 Skriande
metallarbetarbrist
Hjälp från utlandet?
 Det går bra för våra varv. Orderstocken är stor,
jobbet räcker till. Men sedan då — räcker arbetarna till? Flera varv har tytt sig
till utländsk arbetskraft från EU:s inre marknad. I Björneborg kastar Aker Mäntyluoto
sitt nät vid Asiens port.
För närvarande bemästras situationen
med snabb utbildning och utländsk hjälp. Det som vållar bekymmer är metallarnas
åldersstruktur. Av de nuvarande arbetstagarna på Mäntyluoto går hälften i pension
inom tio år.
Den som bygger oljeplattformar är en
lekboll för oljeprisfluktuationerna. Det här vet man bra på Aker Mäntyluotos varv i
Björneborg. Produkten har under årens lopp varit en enda berg-och-dalbana.
– När oljepriset är högt ökar
orderingången. Det här beror ganska mycket på att oljebolagen finansierar sina
investeringar med kassaflödet, förklarar personalchef Jussi Yli-Hongisto.
För närvarande är det högkonjunktur
i oljebranschen. Färjevarvet i Björneborg arbetar febrilt på tre s.k. underställ för
oljeplattformar i Mexikanska golfen. Det är fråga om stålcylindrar som flyter vertikalt
i vattnet. De egentliga plattformkomponenterna, som är av amerikansk tillverkning,
monteras först på ort och ställe. Plattformarna kan borra olja på hela 1 600 meters
vattendjup.
– Tidtabellen för underställen
är kinkig. Lyftkranen i Mexikanska golfen väntar inte länge, så en försening är helt
enkelt inte tillåten. Vi håller tidtabellen, kosta vad det kosta vill, försäkrar Jussi
Yli-Hongisto.
Personalchefens största bekymmer nu
är att få tillräckligt med yrkeskunniga plåtsmeder eller svetsare till varvet. Ett
notvarp i rikspressen gav inte många kontakter. Färdigt yrkesfolk rör sig inte på den
fria marknaden. På varvet finns det genast plats för inemot 100 metallproffs.
– Vi har själva börjat utbilda
varvsarbetskraft tillsammans med den lokala vuxenutbildningscentralen och
arbetskraftsmyndigheterna. Det här kostar naturligtvis och det tar sin tid innan de unga
är fullfjädrade proffs. För oss kostar utbildning av en elev 25 000 mark.
Utbildning är inget nytt för Aker
Mäntyluoto. Det ägnade man sig också åt under tidigare högkonjunkturer. Problemen har
kommit med sjunkande konjunkturer då de unga, utbildade och permitterade har sökt sig
annanstans för att få jobb. De här svetsarna och plåtslagarna är det svårt att få
tag i på nytt.
Lindring från Kaspiska havet?
Aker är ett internationellt bolag, som
har verksamhet runt om i världen. Mäntyluotovarvet sätter i själva verket sitt hopp
till internationellt samarbete för att klara av sitt arbetsplatsproblem.
– Aker Rauma Offshore har affärer
i Baku vid Kaspiska havet. Vi vill föra ut vårt kunnande dit, så vi utbildar svetsare
från Baku här, berättar personalchef Jussi Yli-Hongisto. I utbildningen pågår den
tredje mig-svetsningskursen för azerbajdzjanska svetsare. I varje kurs har 21 personer
deltagit. Som avslutning på kursen på vuxenutbildningscentret praktiserar
svetsarlärlingarna två månader på Mäntyluotovarvet, varefter de återvänder till
stranden av Kaspiska havet.
– Det här är mycket yrkeskunnigt
folk. Vi har sökt arbetstillstånd i Finland för den första gruppen på 21 svetsare och
vi förbereder oss på att söka motsvarande tillstånd också för de två andra
grupperna.
