 Sveriges
sak är vår
 Sorry, soffpotatis. Inga djuplodande dumburksanalyser den
här gången. Jag har nämligen tänkt att vi skulle gå på bio. Kanske kommer ni ihåg,
den där "obekväma och skräniga ungdomsgården" som kysstes
farväl när videon flyttade in i vardagsrummet.
Okej, dags att återstifta bekantskapen
med biografen som trots sina drygt hundra år på nacken vägrar ge upp kampen om
tittarnas själar. Inte bara har bion under de senaste åren upplevt något av en
renässans, åtminstone i större städer där de nya sköna biopalatsen förmår
tillfredsställa alla sinnen, från rumpan till kaffetanden.
Dessutom finns det ju faktiskt annat
än mord, biljakter och underlivshumor på repertoaren. Såsom (bränn)vin, kvinnor och
sång.
Oj, det var inte alls meningen att
göra reklam för den inhemska filmen. Faktiskt hade jag tänkt att vi skulle flirta med
grannen, den svenska filmen, som sedan gammalt har ett sunt förhållande till folkets
djupa led.
Kan det bero på att svenskarna har en
trevlig ovana att spotta ur sig mogen, välproducerad och klädsamt intelligent
vuxenunderhållning (och med "vuxen" menar jag sen inte bara bröst, vilket på
60-talet gav den svenska filmindustrin luft under vingarna) som inte inbjuder till
lobotomi.
Jag snackar om Colin Nutleys hyllningar
till den svenska folksjälen, men också romantiska komedier typ "Adam &
Eva" och "Det blir aldrig som man tänkt sig", filmer som utgår från att
livet och kärleken inte slutar vid sisådär sjutton år och de sista finnarna.
Inte för att vi just haft möjlighet
att avnjuta dessa filmer på leffa. I Finland har de alltsom oftast lanserats på video -
och i dumburken. Tills nu. Plötsligt, förmodligen i kölvattnet av dundersuccéen
"Fucking Åmål", har importörerna fått upp ögonen för det blågula
filmundret.
Bioktuella "Tomten är far till
alla barnen" är en läcker satir på den svenska nyfamiljens jul, med allt vad det
innebär av sprit, slagsmål och vänsterprassel. Och vi med lite rynkor i pannan
uppskattar storligen "Sånger från andra våningen", Roy "Arla"
Anderssons svärtat komiska uppgörelse med den svenska välfärdsstaten (och dess
dödsryckningar).
Nu tänker jag inte med våld tvinga er
att se just de här filmerna. Det må vara valfritt. Men vad gäller Lukas "Fucking
Åmål" Moodyssons nyhet, "Tillsammans", kan jag tyvärr (läs: tack och
lov) inte erbjuda dispans.
Så bra är den, denna varmt satiriska
70-tals skildring som spänner blicken i kollektivboendet och
"världsförbättrandet". Med barnen som emotionell klangbotten låter Moodysson
drömmarna och idealen kontrasteras med verkligheten.
Resultatet är en skamlöst
underhållande, men också vacker och hjärtskärande hyllning till kärleken och
gemenskapen, utan vilken vi alla går vilse. Eller som Sten Ljunggrens ensamma
pensionärssvensson lägger saken: "Hellre äter jag gröt tillsammans än oxfilé
ensam".
Som om inte det vore nog börjar det nu
också röra på sig i invandrarkretsarna. Först ut var "Det nya landet", ett
av TV-årets höjdpunkter. Och inom kort landar svensk-libanesen Josef Fares "Jalla!
Jalla", som i hemlandet sopat rent på biograferna.
Det är nästan så man kommer att
tänka på alla de där gångerna som smuggelsvensken Miro Zalar i landskampssammanhang
tvålade till de finska stavhopparna. Fusk! Osportsligt!
Krister Uggeldahl
TRISS PÅ HANDEN
TV-SERIE
"Stilla vatten", 26-delad dansk dramaserie på TV2, tisdagar
– säg Lars von Trier när du vill ha nånting gott. Han har producerat denna
skamlöst melodramatiska, trollbindande Morten Korch-filmatisering om intrigerna på ett
lantgods på 50-talet. Nånting är ruttet i Danmark, sannerligen.
TV-FILM
"Gilbert Grape", amerikanskt drama med bl.a. Johnny Depp, Fyran, 18/2
– ifall du mot förmodan inte sett Lasse Hallströms vackra familjeskildring från
den amerikanska vischan, är det hög tid att göra det. Depp och Leonardo Di Caprio, som
utvecklingstörd lillebror, är ruskigt skickliga och avväpnande.
RADIO
"Livet är en fest", dokumentärserie om den svenska pop- och
rockmusikens historia, Radio Vega, fredagar
– det har sagts förut och det må sägas igen: Livet är fest är något av det
bästa och mesta som nångonsin producerats i svensk radio. Nationalteatern, Ted
Gärdestad och Abba - välkommen tillbaka. Etern är er.
Löntagaren 5.2.2001 nr
1/01 |
