 Självständiga "pojkar" guld
värda
 Den fjärde januari står hamnarna stilla, och AKT:s
funktionärer borde kliva längs väggarna. Så icke i Åbo. Regionombudsman Marko
Piirainen från bil- och transportbranschens arbetarförbund sitter lugnt och stadigt
i sin stol.
- Pojkarna sköter ruljangsen, säger
han.
Det enda Piirainen har gjort är att
han på morgonen kontrollerat att det är ordning i de dryga 600 stuvarnas led i Åbo,
Raumo och Björneborg, men sedan har han slagit sig till ro.
Pojkarna han talar om är regionens
förtroendemän och avdelningsordförande.
- De är mina viktiga stödpersoner,
säger han.
Kuhmogossen Piirainen, 25, är inne på
sitt tredje år som AKT:S ombudsman i Åbo. Han valdes med andra ord som bara 22-åring.
Hans byggmästarbrev var ännu varmt när förbundet värvade honom. Bland FFC:s
600-hövdade ombudsmannaskara hör han definitivt till juniorerna. Sin erfarenhet har han
samlat på byggplatser och i kommunalpolitiken. Den fem dagar långa bilstrejken ifjol gav
ett rejält tillskott av erfarenhet och värdefulla kunskaper, säger han.
I Piirainens region, f.d. Åbo och
Björneborgs län, har AKT 7 300 medlemmar. Därmed har förbundet samlat ungefär 85
procent av potentialen. Själv har Piirainen flitigt gått omkring med medlemshåven för
att fånga unga medlemmar. På tre år har han fått upp medlemstalet med hela 500.
Tillsammans med det unga gardet har
Piirainen kastat ett och annat bad i bastun. Fortsättning på diskussionerna kring lagar
och avtal blir det under en kryssning. Piirainen är också flitig gäst hos bl.a
yrkesskolorna, där han berättar om AKT för kommande transportarbetare.
- Visst har branschen sug. Inte så
mycket verkstäderna, men utlandstrafiken, säger han.
Piirainen ger inte öret för snacket
om ointresserad ungdom. Men utan aktiva insatser från förbundet får man nog inte nya
medlemmar i framtiden.
- Vi måste gå ut och tala med
ungdomarna, men då måste också förbundet kunna erbjuda klämmiga grejer som tilltalar
dem.
Vad ungdomen lider brist på är
kunskaper om fackföreningsrörelsen. Inte ens på arbetsplatserna har de aktiva
tillräckligt med tid för att snacka om viktiga saker.
Och utmaningar saknas ingalunda i
facket. Om viljan finns, finns också alla möjligheter att "avancera".
Piirainen skriver inte under teorin om att gamla förtroendemän ogärna ger ifrån sig
makten.
- Jag har inte stött på en enda
förtroendeman eller avdelningsordförande som skulle täppa till vägen för yngre.
Tvärtom. På flera arbetsplatser har man tagit fram en mästare-gesäll-modell just för
att få kontinuitet i förtroendeuppdragen.
EERO KOSONEN
Översättning: CAROLA ISAKSSON
Löntagaren 5.2.2001 nr
1/01 |