– Det var vi tvungna till eftersom
arbetskraftsmyndigheterna lät oss veta att det knappast längre är möjligt att finna
lämpligt utbildat folk på hemmamarknaden.
Björneborgsvarvet har ett systervarv i
England också. Yli-Hongisto anser det inte uteslutet att varvet söker hjälp i England
om situationen kräver det. Då är det fråga om en inre rörelse av arbetskraft inom EU
och det behövs inga arbetstillstånd.
– Så är saken. Men det är inte
bara fråga om tidtabellen för de nuvarande underställen. Både kunderna och ägarna
kräver garanterad tillgång till arbetskraft också i framtiden. Annars får vi säga
beställningarna farväl.
Fackavdelningen förordar
Att få arbetstillstånd för
utländska arbetare från länder utanför EU är ingen rutinfråga i en
arbetslöshetsstad som Björneborg. Arbetskraftsmyndigheterna har bett arbetstagarparten
om uttalande.
– Hela gänget sammanträdde i
två grupper. På de här mötena redogjorde verkställande direktören för läget och
talade om att bolaget söker arbetstillstånd för azerbajdzjanska svetsare, berättar
huvudförtroendeman Jorma Holm.
– Vi diskuterade frågan i
fackavdelningen och förtroendemännen emellan och sonderade kollegernas åsikter.
Utgående från det här beslutade vi förorda ansökan om arbetstillstånd.
Behovet av att bevara trovärdigheten
inverkade mycket på beslutet, säger Holm. Den nuvarande orderstocken sysselsätter
personalen till 2002.
– Men för beslutet ville vi alla
fall att arbetsgivaren skulle garantera prioritet för inhemska arbetsplatser om arbetarna
minskar. Vi nådde fram till ett avtal om tågordningen i en sådan här situation.
– Vi har tagit lärdom av
historien. Under förra årtiondet var det en tid då skyddsombudet och jag var nästan de
enda arbetarna på jobb. Vi hade hand om de andras arbetslöshetsfrågor.
Huvudförtroendemannen understryker att
ställningstagandet gäller den nu aktuella situationen. Han efterlyser utbildning av
finländsk arbetskraft och högre prestige för metallarbete. Men Holm medger att
berg-och-dalbanan som modell för arbetssituationen på varven är ett problem.
– Om några år har vi verkliga
problem. Också hos oss delas personalen fifty-fifty i unga och gamla. De gamla kommer då
att gå i pension inom tio år. Mellan de här grupperna är det nästan tomt.
Blåsväder också på Kaspiska
havet
Khalilov Mehman från Baku är
med i den tredje utbildningsgruppen. Nu pågår arbetspraktiken på varvet.
Rörelektrodsvetsningens hemligheter sätter man sig in i bl.a. genom att svetsa
lyftöglor.
– Vi är elektrodsvetsare och
mig-svetsning är ett helt nytt förfarande för oss. Vi har ännu inte ens själva
apparaturen för detta i Baku, men förhoppningsvis kommer samföretagen där snart att
få liv i borrplattformsvarven.
Mehman är medveten om att bolaget
söker arbetstillstånd i Mäntyluoto för en av grupperna.
– Jag känner pojkarna och vet att
de är färdiga att komma hit för att arbeta. I vår grupp har vi ännu inte diskuterat
saken så mycket. Låt oss nu först se hur det går för pojkarna.
Khalilov Mehman är inte rädd för
blåsten och vinden på Mäntyluoto.
– Vid Kaspiska havet får man
också känna på vindens kraft, så i det avseendet skiljer sig förhållandena inte så
mycket från dessa. Is finns det förstås inte hos oss, men när kölden var hård
arbetade vi också där inomhus.
Den milda vintern och den isfria
Bottniska viken ger kanske azerbajdzjanerna en lite väl rosenskimrande bild av den finska
vintern.
MARTTI SUURINIEMI
Översättning BERTEL STENIUS
Löntagaren 5.3.2001 nr
2/01 |
