 Har fackföreningsrörelsen en framtid ?
Miljön fackets stötesten
"Vi kan inte blunda
längre"
 För timmerman Matti Piirainen är det
nödvändigt med en kursomläggning i facket.
- Vi kan inte längre blunda för miljöfrågorna, säger han.
Andra fackaktivister ser det som ett
måste, om facket ska lyckas engagera unga mänskor i framtiden.
Matti Piirainen leder Helsingfors
timmermansavdelning med 1500 medlemmar, och hans erfarenhet är att folks medvetenhet om
miljöfrågor är mycket hög.
- Men vi har förundrat oss över att
fackledarna är så nonchalanta. Fast de har väl blivit en del av etablissemanget.
Som ett exempel tar Piirainen frågan
om ett femte kärnkraftverk, där han hör också sitt eget förbund tala med kapitalets
röst. Motiveringarna är desamma, säger han. Själv är han kärnkraftsmotståndare.
Harrisburg- och Tsernobylolyckorna om något visade att kärnkraften inte är riskfri, den
är en dålig energiform såtillvida att nyttograden är exceptionellt låg,
slutförvaringen är ett problem, det finns redan nu ett överutbud av energi i Norden
för att inte tala om Europa när marknaderna där öppnas och till råga på allt är det
inte alls säkert att industrin ställer upp med behövlig finansiering av ett femte verk.
- Inte åstadkommer ett kärnkraftverk
speciellt många arbetstillfällen heller. Byggnadsskedet varar ju inte för evigt.
Bygga – ett
självändamål
- Byggandet har blivit ett
självändamål i det här landet. Det ska byggas, byggas, utan tanke på konsekvenserna.
Stora marketar som tar kål på små butiker och gör konsumenten högberoende av bil,
motorvägar som skär sönder landskap. Ingen sätter sig ner och funderar vad som ska
byggas var och varför. I de fall miljövärden får lite mer framträdande position i ett
bygge, tillintetgörs de goda avsikterna av brådskan. Man hinner inte låta materialen
torka och man hinner inte göra ifrån sig ordentligt.
Också fackföreningsrörelsen har
fallit för "fortsatt tillväxt-filosofin".
- När man motiverar ett femte
kärnkraftverk med att industrin behöver energi, godtar man den här filosofin, och
blundar för det faktum att ökad tillväxt är ökad konsumtion. Man säger att
kärnkraften är miljövänlig och men glömmer att konsumtionen är förödande för
mänskan och miljön.
Intressant blir frågan i globalt
perspektiv.
- Hur förhåller vi oss den dag alla
mänskor i u-länderna vill ha bilar ? Ska vi förneka dem, för att de kommer att smutsa
ner det också för oss ?
Döva öron
Piirainen och hans timmermanskolleger
har suttit många timmar och funderat på alternativ energiproduktion med sol, vind,
naturgas och flis. Flis är en realiserbar modell, som också skulle ge sysselsättning,
om man exempel byggde kombianläggningar, som producerar delar till husbyggnads- och annan
industri och energi som biprodukt. Tio stycken hundra megawattsanläggningar på olika
håll landet är inte utopistiskt, framhåller Piirainen, men understryker att
timmermännen ingalunda vill hugga ner all skog, utan ser alternativet som ett mellanled
på vägen mot naturvänligare produktionsformer.
- Men vår röst ljuder nog för döva
öron, konstaterar han.
Tystnad
För två år sedan satt
avdelningsbossen tillsammans med andra fackligt aktiva och representanter för föreningen
Jordens vänner i en arbetsgrupp, som funderade över fackets och miljörörelsens
beröringspunkter. Det ett år långa arbetet som understöddes av miljöministeriet
resulterade i ett häfte med rubriken Ympäristö- ja ay-väen keskustelunavaus
Työllisyyden parantamisesta. Vad man alltså försökte få igång var en diskussion om
sysselsättningen med hänsyn till miljön.
Nationalekonomen Jan Kunnas
från Jordens Vänner sammanställde häftet:
- Dessvärre har ingenting hänt efter
det. Ibland blir jag inbjuden till något fackmöte, och det är allt. Medlemmarna är
intresserade, men det förblir på den nivån.
Facket och miljövårdarna är
fortfarande varandras motpoler i Finland till skillnad från övriga Europa.
- Det ligger i vissa intressen att få
dem att framstå som eld och vatten, säger Kunnas.
Skogen står honom nära, och han tar
ett exempel därifrån:
- Om arbetsplatserna i skogen skulle ha
försvunnit på grund av miljövården, hur kommer det sig då att avverkningsmängderna
ständigt ökat ? Inom skogsskyddet har vi försökt få igenom hur
arbetsplatsproblematiken kunde lösas, men det anses inte höra till en miljöorganisation
att lägga sig i sysselsättningsfrågor. I de andra nordiska länderna funderar man
mycket mera på hur miljöskydd och arbetsplatser kan förenas.
Bäst har fackliga och miljöintressen
i Finland sammanfallit inom livsmedelssektorn.
- Där är sambanden kanske klarare,
säger Kunnas och tänker på det finländska jordbruket. Som exempelvis år 1995
levererade 85 procent av livsmedelsindustrins råvara.
CAROLA ISAKSSON
Löntagaren 5.2.2001 nr
1/01 |
