 Berikande
invandring
 Finland är på väg att på nytt bli ett mångkulturellt
land. Mänskor från andra kulturer, med andra språk, av annan hudfärg, berikar vår
tillvaro. Förändringen är inte dramatisk; den sker långsammare än i de flesta andra
länder och den innebär i vissa avseenden bara en återgång till situationen vid vår
självständighets begynnelse. Den som kan sin historia vet att tider av ökat kulturellt
utbyte ofta varit tider när en period av stagnation fått gett vika för nya vinningar i
samhällsutvecklingen. Nytänkande kräver ofta impulser utifrån.
Det är naturligt att förändringar
föder osäkerhet och rädslor. Sådana går att övervinna. Det nya blir bekant och visar
sig mindre farligt än man fruktat. Nyfikenheten segrar över rädslan.
Viktigt är att man för en öppen
diskussion om de förändringar som pågår. Så skingras fördomar. Så sprids kunskap
och inblick i de verkliga förhållandena. Så byggs förtroende.
"Invandringen är
en tilläggsresurs
på arbetsmarknaden" |
Invandringen är ju inte
oproblematisk. Mycket kan gå fel. Positivt är att vi ännu har alla möjligheter att
minimera felen och lära av andras misstag.
Vi behöver en aktiv invandrarpolitik,
som är anpassad såväl till samhällets behov som till invandrarnas möjligheter.
Invandringen är en tilläggsresurs på arbetsmarknaden, där den kan bidra till en
mångsidig utveckling av näringsliv och samhälle. Invandraren skall tas emot som
fullvärdig samhällsmedlem med lika rättigheter och skyldigheter. En utvecklad, legal
invandring är bästa sättet att motverka en utbredd illegal invandring. Vi kan runtom i
Europa se vilka problem den illegala invandringen medför; mänskohandel, prostitution,
ekobrott. Fenomenen är inte okända hos oss heller, men lyckligtvis ännu begränsade
till omfattningen.
Facket gör klokt i att lyfta upp
invandrarfrågan på diskussionsagendan. Det behövs en vidsynt strategi för att ta emot
nya medlemmar med annorlunda erfarenhetsbakgrund. Det handlar om ömsesidigt lärande och
ett välbehövligt resurstillskott.
HANS JERN
Väckande samling
Svenskfinland skall begåvas med en ny samlingsrörelse.
Aktörernas uppriktighet är inte att ta miste på. De är bekymrade över tingens ordning
i regionerna. Uppenbarligen är oron dels sprungen ur den allmänna osäkerhet som följer
av att nationalstatens band löses på, dels av att den hejdlösa marknadsorienteringen
inom ekonomin utarmar bygderna. Periferin förlorar allt mer till centrum.
En rörelse som agerar väckarklocka
har en uppgift. En klart begränsad sådan. Försöker den göra mer blir det sällan bra.
Medborgerlig aktivitet lyckas bäst
när den kanaliseras till politiskt arbete. För sådant finns det organisationer i
Svenskfinland. Fungerar de inte till belåtenhet är det bästa att gå in och se till att
de börjar fungera. Allihop.
HJ
Löntagaren 5.3.2001 nr
2/01 |
Ledaren