– Läkarstrejken har upprört sinnena och visat att det behövs en ny solidarisk lönepolitik på sikt. Och samarbete mellan eller samgång av fackliga centralorganisationer, som FFC föreslagit.

– Vissa grupper roffar nu åt sig alla pengar som finns att fördela. Medellönen för ett sjukhusbiträde på HUCS är ca 7 300 mk, men för en läkare tredubbelt mer.

– Efter strejken har också vi rätt att kräva rättvis lön. Det vill säga en lön som man kan leva på och skaffa sig en bostad för. Men hur kan det bli möjligt, om läkarna tar hela potten?

– Attac? Verkar intressant.

En fackföreningsrörelse som förnyar sig och känner tidens pulsåder — det vill Mikael ha. Han är glad över att Servicefacket fått en bra start.

– Mest orolig är jag över hur vi ska få unga människor med. De känner inte till vad FFC fått till stånd — de tar allt som självklart. De vet helt enkelt inte vad facket är. FFC borde därför mycket bättre "sälja" sin stora idé åt varje ny generation.

– Europeiska avtal och t.o.m. europeiska strejker? För mig är det ännu en fjärran tanke, men visst har också vi internationella koncerner som McDonald's, så man vet aldrig...

– FFC borde annars börja ordna kurser i svensk arbetsmarknadsvokabulär för oss förtroendemän i huvudstadsregionen, som inte klarar av termerna på svenska.

– Kärnkraft? Jag är emot. Jag tycker att FFC först borde utreda olika slags alternativ, innan man alls fattar beslut.

Eija är den enda ålänningen som deltar. För henne är social dumpning ingen grå teori, utan ett verkligt hot. Redarna vill ersätta finska sjömän med sjömän från låglöneländer eller flagga ut.

– Det har varit mycket turbulens bland oss sjömän det senaste året. Ålands ekonomi står och faller ju med sjöfarten.

– Jag undrar hur långt löntagarna ska offra sig för att bevara sina arbetsplatser och rädda sin bransch. Vi sjömän har sänkt våra löner med 15 procent och förlängt arbetstiden. Regeringen har också visat sin goda vilja, nu är det redarnas tur. Men de hänvisar till att esterna är 70 procent billigare än finska sjömän. De tittar ren åt det hållet. Eller så flaggar de ut.

– Om FFC tillåter social dumpning i Finland är alla förlorare. Finska flaggan i aktern och jobb för oss — det är vad jag vill!

– Kärnkraft? Jag är inte emot kärnkraft, men jag vill inte ha kärnkraftverk på Åland. Jag gillar inte heller tanken på att vindmöllorna skulle fylla öriket.

– Vi i Livs har motionerat om 30 timmars arbetsvecka. En orsak är att folk inte orkar.

– Sänka arbetslösheten till 5 %? Utan vidare. Gamla långtidsarbetslösa, som aldrig kan få jobb mer, borde inte förnedras. Låt dem först gå på pension, dit är de ändå på väg.

– Kärnkraft? Alla Livs delegater är absolut emot att FFC överhuvudtaget ska ta ställning. Det är en samvetsfråga, det bara splittrar medlemmarna.

– Löneskillnaderna har blivit för stora. Traditionella branscher, som tunga metall, värderas inte som IT-företag på modet. Ändå bär vi upp Finland. Ungdomen söker sig inte till gamla hyggliga metallyrken. Men utan den vanliga arbetaren klarar IT-ingenjörerna sig inte en dag.

– FFC måste framför allt slå vakt om den solidariska lönesättningen, så att såna branscher som våra värderas upp.

– Europeiska avtal och strejker? Jag jobbar i en finländsk koncern som finns överallt och de blir nog realitet en dag. Våra kompisar på Metso bl.a. i Frankrike och Tyskland är ganska så kampglada.

– Kärnkraft? Femte kärnkraftsverket kan byggas fast nästa vecka. Jag ser byttorna från Lovisa kärnkraftverk både från mitt hem och från jobbet var dag. De gav oss 500 nya arbetsplatser och det femte skulle ge ca 350. FFC ska absolut ta ställning för.

– Tidningen Löntagarens framtid måste också tryggas, genom att ge den mera resurser.

– Som förtroendeman stöter jag ofta på svårigheter när det gäller fackligt material för våra invandrare, t.ex. för kurder. FFC hänger inte alls med i utvecklingen, arbetslivet är redan mångkulturellt och vi behöver praktisk hjälp och handledning. En handbok eller en ordbok på huvudspråken med arbetsmarknadstermer skulle inte vara fyskam. Invandrarna hjälper oss säkert med den.

– Otryggheten i arbetet är ett nytt inslag — att jobba ensam skapar skräck, blir min kiosk rånad ikväll, vad händer med mig?

– Arbetslösheten till 5 %? Önsketänkande. I min bransch växer små barer upp som svampar efter regn, ofta har de svart arbetskraft och de kommer och går. De anställda saknar skydd.

– Kärnkraft? Inte precis det viktigaste att ta ställning till.

– Som förtroendeman för flera hundra som kommer från många länder tycker jag det är viktigt att facket har material på olika språk för invandrare och att vi blir utbildade i hur vi ska bemöta olika kulturer.

Det behövs också en övergångstid vid östutvidgningen, det tar tid att anpassa sig - det har jag sett.

– Arbetslösheten kan utan vidare sänkas till 5 %, om bara den politiska viljan finns. Och de arbetslösa bör få tillbaka sina rättigheter som de hade en gång. Varför ska de förödmjukas och bli hunsade?

– Kärnkraft? Det är en samvetsfråga, vars och ens egen sak.

– Attac? Bra att folk börjar röra på sig igen, som i gamla, goda radikala tider.

– Folk vill påverka sitt arbete. Att många mår psykiskt illa idag är ytterst alarmerande — det finns såna som tar alterneringsledigt för att kunna fly från jobbet. När de kommer tillbaka efter ett år vill de ha tjänsteledigt. Och de kan ha 35 år kvar till pensionen! FFC måste på allvar inse hur allvarligt och stort problem det är att folk inte orkar.

– Jag vet att det inom mitt förbund finns en viss avoghet mot lokalorganisationernas verksamhet. Man är rädd för att de skall klampa in i den lokala avtalspolitiken.

– Men så är det inte alls. Vi befattar oss inte med avtalsfrågor. Däremot gör vi ett viktigt intressebevakningsarbete regionalt inom yrkesutbildningen och arbetskraftsförvaltningen. Östra Nylands förbund är också ett betydelsefullt arbetsfält.

Snuttarbetarnas problem engagerar Raija.

– Facket borde absolut göra mer för att förbättra villkoren för dem som måste hanka sig fram med oregelbundna och korta anställningar.

– Kärnkraft? Det finns inget trovärdigt alternativ. Industrin behöver energi. Kärnkraftsmotståndet är mer känsla än förnuft. (HJ)

CHRISTIINA NORDGREN-SIIVONEN