I resolutionen konstateras att den finländska nationalekonomin har flyt trots ökande osäkerheten i den globala ekonomin. Medborgarna bör också bli delaktiga av den positiva ekonomiska utvecklingen. Nu krävs åtgärder för att få fart på sysselsättningen.

• Fattigdom botas bäst med jobb. Alla måste ges möjlighet att försörja sig själv och sin familj på sitt arbete. Men för en aktiv arbetskraft krävs resurser. Samhällets skyldighet att sysselsätta speciellt de långtidsarbetslösa bör ses över. Också de privata arbetstagarna bör ta sitt ansvar för sysselsättningen. Satsa mer på de arbetslösas kunnande, uppmanar FFC.

I kampen mot fattigdom spelar det inkomstrelaterade socialskyddet en viktig roll. Både arbetslöshetsskyddet och socialskyddet i övrigt bör bli bättre. För välfärden och jämlikheten är det viktigt att ha en god offentlig service som är tillgänglig för alla.

Tyngdpunkten i utvecklandet av arbetslivet bör ligga på arbetstagarnas kunnande och ork samt hur man ska sammanjämka arbets- och familjeliv. Arbetsgivarna bör med specialåtgärder se till att äldre arbetstagare orkar i jobbet. FFC anser det vara dags att diskutera om också arbetsinnehåll och organisation kunde avtalas lokalt. Spelregler för resultat- och vinstarvoden måste göras upp. Kongressen förutsätter arbetsgivarna går in för att nå resultat i arbetsgrupperna som tillsatts enligt det inkomstpolitiska avtalet, detta för att de kontinuerliga förhandlingarna ska bli trovärdiga.

• Förtroendemannaorganisationen är ryggraden i all facklig verksamhet på arbetsplatserna. Förtroendemännen är särskilt viktiga för att det lokala förhandlings- och avtalssystemet ska fungera. En förutsättning för lokal avtala är att det finns ett fungerande system med förtroendemän på samtliga arbetsplatser, konstaterar FFC.

Grundrättigheterna i arbetslivet bör tas med i spelreglerna för världshandeln. Företag och finansinrättningar bör agera etiskt, samhälleligt och ekologiskt. Etiken bör beaktas då arbetstagarnas medel investeras nationellt och internationellt. Ett närmare och gränsöverskridande samarbete mellan löntagarna på alla nivåer behövs då företagen internationaliseras allt mer.

I resolutionen understryks att fackföreningsrörelsen och medborgarna bör få större möjlighet att påverka utvecklingen inom EU.

- Vilken inverkan utvecklingen i EU har på vår välfärd och avtalspolitik bör utredas. EU kan inte enbart utvecklas som en ekonomisk union. Dess sociala dimension och arbetsmarknadsdimension bör stärkas så den svarar mot utvecklingen i riktning mot en djupare och bredare integration.

En viktig förändring sker då EU utvidgas österut inom de närmaste åren. För att reglera arbetskraftens rörlighet och det fria serviceutbudet krävs en övergångsperiod. Finland måste räkna med att andelen utländsk arbetskraft ökar.

• Minimivillkoren för utländska arbetstagarna bör tryggas för alla typer av arbete. Arbetsvillkoren måste övervakas mer effektivt. Utvecklingen på arbetsmarknaden i Finlands närområden bör stödas och fackföreningsrörelsen där stärkas, framhåller FFC.

I resolutionen understryks att den finländska avtalsmodellen och trepartssamarbetet är viktiga. FFC önskar också framöver ha fungerande samarbetskontakter med regeringen. Det är viktigt att alla centrala samhällsinstanser också går in för fortsatt samarbete på trepartsbasis.

- Vi måste slå vakt om grundpelarna i förhandlings- och avtalssystemet, om minimiskyddet i avtalen på riksnivå, om organiserings- och strejkrätten och övriga grundläggande rättigheter i samhället, i alla förhållanden.

Medborgarna värderar FFC högt för det organisationen uträttat, bl.a. då det gäller jämställdhet och solidaritet. FFC vill ge medlemmarna skydd gentemot den osäkerhet den ekonomiska strukturomvandlingen medför och då särskilt mot att arbetsvillkoren konkurrensutsätts.