. vane.jpg (302 bytes)
 
tema.jpg (2440 bytes)
Vem får flytta till Finland ?
Ska vi ta emot invandrare
bara till yrken där
vi inte klarar oss själva ?

Risto Laakkonen:

Facket bör göra tydlig markering
i invandrarfrågor

pune.gif (67 bytes)  – Jag tror inte på gallupen att 400 000 ester vill komma hit när Estland blir medlem i EU. Landet har 1, 6 miljoner invånare. 713 000 hör till arbetskraften och av dem är drygt 91 000 arbetslösa. 600 000 invånare är dessutom ryssar och de flesta av dem ryska medborgare, säger Risto Laakkonen, konsultativ tjänsteman på arbetskraftsministeriet. Sen 1972 har han varit en av landets viktigaste experter i invandrarfrågor och är nu bl.a. generalsekreterare i Delegationen för etniska relationer.

– Jag har diskuterat saken med Estlands socialminister och han påpekade att esterna själva behöver all sin arbetskraft.

Det finns bara enstaka ester som idag jobbar hos oss och pendlar av och an, precis som de finländare som har jobb i Estland. Någon massinvandring från Polen eller andra kandidatländer tror Laakkonen inte heller på. Finland ligger långt borta och bakom en svår språkbarriär.

– Folk ute i Europa står verkligen inte i kö för att komma hit!

Förstår fackets rädsla

Risto Laakkonen betraktar sina år som huvudförtroendeman på Sisu i Karis och på FFC 1968—72 som sitt livs universitet. Han tror därför att facket är starkt nog och har förmåga att hantera invandrarproblem. Men det gäller för FFC och förbunden att nu börja sätta sig in i saken på fullt allvar.

– Visst förstår jag fackets rädsla — arbetslösheten är ännu hög och vissa företag har missbrukat invandrare som svart arbetskraft. Det gör att ett nytänkande och en omorientering blir svår. Därtill visar undersökningar att fördomarna mot invandrare sitter djupt bland befolkningen.

Framtiden har redan nått ifatt oss

– Men Finland är idag ett mångkulturellt land. Ännu för tio år sen var utländska arbetstagare en okänd faktor. Vi hade t.o.m. lagar som förbjöd utländska medborgare att inneha statliga eller kommunala befattningar. Detta gällde även för finländare som hade tagit sin examen utomlands. Men nu måste rätten till fri rörlighet inom EU och EES bakas in i alla lagar. Vi har fått en helt ny grundlag som förbjuder diskriminering av invandrare som bor lagligt i Finland och lag om främjande av invandrares integration fr.o.m. 1.5.1999 som förutsätter att de skall integreras i arbetslivet - med samma rättigheter som finländarna. Det innebär nya kontrolluppgifer på arbetsmarknaden och ett ökat trepartssamarbete.

– Framtiden har redan nått ifatt oss, påpekar Laakkonen. Inom 8—10 år går varannan statsanställd och var tredje kommunalanställd på pension. Också arbetskraften inom industrin, byggnads och transport grånar — ren nu har vi en skriande brist på chaufförer.

Den inhemska arbetskraft som behövs 2010 går ren i skola och den som behövs 2020 är ren född. Därför bör arbetsmarknadsparterna nu noga inventera vilken arbetskraftsreserv vi har i den framtid som vi redan är inne i, påpekar han.

Faktum är att den inte kommer att räcka till och att Finland behöver fler och fler invandrare för att trygga investeringar och samhällsutvecklingen.

Laakkonen ser en s.k. selektiv invandring som en lösning. Med det menar han att Finland tar emot invandrare till sådana yrken och områden där vi inte klarar oss själva.

– 34 procent av de invandrare som ren finns här är arbetslösa — så vi har nu en historisk möjlighet att sysselsätta också en stor del av dem.

FFC bör göra en tydlig markering på kongressen

Också facket är på väg in i en mångkulturell värld.

– FFC bör därför på kongressen i sommar göra en tydlig markering i invandrarfrågan - t.ex. anta ett målsättningsprogram eller en handlingsplan över hur facket vill möta den etniska mångfalden. Det går inte att skjuta upp den linjedragningen.

– Ställningstagandet behöver inte vara långt, men det ska vara konkret. Det skall bjuda på en klar strategi över hur facket vill bevaka invandrarnas intressen i arbetslivet och vad det innebär för hela verksamheten.

– Vi bör bl.a. utbilda fackliga förtroendemän och personalchefer. FFC och förbunden borde också precisera hur man vill organisera invandrare, hjälpa dem och ge dem förtroendeuppgifter.

Gemensamt forum behövs

– Jag hoppas att man inte gör som i kvinnofrågan — skiljer invandrarna åt i sina egna utskott. Bäst vore ett gemensamt forum för invandrare och finska medlemmar i FFC eller förbunden.

Invandrare som förtroendemän och funktionärer också på toppen blir så nånting helt självklart.

– När facket rekryterar ny personal är det också viktigt att den testas — att inga rasister anställs.

Ökade språkkunskaper blir ett måste, påpekar Laakkonen.

Introduktion i hur man hanterar etniska relationer bör också finnas med i facklig kursverksamhet.

"Har du hälsat på din granne"

Risto Laakkonen var i många år arbetskraftsattaché och ambassadråd i Sverige. Efteråt arbetade han som avdelningschef på Nordiska rådets sekretariat i Norge. Han har lång erfarenhet av hur våra nordiska grannländer tog emot hundratusentals invandrare — bl.a. från Finland.

– I Sverige krävde LO ren 1973 rätt för invandrare att på arbetstid lära sig landets språk. 240 timmar på betald arbetstid var målet, vilket också genomfördes. Så ville man integrera invandrare och lära dem att klara sig själva. Likadant gjorde man i Norge och jag tror att dethär är något för facket i Finland att ta efter.

– När en invandrare kommer hit borde det också finnas en broschyr på de viktigaste språken om vilka rättigheter och skyldigheter han eller hon har i arbetslivet. I Norge har man utmärkta guider, bl.a. om hur det är att arbeta där. En annan guide "Har du hälsat på din granne" visar hur man bekämpar rasism.

– I Finland är vi bara i början, men jag anser att arbetsmarknadsparterna snabbt borde ge ut liknande guider för att vägleda invandrare.

Moské- och turbanstrid kommer än

I höst får Finland också sin första diskrimineringsombudsman. För arbetslivet innebär det att begreppet mänskliga rättigheter s.a.s. får en ny dimension: ingen får längre diskrimineras vid anställning eller i arbetet på grund av sin hudfärg, nationalitet eller religion.

– Det blir arbetarskyddsdistriktens och de lokala arbetsplatsernas uppgift att kontrollera hur invandrare behandlas. Förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige får därmed helt nya uppgifter.

Han hänvisar till moskékrigen i flera länder eller rätten för muslimska kvinnor att bära huvudduk.

Religiösa frågor kommer att spela en allt större roll också hos oss, spår Laakkonen.

– I Norge hade man en långt utdragen rättegång mot en pakistansk spårvagnschaufför, som nog använde trafikverkets uniform, men vägrade använda mössan. Han ville bara ha på sig sin egen turban och blev därför avskedad. Arbetsdomstolen fattade dock ett tolerant beslut: han skulle få sitt jobb tillbaka och som troende skulle han få använda sin turban — men i turbanen skulle han ha trafikverkets kokard ...

CHRISTINA NORDGREN-SIIVONEN

Löntagaren 5.3.2001 nr 2/01

hava500.jpg (350 bytes)

lt-back.jpg (825 bytes)lt-ylos.jpg (843 bytes)

marne.gif (45 bytes)