 Kris inom franska köttindustrin
 Förtvivlade kötthandlare, tårögda uppfödare,
förkrossade slakterianställda.
I galna ko-psykosens kölvatten kämpar
alla de som arbetar inom den franska köttindustrin. Deras ilska är total, både mot
mediernas häxjakt och mot den franska regeringens åtgärder. För trots att franska
folket småningom börjat köpa nötkött igen, är krisen är långt ifrån över för
köttindustrins del.
Det hela började den 21 oktober förra
året, när det avslöjades att den franska jätteaffärskedjan Carrefour i sina diskar
hade sålt kött som eventuellt kunde vara BSE-smittat. Rädslan spred sig som en löpeld
över Frankrike.
En tevedokumentär några dagar senare
försatte hela landet i panik — i teverutan visade döende tonåringar, förruttnade
kadaver, livsfarliga hamburgare. Katastrofen var ett faktum.
På några dagar rasade försäljningen
av nötkött i hela Frankrike. Man upphörde att servera nötkött i skolmatsalar runtom i
landet. Hamburgarrestaurangerna försökte utan framgång övertyga kunderna om att kött
i deras hamburgare var ofarligt — bara i november månad minskade försäljningen med
elva procent i Europa. Fiskdiskarna gapade tomma i mataffärerna, köttdiskarna var
packade till bristningsgränsen. De för Frankrike så karakteristiska köttaffärerna,
som finns i nästan varje kvarter, ställdes inför fullbordat faktum — ingen ville
längre köpa deras viktigaste produkt.
Kalv men inte mjölk
Min försäljning av nötkött sjönk
med hälften. Och malet kött sålde jag inte alls längre, säger kötthandlaren Denis
Chainay.
Hans pyttelilla affär ligger mitt i
Paris och den här mörka, regniga januarimorgonen är han som vanligt fullt upptagen med
att skära upp, stycka och sortera köttbitar med snabba, vana fingrar. På väggarna
hänger doftande korvar, i skyltfönstret stoltserar flådda hönor och uppskurna
griskotletter.
– Som tur är har jag många
stamkunder som inte svek mig utan kom och köpte annat kött istället, som får och kalv,
säger Denis Chainay.
För trots att det fanns människor som
helt ologiskt slutade dricka mjölk av rädslan för galna ko-sjukan, lyckades kalvarna
klara sig undan den värsta hysterin. En hysteri som Denis Chainay, liksom de flesta andra
inom köttindustrin, till stor del skyller på medierna.
Morgon, middag, kväll visades det
hemska reportage på teven om det hemska som händer om man äter nötkött. Förstås
fick människorna avsmak, säger Denis Chainay.
En avsmak som han upplevt som väldigt
påfrestande.
Att få höra kommentarer som "Ge
mig kött, men inte nöt" eller "Ge mig biff, men inte någon galen
ko-biff" är väldigt påfrestande för en kötthandlare. Nötköttet är trots allt
basen för hela vårt yrke! Tänk på det riktigt franska köket, med Bœuf
Bourguignonne, Pot au Feu, Entrecôte… det grundar sig helt och hållet på
nötkött. Det blev psykiskt väldigt tungt att bära på.
Hans känslor delas av de flesta inom
köttindustrin. Både uppfödare, slaktare och grossister har upplevt känslan av
förnedring, att de sysslar med något smutsigt, att de medvetet skulle ha fört
konsumenterna bakom ljuset, velat förgifta dem.
Första massuppsägningen
Lyckligtvis har kunderna nu börjat
återvända, allteftersom nyheten kring galna ko-sjukan förlorar sitt behag och medierna
därmed lugnat ner sig.
Vid julen började kommersen komma
igång på nytt och nu går det redan mycket bättre, säger Denis Chanay.
Medan stor skada är dessvärre redan
skedd, och både uppfödare och slakterianställda får känna av det. Nu i januari kom
den första massuppsägningen inom slakteribranschen — Frankrikes största
köttproducent Socopa (5 000 anställda) sade upp 229 slakteriarbetare i medlet av
månaden. En anonym källa vid ett av slakterierna uppgav den 13 januari till tidningen
'Le Parisien' att de hade minskat sin produktion med fyrtio procent jämfört med året
före, 670 ton per vecka kött mot vanliga 1 260 ton.
Och följderna går förstås långt
utöver detta.
Företaget Baert S.A. i nordvästra
Frankrike som levererar utrustning till bondgårdar, slakterier och grossister hade
förlorat femtio procent i försäljningssiffror inom avdelningen för nötdjursutrustning
i januari 2001, jämfört med januari 2000.
Våra kunder vågar inte göra några
nya investeringar i det nuvarande läget, säger direktören Hervé Baert och
tillägger att hans företag kommer att känna av konsekvenserna ända fram till juni
månad, åtminstone.
Dyra BSE-tester
Och nya problem tornar upp sig vid
horisonten. Frankrike inledde nämligen vid årsskiftet BSE-tester av samtliga över 30
månader gammal nötkreatur som slaktas i landet, ett EU-direktiv som resten av Europa
kommer att införa från och med juni 2001.
Sedan cirka en vecka tillbaka pågår
det landsomfattande protester mot det här testet, framför mot allt kostnaderna för det.
Totalt kostar det 500 franska francs att genomföra (ungefär lika mycket i finska mark)
och utöver de 100 francs som EU ersätter har det hittills varit uppfödarna,
slakterierna och grosshandlarna som själva får bekosta testerna. Sannolikt kommer dessa
kostnader snart att flyttas över till konsumenterna, vilket skulle innebära en ökning
med 1—2 francs per kilo i affärerna. En summa som alla inte håller med om –
inom köttindustrin nämns det högre summor, mellan sex och åtta francs per kilo
eftersom konsumenterna inte längre köper kött från den främre delen av nötkreaturet,
den del som anses vara mest riskfylld.
Chefen för ett slakteri i Normandiet
berättade i mitten av januari för tidningen 'Libération' att hans 600 anställda
slaktar 800 nötkreatur per vecka, mot vanliga 2 200 och menade att detta berodde dels på
testets höga pris och dels på de bristande resurserna för genomförandet av testet. Han
påpekade att slakteriet omöjligt kunde fortsätta sin verksamhet under de rådande
omständigheterna.
Och trots en prisökning av franskt
kött kommer EU i januari att köpa upp cirka tolv ton franskt nötkött som
stödåtgärd, något som skedde redan i december, kött som kommer att lagras för att
senare gå till försäljning.
Även om den franska köttindustrin
lyckas komma på fötter efter de senaste månadernas kris har den fått förödande
konsekvenser. Och som Hervé Baert konstaterar: "En liknande kris till blir för
mycket, det är klart."
KAJSA TÖRNROTH
Löntagaren 5.2.2001 nr
1/01 |
