Arbetarskyddet sågs av många som en väsentlig aktör i sammanhanget. Birgit Tähtinen, Servicefacket, krävde att FFC satsar mer på arbetarskydd.

- T.ex. restaurangmiljön är bullrig, stämningsbelysningen försvårar övervakning och penninghantering. Ensamarbetet ställer tryggheten på spel. Allt är ett hot mot vår psykiska och fysiska välfärd.

Utåt ger den offentliga sektorn en bra bild av sig men arbetstagarna upplever att de behandlas orättvist. Opposition mot systemet stoppar karriären.

- Arbetarskyddsfullmäktige anses överlopps men vi mår dåligt och har svårt att orka på jobbet, sade Riitta Harkimo-Rumbin, VTY.

Olavi Nurminen, PAM, föreslog att FFC går in för att få ned arbetstiden till sex timmar per dag med oförändrad inkomstnivå medan Risto Örling, Servicefacket ville att FFC satsar fondmedel på att öka VVO:s produktion.

Markku Kiljander, KAT, och Mauri Kosonen, Livs efterlyste åtgärder för att förhindra att många välutbildade ungdomar tvingas flytta från sina hemorter i jakten på jobb.

- En jämn tillväxt och en satsning på regioncentra gör att det finska arbetet inte flyr utvecklingsområdena. Det alternativet är bättre än Estland och södern, sade Kiljander .

Jarmo Matikka, Metall har som förtroendeman tvingats föra en hård kamp om inhyrd arbetskraft. Lönedumpningen var 20-25 mk per timme. Klara spelregler och en avtalskultur behövs.

Övergångstiderna vid EU-utvidgningen österut bör också gälla inhyrd arbetskraft, underströk Pertti Aitta-aho, Servicefacket. Barbro Vehkamäki, KAT, ville inrätta ett facklig gränsregionråd med uppgift att se till att inflyttarna känner till våra normer så de inte jobbar olagligt och underlåter att betala skatt.

Helena Koskiniemi, Servicefacket, opponerade sig mot att ansvaret för facklig utveckling i utvecklingsländerna skjuts över på SASK.

- Ansvaret för en global facklig politik är FFC:s. Kunde vi kanske ställa upp mål för FFI och för hur vi ska verka globalt för att stärka fackföreningsrörelsen, frågade hon och tyckte att Attac gott kunde nämnas som ett individuellt alternativ för att främja global intressebevakning. Också Jukka Porkka, Metall, ville få in Attac plus Tobinskatten. Hannele Vuorio, Livs, talade för höjda medel till biståndsarbete.

Patrick Häggman, Metall och Lovisa, gillade FFCs ställningstagande för en utbyggnad av kärnkraften medan Vesa Huusko, PAM ville stryka skrivningen om en utbyggnad.

- Det är ett strategival för framtiden. Vi bör undersöka alternativen. Åsikterna är delade, vi måste diskutera, rösta, sade Huusko.

Jari Ylönen, Livs, framhöll att andra energiformer som naturgas, vindkraft, torv också har en sysselsättningseffekt. - Varför ska vi gå emot då övriga världen satsar på trygga energiformer. En omröstning är det rätta.

Marjatta Sodinsalo, Kemifacket varnade för att kärnkraftsfrågan kan splittra leden. - Frågan är så emotionellt laddad. FFC bör, liksom partierna i riksdagen, låta alla personligen avgöra om de är för eller emot.

Esko Jokikokko, AKT ansåg att arbetslösa som tvingats sysselsätta sig själva som företagare borde kunna ansluta sig till FFC.

- Kvinnor jobbar också för att förtjäna, ändå får de 20 procent mindre i lön. Lika lön för likvärdigt arbete, krävde Hannele Vuorio, Livs och tyckte FFC borde utreda på hur många arbetsplatser en jämställdhetsplan gjorts upp. Hon förklarade sig stöda kvoter, både i arbetslivet och facket.

Utgångspunkten, att arbete ger välfärd, är bra, tyckte Vesa Huusko, Servicefacket, men varnade för att glömma dem som trillat av från den inkomstrelaterade dagpenningen.

- Höj grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet rejält så minimiskyddet blir tillräckligt, krävde han.

Sirpa Koivisto, KAT motsatte sig att minimiskyddet gradvis börjar finansieras via skatter. Hon ville också ha kvar systemet med deltidspension så de stora åldersklasserna orkar jobba fram till ålderspensionen.

- I Tammerfors behövs omedelbart 170 personer till inom åldringsvården. Staten bör träda till för att rädda den offentliga servicen, sade Koivisto.

Idag hamnar människor i pension, de får inte gå själva, konstaterade Jaakko Aaltonen, Elektrikerförbundet.

- Folk tror att vårt jobb är lätt, snyggt och välavlönat. Ändå går bara en elektriker på tio i pension vid 60 år. FFC bör satsa på arbetskvalitet och arbetsmiljö för att komma åt invalidpensionsbiten, fortsätta tala för arbetslöshetspensioner och förhindra att deltidspensionssystemet försämras.

Raija Ukkola, VTY/VAL, föreslog ett tillägg om att arbetspension avser att trygga den konsumtionsnivå som uppnåtts före pensionering.

- Inom den offentliga sektorn vill vi inte att arbetspensioner beräknas på hela din tid i arbetslivet. Olika tillägg gör att vi trotjänare har högre lön just före pensionen, vi blir lidande med ett sådant system.

Tauno Yksjärvi, Metall, ansåg att det i många fall stämmer att arbete ger välfärd.

- Men ett av de främsta delområdena för FFC under nästa femårsperiod bör vara att se till att arbetslösa har utkomst. Sänk kravet på period i jobbet till sex månader för inkomstrelaterad dagpenning, yrkade han och fick medhåll av många talare.

FFC bör agera för ett likvärdigare samhälle så att också de allra lägst avlönade, oberoende av arbetsplats, får sin bit av av välfärdskakan, tyckte Jouko Alahäivälä, Metall.

INGEGERD EKSTRAND