 Hälsovården ovetande om isocyanatkällorna
 Medan svenska metall redan länge debatterat
isocyanatriskerna bland annat i bilverkstäder, har finländska metallförbundet medvetet
valt en lägre profil.
Arbetarskyddsombud Helinä Sairanen på
metall förklarar varför:
- Ta svetsning till exempel. Vid
svetsning av material som innehåller polyuretan - som saken handlar om - frigörs så
många giftiga ämnen som man borde skydda sig emot att det inte är lönt att understryka
riskerna med bara ett av dem. Om du alltså skyddar dej ordentligt mot ett giftigt ämne
skyddar du dej också mot de andra.
Det stora problemet med isocyanaterna,
och det som sysselsätter Sairanen mest, är att vår hälsovård känner så dåligt till
dem.
- När en mänska utvecklat
isocyanat-astma skyller läkarna på hundar, hästar, katter och annat damm. Patienten
får också ofta höra att hon "bara är överkänslig", för läkarna begriper
inte var de ska börja leta efter orsakerna. Därför godtar de inte heller att
isocyanat-astma är en arbetsrelaterad sjukdom.
- Försäkringsbolagen erkänner nog
isocyanatastman, men anser igen att mänskan är kapabel att gå på jobb om bara
arbetsgivaren gör förbättringar i arbetsmiljön och gifthalterna minskar. Det här
grälar vi om, säger Sairanen.
- För när en mänska blivit
överkänslig för isocyanater reagerar hon på minsta lilla isocyanathalt i luften, så
det är lönlöst att stirra på gränstal. Det är som med mänskor som är allergiska
för exempelvis katter. De behöver bara komma in i ett rum där det vistats en katt, och
de reagerar.
Rätta åtgärder
När det gäller de konkreta
åtgärderna på arbetsplatserna poängterar Sairanen att arbetsgivarna och skyddsombuden
bör vara underrättade om arbetsriskerna och välja rätta arbetsmetoder.
De arbetstagare som ringer upp svenska
metall får av deras meste isocyanatexpert, Lars-Erik Folkesson, rådet att mäta
isocyanatmängderna vid upphovskällan, och sedan byta ut det giftiga materialet mot annat
eller, och om det inte är möjligt, se till att arbetstagaren har ordentliga skydd och
att arbetsmetoden är den rätta. I Finland liksom Tyskland gör man också biologiska
test på utsatta arbetstagare för att reda ut isocyanathalter i kroppen.
- Man befarar nämligen att
isocyanaterna också tränger genom huden, och det är bara genom biologiska test man får
veta om så är fallet, förklarar Sairanen.
Vad gäller motåtgärder på
arbetsplatserna håller Sairanen med Folkesson.
- Det viktiga är att identifiera
isocyanatkällorna.
Om det inte är möjligt att ersätta
dem med andra, återstår att satsa på arbetarskyddet och hindra att arbetstagarna andas
in giftångorna.
Sairanen rekommenderar
friskluftsmasker. Använder man vanliga andningsskydd ska man se till att de är utrustade
med rätt sorts filter. Fibertyg räcker inte. Sairanen rekommenderar också att man
skyddar huden t.ex. med en vanlig over all. Och så ska arbetsstationen ha ordentlig
luftkonditionering.
- Farliga jobb måste alltid isoleras
så att inte hela arbetsplatsen utsätts för giftiga ångor.
Typiskt för dem som utsätts för
isocyanater i jobbet är att symptomen försvinner på fritiden.
CAROLA ISAKSSON
Löntagaren 5.2.2001 nr
1/01 |
