 Fackledare
på brasiliansk dödslista
Tvångsarbete på avsides
gårdar
 Den 21 november kom Wellington de Jesus Silva till
José "Dezinho" Dutra da Costa i staden Rondon de Pará. Han knackade
inte på.
Gästen sköt genast två skott mot da
Costa. Den urstarke Dezinho lyckades trots sina skador fatta mördaren i ett hårt
brottningsgrepp. Jesus Silva tömde sin revolver och den mest kände fackföreningsledaren
i Rondonregionen dog klockan 20.15 ovanpå sin 20-årige mördare, som han hade tvingat
ner på rygg.
Dezinho var den senaste av de
aktivister i facket och de jordlösas rörelse som under de senaste tio åren har blivit
mördade i de sydliga delarna av delstaten Pará. De lokala förespråkarna för de
mänskliga rättigheterna beskyller storgodsägarna i området för en konspiration som
går ut på att systematiskt döda organisationsledare.
Lantarbetarna på regionens väldiga
kreaturslägenheter har trots sina arbetsgivares våldsamma motstånd lyckats organisera
sig som lokalavdelningar av lantbruksarbetarförbundet i Pará, som genom nationella
lantarbetarfederationen GONTAG också är medlemmar av landsorganisationen CUT. Finlands
fackförbunds solidaritetscentral SASK överväger som bäst ett samarbetsprojekt som
syftar till att stärka lantarbetarförbundet i Santarem, en lugnare trakt i delstaten
Pará.
I de nordliga brasilianska delstaterna
har också ursprungsfolket i Amazonas — samlare, småbrukare och fiskare — i
lantarbetarförbundet funnit en organisationskanal och försvarare, trots att rörelsens
lokala ledare på flera orter är trakasserade med ständiga mordhot.
Föga anade storgodsägaren Darly
Alvares i delstaten Acre vilken internationell proteststorm han skulle väcka när han
den 22 december 1988 sände sin son att mörda Chico Mendes, ordföranden för
lantarbetaravdelningen i den avlägsna staden Xapur. De västliga medierna, som oroar sig
för regnskogens öde, gjorde den mördade lantarbetarledaren till den förste
ekomartyren.
Morden på lantarbetarledare i Acre
slutade i och med Chicos död, men tolv år senare fortsätter våldet i all tysthet mot
lantarbetare som vill ansluta sig till facket. Detta sker på andra sidan av Amazonas på
landsbygden i delstaterna Pará och Rondoni, där regnskogen har huggits till en jättelik
betesmark för storgodsägarnas nöt.
Trots att Darly Alvares och hans son
fortfarande sitter av ett långt straff i ett specialfängelse i den brasilianska
huvudstaden — säkerställda av den internationella sensationen — är största
delen av morden på förkämparna för lantarbetarnas rättigheter fortfarande
ouppklarade.
Amnesty International uppger att dom
har avkunnats i bara tre av 200 fall av mord på lantarbetare i Pará 1986—1996, och
de tre dömda är redan frigivna i förtid.
– Det råder inget tvivel om att
mordet på Dezinho är en del av en systematisk plan på att eliminera lantarbetarnas och
de jordlösas rörelse i södra Pará genom att lönnmörda dess nyckelledare. Det är
allmänt känt i området vilka lantarbetarledare det är som står på dödslistan och
vilka de femton storgodsägare är som står bakom morden, hävdar José Batista Afonso,
områdeskoordinator för Brasiliens kristliga jordkommission CPT på sitt anspråkslösa
kontor vid en avsides gränd i södra Parás huvudstad Maraba.
– Vi har under de senaste fyra
åren gått ut med upprepade offentliga varningar om att Dezinhos och tiotals andra
lantarbetarledares liv var i fara. Trots våra krav har myndigheterna inte gjort något
för att skydda de hotade, säger advokat Carlos Cuedes på
människorättsföreningen i Maraba.
Bakgrunden till morden är den ojämna
jordfördelningen i Brasilien. En procent av de brasilianska jordägarna äger 44 procent
av hela den odlingsbara jorden. Av gårdarna i Pará är 88 procent storgods.
I de sydliga delarna av delstaten Pará
är jordkonflikten särskilt tillspetsad. I hopp om en bättre framtid har miljoner
fattiga under de senaste årtiondena strömmat från slummarna i södra Brasiliens
jättelika storstäder till randen av regnskogen i Amazonas. Den brasilianska
förbundsstatens regering understödde ännu på tröskeln till 90-talet systematiskt
"överloppsbefolkningens" migration från de södra delarna av landet för
"kolonisering" av norra Amazonas.
Under de senaste femton åren har tre
miljoner flyttat ut enbart till delstaten Pará. De jordlösa fattiga har kolliderat med
det traditionella storgodsägaretablissemanget i norra Brasilien. Storgodsägarna är
ovilliga att dela sina väldiga jordegendomar. Kalhyggena i regnskogen i Amazonas ger
timmer och nya betesmarker, nya storgods uppstår och jordägandet koncentreras
ytterligare.
