Beträffande den
kongressperiod som lades till rullorna finns ingen orsak att hålla ljuset under skäppan.
Arbetslösheten har pressats ner under tioprocents nivån och löntagarnas inkomstnivå,
mätt i köpkraft, höjts med inemot 25 procent. Berömmet är befogat och välförtjänt.
FFC står idag på höjden av samhälleligt inflytande.
Men
samtidigt. För en dynamisk organisation som vill möta framtiden med öppna ögon
och forma den är det livsviktigt att lyhört lyssna till den kritik som förs
fram. Inflytandet bör ju användas till att förbättra medlemmarnas livsvillkor. Och det
finns djupa källor till missnöje i medlemmarnas vardag. Det är en bister tillvaro man
lever i på många arbetsplatser. |
"Medlemmarnas
förtroende
skall vinnas
på nytt
varje dag" |
Framgångens pris är
högt. Resultatet har fördelats orättfärdigt. Det fackliga inflytandet har inte spritt
sig ut till arbetsplatserna. Där kämpar förtroendemän och fackligt aktiva en ojämn
kamp mot maktfullkomliga arbetsgivare. För att inte tala om den enskilda medlemmens
obefintliga inflytande över sitt eget arbete. När kraven höjs och pressen ökar men
resurserna skärs ner är det svårt att orka.
Av en stark rörelse har medlemmarna rätt att vänta sig ett starkt värn.
Att rätta till den sneda inkomstfördelningen, att hejda snuttifieringen av
arbetslivet och att sätta stopp för exploatering av arbetstagarna blir därför
jämsides med sysselsättningen viktiga fackliga åtaganden för den kongressperiod som
inleds. I det arbetet skall medlemmarnas förtroende vinnas på nytt varje dag.
På det globala planet väntar besläktade utmaningar. Kapitalets hejdlösa frammarsch
kräver en motkraft som bara facket kan bli. Fackliga grundrättigheter, etiskt och
ekologiskt hållbar produktion och internationell solidaritet är de teman man måste
bygga vidare på. Finländsk och nordisk fackföreningsrörelse har en position som både
berättigar och anmodar till aktivt globalt engagemang.
HANS JERN
Löntagaren 5.6.2001 nr
5/01