 EU:s
gränser läcker
Människohandlare fraktar in 1
miljon fattiga om året
 Den engelska tidningen Guardian publicerade i årsskiftet
en hårresande bild från spanska Solkusten. På bilden solbadade ett ungt par i sanden
bara några hundra meter från ett lik som hade sköljts i land av vågorna i
Gibraltarsund. Den döde var en av nästan 400 afrikaner, som drunknade i dessa vatten i
fjol då de skulle smugglas in i det rika EU.
Ett annat exempel från Medelhavet är
ännu färskare. Bara för tre veckor sedan skramlade ett rostigt lastfartyg mot
strandstenarna vid societetsstaden Cannes. Den grekiska besättningen hade flytt och
lämnat nästan tusen hjälplösa kurder i lastrummet.
Fartyget var i så dåligt skick att
det sjönk nästan genast efter utrymningen. Kurderna, som klarade sig med nöd och
näppe, uppskattade att deras sjöresa hade pågått ungefär en vecka. Var och en av dem
hade betalat ca 26 000 mark för resan. Till det priset hade man lovat transportera dem i
smyg till något EU-land.
Dessa två exempel – för att inte
tala om illegal människofrakt i Adriatiska havet och norra Italien – vittnar om
invandringens verklighet i EU.
Allt oftare avslöjas
människofrakterna som modern slavhandel, för de insmugglade sätts ofta i tvångsarbete
på skumraskmarknaden i EU.
På en halv timme över
Gibraltarsund
Över Gibraltarsund, den historiska
vägen från Afrika till Europa, har enligt spanska myndigheternas försiktiga
beräkningar närmare 300 000 afrikaner smugglats under de två senaste åren. Bara en
fjärdedel har tagits om hand av kustbevakningen.
Huvudparten av nykomlingarna är
marockaner och tunisier, men också allt flera medborgare från länder söder om Sahara
söker sig till Spanien på illegal väg. På grund av sin hudfärg blir de också oftast
arresterade.
Den nattliga båtfärden från Marocko
över Gibraltarsund till Spanien tar bara en halv timme och kostar nästan 10 000 mark per
person. I små båtar för sex personer klämmer smugglarna in en ända upp till fem
gånger så stor människolast. Det är få av de nattliga resenärerna som kan simma,
räddningsutrustning saknas.
De som klarar resan och kustbevakningen
försvinner diskret i den billiga arbetskraften på de stora grönsaksodlingarna i
Andalusien. Vanligen sitter de kvar som ett slags gäldstugufångar hos de internationella
förbrytarligor som har skeppat in dem, tills de har kvitterat priset på sin resa genom
arbete eller knarkförsäljning.
Utom Afrika har invandrarströmmen in i
Spanien på sista tiden ökat också från de fattigdomsplågade latinamerikanska
länderna.
Slavarbetskraft till
Norditalien
Det är inte bara EU:s sydvästra
gräns, Spanien, som läcker utan också Unionens sydöstra gränser. Den Apuliska udden,
klacken på den italienska stöveln, har redan i åratal varit känd som ett av de
livligaste centra för människosmuggling.
Särskilt asiater och araber har mot
pengar fraktats från Albanien via Apulien till Italien och Europa. Till exempel
förbrytarligor som opererar i Kina säljer olagliga resor till Europa för 25 000 dollar
(över 150 000 mark). Resenärerna lever i tron att de vid ankomsten får arbetsplatser
där de kan förtjäna ihop till priset för transporten. I verkligheten blir de ofta
slavarbetskraft i produktionen inom den gråa zonen och är utlämnade på nåd och onåd
åt kriminella som kräver betalning för transporten.
Efter krigen på Balkan ökade trycket
av illegala invandrare ytterligare längs hela den italienska ostkusten, den 8000
kilometer långa adriatiska kustremsan.
Massvis med EU-hågade kineser, indier,
turkar och irakier fraktas av brottsliga ligor till Belgrad och Sarajevo, därifrån de i
små grupper smugglas över till italienska sidan. Via den italiensk-slovenska staden
Trieste går en oavbruten ström av illegala invandrare till det rika industriområdet i
norra Italien, Milano med omgivning. En del fortsätter färden till andra metropoler,
bl.a. till den svarta arbetsbörsen i Paris.
Miljoner insmugglade om året
Antalet personer som årligen kommer in
i EU-länderna i smyg vet ingen, men det kan inte vara långt ifrån en miljon personer. I
en stor forskande artikel om människohandeln i Italien uppskattade den amerikanske
tidskriften Business Week att åtminstone en halv miljon människor olagligt tog sig in i
EU i fjol och att deras antal har trettonfaldigats på sju år.
Tidskriftens siffra för Italien är
uppenbart i underkant, eftersom FN:s människorättighetskommissionär Mary Robinson i
januari skrev i Helsingin Sanomat att enbart antalet kvinnor som har smugglats in i Europa
för närvarande uppgår till 600 000.
I världsomfattning slår
människohandeln redan den internationella knarkhandeln ur brädet ekonomiskt sett. Enligt
uppgifter som FN samlade in i fjol uppgick vinsterna för människosmuggling till 9
miljarder dollar (60 miljarder mark).
Mången medlem av internationella
knarkkedjor lär i själva verket ha bytt bransch och gått in för den lukrativa
människofrakten.
Utvidgningen barnlek
Mot bakgrunden av den europeiska
människohandeln låter bedömningarna av EU-utvidgningens arbetsmarknadsverkningar
nästan som en myggas surr.
Enligt en internationell undersökning
beställd av EU-kommissionen sätter första utvidgningsskedet 335 000 personer i rörelse
i Central- och Östeuropa. 218 000 av dem söker sig till Tyskland, 40 000 till Österrike
och 4 700 till Finland. Antalet flyttande stiger enligt undersökningen på 30 år till
sammanlagt 3,9 miljoner, varav 3 miljoner, d.v.s. 80 procent, söker sig till Tyskland och
Österrike. Under samma tid kommer 43 000 personer till Finland, beräknas det.
Täta skaror av andra forskare och
forskningsinstitutioner har nått fram till ungefär samma siffror. Bland andra europeiska
fackförbundsinstitutet ETUI och en färsk OECD-rapport varnar för att överdriva
folkvandringarna västerut, eftersom ekonomin i de länder som närmast står i kö vid
EU:s portar – Polen, Tjeckien, Ungern, Slovakien och Estland – växer så snabbt
att de själva redan attraherar invandrare.
Slavarbete också en lottovinst
EU kan ta emot nya medlemmar om fyra
år eller så. Under väntetiden suger de nuvarande medlemsländerna upp den bästa och
högst utbildade arbetskraften i kandidatländerna och placerar dem i sina egna
produktionsanläggningar allt vad de hinner.
Under vänteåren pågår uppenbarligen
också den illegala människohandeln som pumpar in miljoner nya medborgare.
Eero Kosonen
Löntagaren 5.3.2001 nr
2/01 |
