 Kvinnorna och de unga hörs för dåligt
Inför kvoter
 I dokumentet Rörelse mot framtiden framkastas tanken på
kvoter som kunde säkerställa att också kvinnornas och de ungas röst hörs bättre i
beslutsfattandet inom fackföreningsrörelsen. FFC:s jämställdhetssekreterare Riitta
Partinen, som hör till den arbetsgrupp som har skrivit dokumentet, säger att
erfarenheterna av könskvoter är bra där kvoter har använts.
 – I facket förstår
man
ännu inte särskilt bra
den positiva betydelsen
av olikhet,
säger Riitta Partinen.
– Kvoter är inget
självändamål. Motivet för att använda kvoter är att de hjälper till med att få
fram och utnyttja olikhet i organisationen. Enligt Partinen har affärslivet redan
upptäckt vilken resurs olika människor är för företaget. Förmågan att lyssna och
att göra hierarkin lägre har särskilt nämnts som en stark sida hos kvinnorna.
– I facket förstår man ännu
inte särskilt bra den positiva betydelsen av olikhet. Likriktningstrycket är fortfarande
ganska starkt. Olikheten ger upphov till något nytt, i facket behövs en ändring i t.ex.
den manliga fackföreningskulturen och i metoderna för arbetsplatsverksamhet, säger
Partinen.
Enligt henne lämpar sig kvoter bra
t.ex. för FFC:s utskott och olika arbetsgrupper inom facket. På FFC:s styrelse är det
svårare att tillämpa köns- eller ålderskvoter, för det är ändamålsenligt att
förbundsordförandena sitter i FFC:s styrelse utan hänsyn till kön och ålder.
– I styrelsen kunde man tillämpa
den s.k. extra seat –principen, som används mycket ute i världen. Då reserveras
plats för olika grupper för att säkerställa att de kan göra sin röst hörd i
beslutsfattandet.
Fria Fackföreningsinternationalen och
Europeiska fackliga samorganisationen tillämpar extra seat –principen i sina
beslutsfattande organ. I EFS och FFI är organisationernas kvinnokommittéer
representerade i styrelserna och arbetsutskotten.
Små arbetsplatser bör höras
bättre
På gräsrotsnivå hörs kvinnornas
röst inte alls bättre än i fackets beslutsfattande organ. Förtroendeuppgifterna har
anhopats hos medelålders män. Två tredjedelar av personerna med förtroendeuppdrag är
män och kvinnornas andel av förtroendemännen har under de senaste åren minskat i de
kvinnodominerade servicebranscherna och i den offentliga sektorn.
Till exempel i Kommunsektorns
fackförbund KAT är 40 procent av förtroendemännen med huvudsyssla kvinnor medan två
tredjedelar av förbundets medlemmar är kvinnor.
Den typiska aktiva
fackföreningsmedlemmen kommer från en stor arbetsplats. Kvinnor arbetar oftare än män
på små arbetsplatser som inte ens nödvändigtvis har förtroendeman. Enligt FFC:s
färska organisationsundersökning är förtroendemannen inte så ofta den som lockar
kvinnorna att ansluta sig till facket medan förhållandet är omvänt för männen.
Riitta Partinen anser att det brådskar med att utveckla nya sätt att samverka med dem
som arbetar på små arbetsplatser. Det traditionella förtroendemannaväsendet ställer
de små kvinnliga arbetsplatserna utanför verksamheten.
– Hur är de små arbetsplatserna
representerade i FFC:s områdesorganisation, frågar Partinen och erinrar om att kvinnorna
i likhet med de unga ofta arbetar på deltid eller viss tid.
– Det här påverkar deltagandet i
fackföreningsverksamheten, trots att det säkert finns kvinnor som är intresserade av
verksamheten, säger Partinen.
När är det kvinnans tur?
Riitta Partinen understryker att
förändringen inte äger rum av sig själv utan den förutsätter att olikheten utnyttjas
och olika åsikter jämkas samman. Därför är det viktigt att också de unga och
kvinnorna kan göra sin röst hörd när nya metoder utvecklas för verksamheten.
– En rättvis representation för
olika grupper förutsätter en målmedveten jämställdhetspolitik där verkningarna av
olika åtgärder också följs upp. Till exempel kvoter ska användas konsekvent om man
beslutar införa dem.
Partinen hänvisar till LO Sverige,
där kvinnornas andel av förtroendeuppgifterna i fackföreningsrörelsen har ökat
kraftigt tack vare ett planmässigt jämställdhetsarbete. Av dem som verkar i
förtroendeuppdrag är nu 41 procent kvinnor och i fjol valde LO också en kvinnlig
ordförande.
– Varför kunde inte en kunnig
kvinna vara kandidat för ordförandeposten i FFC på 2006 års kongress? Då kommer det
ju att ha gått 100 år av manligt ordförandeskap, säger Riitta Partinen.
Riitta Partinen hoppas att facket
äntligen ska slippa från tanken att en karl ska det vara.
PIRJO PAJUNEN
Översättning BERTEL STENIUS
Löntagaren 5.2.2001 nr
1/01 |
