 Fastare samarbete löntagarfördel
Fler fusioner väntas
 Samarbetet inom löntagarkåren ökar kraftigt under de
närmaste åren. På längre sikt kommer fusionering av förbund att äga rum och det är
inte helt uteslutet att också centralorganisationerna går samman, bedömer doktorn i
samhällsvetenskaperna, forskaren Satu Kalliola på centrum för
arbetslivsforskning på Tammerfors universitet. Hon baserar sin uppfattning på intervjuer
som hon gjorde som en del av FFC:s organisationsundersökning.
Kalliola intervjuade ledning,
ombudsmän och förvaltning i nio förbund i alla sektorer. Det framgick klart av
intervjuerna att ökat samarbete i intressebevakningen ligger i löntagarnas intresse.
I individ- och gruppintervjuer
behandlades förändringar i arbetslivet i stor omfattning: den teknologiska utvecklingen,
den stigande utbildningsnivån och omorganiseringen av arbetena. Mot den här bakgrunden
ville de intervjuade ha ett fastare samarbete i intressebevakningen.
– Arbetet blir mera
tjänstemannabetonat, men samtidigt får tjänstemannaarbetet eller Akavaarbetet
jobbarkaraktär.
Det är allt allmännare att arbetaren
gör de arbeten som tidigare hörde till kontoret och arbetsledningen. Arbetare, som
tidigare var på fabriksgolvet, utför många av de nya uppgifterna självständigt, tar
själva emot beställningar och fakturerar. Med hjälp av dator görs dessa arbeten nu på
samma ställe där själva arbetet görs, inte som tidigare på kontoret.
De traditionella gränserna mellan
arbeten utförda av personer som är organiserade i olika förbund och
centralorganisationer överskrids hela tiden.
Samtidigt fördelar utbildningssystemet
löntagarna direkt till sämre och bättre ställen. Om utbildningsmyndigheterna uppnår
målet att utbilda hela 70 procent till högskolenivå kommer också detta att bryta
samman. Det kommer helt enkelt inte att finnas tillräckligt mycket förmannaarbeten för
alla högt utbildade.
Löntagarnas intressen
likartade
Många FFC-förbund har redan
förmannaavtal och i vissa branscher har arbetare och tjänstemän gemensamma avtal.
Också lokala avtal på arbetsplatserna förhandlas gemensamt. Dessutom anser många
intervjuade att löntagarna inom FFC respektive FTFC har rätt så likartade intressen.
Akavamedlemmarnas arbeten är annorlunda, ansåg många. För somliga är FFC ett
omistligt värde. De anser att det ska finnas ett FFC-alternativ för arbetstagare som
organiserar sig. I vissa frågor känns det problematiskt att jämka åsikterna. Till
exempel frågan om marktalsmässiga versus procentuella förhöjningar delar
centralorganisationerna. För en del är FFC ett värde som bör bevaras, andra åter
ställer sig främmande för FFC, som de uppfattar som alltför politiskt eller som en
organisation för männen inom industrin.
Då Satu Kalliola gjorde
förbundsintervjuerna bildades jätteförbundet PAM i servicebranscherna. En liknande
samgång mellan förbund ansågs eftersträvansvärd av mången, särskilt representanter
för mindre förbund. Stora förbundsenheter ansågs överensstämma med medlemskårens
intressen. För ett samgående på förbunds- och centralorganisationsnivå talar den
stigande utbildningsnivån, förändringar i arbetets organisation och förändringarna i
arbetslivet över huvud taget.
Långsamt men säkert
– Riktigt snabbt tror jag inte att
förbund eller centralorganisationer går samman, men det går långsamt framåt och
t.o.m. efter PAM tror jag att ännu större helheter uppkommer. På arbetsplatserna gör
arbetarna och tjänstemännen ofta samma arbeten och de har också i övrigt funnit
varandra. Man diskuterar tillsammans om arbetsplatsens angelägenheter och fattar
gemensamma beslut.
– Jag tror att förbunden också i
den här frågan bör lyssna mera på fältets röst och därifrån kan tryck vara att
vänta på intimare samarbete på förbundsnivå, antar forskaren Satu Kalliola.
I förbundsintervjuerna kom det fram en
mängd åsikter som stöder ett djupare samarbete. Satu Kalliola tycker att det är bra
med den pågående organisationsundersökningsprocessen där FFC studerar sig själv i
mycket stor omfattning.
– Jag tror att FFC mäktar med en
förändring via självrannsakan. Diskussionen om organisationssammanslagningar och
djupare samarbete fortsätter. Jag tippar att ett samgående mellan centralorganisationer
kan vara inom synhåll redan inom tio år.
AINO PIETARINEN
Översättning BERTEL STENIUS
Löntagaren 5.2.2001 nr
1/01 |