Storgodsägarnas äganderätt är i
många fall omtvistad. Avverkningen av regnskogarna, som ägs av förbundsstaten, har ofta
varit olaglig från första början. Storgodsägarna har köpt upp små nybyggares jord
för att få betesmarker och jordägobevisen är i många fall förfalskade.
Jorden som har fåtts fram genom
avverkning av regnskog är näringsfattig och erosionskänslig. Efter hyggen och bränder
blir den nakna jorden snart ofruktbar, och kreatursfarmarna måste ta ständigt nya
områden i bruk. Jordägandet koncentreras och jorden utarmas.
För att främja en jordreform har den
brasilianska förbundsstaten enligt lag rätt att köpa upp jord som används
improduktivt. Men trots upprepade jordfördelningsdeklarationer av förbundsstatens
regering har jordreformen inte avancerat.
– Storgodsägarna sitter inne med
den politiska och juridiska makten på landsbygden. Om de inte vill sälja sina
improduktiva ägor till de jordlösa är det omöjligt att omfördela jorden trots den
statligt garanterade jordreformen, säger Raimundo Mornato, områdeskoordinator
för lantarbetarfacket Fetacri Maraba i Pará.
Enligt Fria
Fackföreningsinternationalen är arbetsförhållandena bedrövliga på många storgods i
södra Pará. På vissa gods, särskilt i Rondonområdet, används fortfarande t.o.m.
tvångsarbetskraft. Brasilianska lantarbetarfederationen GONTAG uppskattar att det
fortfarande finns 300 lantarbetare i tvångsarbete i området.
– I en trakt där storgodsägarna
är villiga att använda t.o.m. tvångsarbete tolereras varken lantarbetarorganisering
eller jordfördelningskrav av jordlösa. Storgodsägarna använder systematiskt
legosoldater, pistoleiros, för att terrorisera lantarbetarna till lydnad, hävdar det
lokala lantarbetarfackets talesman Mornato.
Trots våldet har lantproletariatet
allt ljudligare börjat göra anspråk på storgodsägarnas oanvända jord. De jordlösas
massiva läger har under de senaste åren erövrat allt fler lägenheter och samtidigt
gjort anspråk på jord på rättslig väg. I södra Pará har 12 000 jordlösa familjer
erövrat 115 stora lägenheter. Enligt ockupanterna är jorden oanvänd eller så är
jordägarnas anspråk olagliga.
Det värsta fallet av kränkning av de
jordlösas mänskliga rättigheter är fortfarande ouppklarat. Militärpolis dödade i
april 1996 nitton jordlösa demonstranter i Marabas grannstad Eldorado de Caracas. Inga
domar har fällts i målet trots att människorättsförespråkarna har mobiliserat en
internationell påtryckningskampanj för att militärpoliserna ska dömas.
Snabbare än vanligt klarnade däremot
detaljerna i mordet på Dezinho da Costa, för attentatsmannen kunde inte ta sig loss ur
den döde Dezinhos grepp. Grannarna tog fast pistoleiron på bar gärning och grep också
hans tilltänkte flykthjälpare, som väntade med sin motorcykel.
Den som hade beställt mordet
avslöjades tack vare ett sällsynt nyckelvittne, vars säkerhet garanterades av
polismyndigheter från annan ort.
Décio José Barroso Nunes,
ägare till fem stora gårdar, en jordegendom på över 35 000 hektar och ett stort
trävarubolag hade enligt vittnet kontraherat Jesus Silva att mörda Dezinho, eftersom
lantarbetarledaren hade varit med om att organisera 40 jordlösa familjers ockupation av
lägenheten Tulipa Negra som Nunes innehade, olagligt, såsom Dezinho lyckades bevisa.
Pistoleiron Jesus Silva sitter för
närvarande häktad i fängelset i Maraba. Jordägaren Nunes arresterades i slutet av
november, men myndigheterna i Maraba frigav honom i mitten av december.
Människorättsaktivisterna bekymrar sig över processens framskridande och vittnenas
säkerhet.
– Eftersom det under olika
förevändningar drogs ut på polisundersökningen lyckades Nunes smita ur
rannsakningshäktet. Vi är rädda för att vittnena är i fara nu då Nunes är på fri
fot. Det här är ett bevis till på rättskulturen i Pará: lagen är inte densamma för
alla, somliga är "ostraffbara", säger José Batista Afonso på
kristliga jordkommissionen i Maraba.
– Det som fattas är den politiska
viljan. Beslutsfattarna i delstaten vet mycket väl vad det är fråga om i våldet på
landsbygden, men genom att tiga låter de morden fortsätta, suckar
människorättsjuristen Carlos Cuedes trött. Han kräver att en undersökningskommission
från latinamerikanska människorättskommissionen ska komma till området. Enligt Cuedes
är internationell påtryckning på den politiska ledningen i Pará det enda sättet att
reda ut brotten mot de mänskliga rättigheterna och ställa de skyldiga till svars.
MIKA RÖNKKÖ
Maraba, Brasilien
Översättning BERTEL STENIUS
Löntagaren 5.3.2001 nr
2/01 |
