. vane.jpg (302 bytes)
ffc-kongress.jpg (3540 bytes)

Nya referensramar för avtalspolitiken

pune.gif (67 bytes)  Uppspjälkade arbetsförhållanden och arbetsplatser, resultatlöner och en allt större avsaknad av inkomstfördelning var de viktigaste frågorna i forumet Vi avtalar tillsammans.

TAS representant Raimo Pakarinen ondgjorde sig över att arbetsförhållanden spjälks upp också inom staten när olika funktioner ge ut på entreprenad. FFC borde stämma i bäcken och göra något åt saken så länge det finns möjligheter att bevara de fasta arbetsförhållandena, ansåg Pakarinen. Bland annat inom vägverket har arbeten förvandlats till viss tids ackord.

Att konkurrenssätta offentliga arbeten skapar också intressekonflikter på arbetsplatserna. Matti Semi från KAT berättade att när delar av städningen i en kommun ges ut på entreprenad, så betalar städfirman lön enligt städbranschens avtal medan kommunen betalar enligt KAT:s avtal.

– Arbetstagarna ställs i olika position. Jag förstår väl Pappersförbundets strävan att trygga avtalsrätten inom fabrikens portar, sa Semi.

Servicefackets Outi Syrjäläinen tog upp snuttarbetena och de otillräckliga inkomster som följer av dem. Hon uppmanade FFC att angripa den paragraf i lagen om arbetsavtal som förbjuder uppgörandet av konkurrerande arbetsavtal.

– I praktiken innebär förbudet att den deltidsanställdas hela tid och yrkeskunskap är reserverad för arbetsgivaren, som dock betalar bara en del av lönen för det, sa hon.

Jorma Kallio från Servicefacket ifrågasatte om man i praktiken på små arbetsplatser utöver avtalslönerna kan betala ut resultatlöner. Av Servicefackets medlemmar arbetar drygt 60 procent på arbetsplatser med mindre än 30 anställda och bara en tredjedel av dem har förtroendeman. Det är förtroendemannens sak att verka för resultatlön eller personalfonder. Är detta alls en realistisk modell i praktiken, undrade Kallio.

Mediefackets Pertti Raitoharju, som kommenterade de avtalsmodeller som skissar i dokumentet Vi avtalar tillsammans, ville flagga öppet för centrala avtal. Hans Ström från Livsmedelsfacket betonade att de inkomstpolitiska helhetsuppgörelserna måste kunna beakta också förbundens enskilda behov och specifika branschproblem.

– Livs har ofta tvingats ställa sig utanför Inpo för att inte de branschvisa problemen har kunnat lösas, sa Ström som inte heller gav mycket för tanken på en fortlöpande förhandlingskontakt med arbetsgivarsidan.

LEENA SERETIN

Löntagaren 5.6.2001 nr 5/01

hava500.jpg (350 bytes)

lt-back.jpg (825 bytes)lt-ylos.jpg (843 bytes)

marne.gif (45 bytes)