 Ordförandeveteranen Pentti Levo:
FFC bevarar sin slagkraft
 Facket har alltid haft ett svar på tidens utmaningar och
jag är säker på att FFC klarar av det i framtiden också. Till och med webbgenerationen
kopplar upp sig mot facket efter att ha irrat omkring, säger FFC:s långvarigaste
förbundsordförande Pentti Levo (58).
Pentti Levo har stått i ledningen för
Medieförbundet, tidigare Finlands bokarbetarförbund, i 20 år. På kongressen i mitten
av maj lämnar Levo förbundet som han tjänat i sammanlagt 35 år och går i pension. I
praktiken har Levo redan lämnat sin uppgift av hälsoskäl. Han är en urhelsingforsare,
en "Sörkän jätkä ", med ett långt perspektiv på fackföreningsrörelsen.
– Jag fick mitt första ordinarie
arbete på tryckeri i början av 60-talet och anslöt mig till facket. Efter det har
fackföreningsrörelsen haft en enda mäktig uppsvingsperiod.
- Under depressionsåren i början av
90-talet försökte Aho och Viinanen skrota facket med hjälp av
arbetslöshetskassesystemet. Om avgiften till kassan skulle ha stigit femfalt och den
fackliga medlemsavgiften därmed till fem-sex procent skulle det ha varit fackets
undergång. Av generalstrejkshoten var hotet 1994 det allra viktigaste, bedömer Pentti
Levo.
Enligt honom kan man utan tvekan säga
att facket klarade sig bra i depressionens prövningar.
– Inflationen hölls i schack och
prispolitiken stabiliserades. Nolluppgörelserna på 90-talet var helt förnuftiga, fast
de blev kritiserade, betonar Levo.
Undersökningar vittnar om en ständigt
stigande prestige för FFC bland medborgarna. En stor förtjänst tillkommer enligt Pentti
Levo ordförande Ihalainens moderata uppträdande.
Att facket klarade sig ur depressionen
betonas också av att medlemmarna inte flydde sedan facket hade övergett
inkomstfördelningspolitiken.
De feta åren en prövosten
Om facket klarade sig bra i den
dystraste depressionen sedan kriget kan det mångåriga uppsvinget bli en prövosten.
Enskilda företag kastar loss från den allmänna lönelinjen och löneskillnaderna ökar.
Optioner och dividendinkomster river upp skillnaderna ytterligare.
– En uppsvingsperiod kommer med
egna risker för den fackliga enheten. Yrkesstrukturerna bryter samman och arbetena faller
mer och mer sönder i uppgifter som kräver mer respektive mindre kunnande. Också inom
förbunden finns det folk som inte längre gillar solidaritet, utan betonar individualism,
säger Levo. Enligt honom är den kollektiva andan limmet i fackföreningsrörelsen, och
det har den äldre generationen anledning att tjata om.
FFC har i någon mån förlorat sin
karaktär av en rörelse. Nu pågår en kampanj för att återuppväcka den.
– Fackets karaktär av
folkrörelse är ganska bedrövlig åtminstone i tillväxtcentra, menar Levo. Det kan gå
att mobilisera folk i strejk, men det är inte garanterat att strejkerna håller, säger
Levo.
– De lokala fackavdelningarna
borde kanske delas i mindre enheter som människorna kunde uppleva att de hör till,
resonerar Levo. Massmöten behöver facket också för att få upp den rätta andan.
– Det senaste var på
Senatstorget, och det var minsann behövligt.
Vi klarar utmaningarna
Jobbarnas barn fostras med hög
hastighet till tjänstemän och FFC-andan insups inte nödvändigtvis med modersmjölken.
Pentti Levo tror att FFC-förbunden ställs inför stora utmaningar när det gäller att
värva yrkeshögskolutbildade i sina led, då också FTFC och Akava siktar på dem.
Medieförbundet har rekryterat en hel del IT-studerandeS, men det återstår att se vilket
förbund de identifierar sig med när de har fått jobb. Pentti Levo tror att också den
unga generationen med tiden frambringar alldeles riktiga fackföreningsmänniskor efter
att arbetslivet har tufsat till dem.
Levo överlåter åt den yngre
generationen att tänka över fackets uppgifter under det nya årtusendet och han är
säker på att den kan svara på sin tids utmaningar. Men ett råd ger han:
förtroendemannaväsendet gäller det att slå vakt om, för det är fackets hörnsten.
LEENA SERETIN
Översättning BERTEL STENIUS
Löntagaren 5.2.2001 nr
1/01 |
