rör sig, suckar Toukonen.
CAROLA ISAKSSON
Löntagaren 5.2.2001 nr
1/01 |
