Arbetsplatserna utnyttjar föga den
möjlighet arbetskollektivavtalen ger att avtala på annat sätt. Intresse saknas hos
såväl arbetstagare som arbetsgivare. Lokalt avtals i huvudsak om tid- och ackordlöner.
Röpötti blev inte överraskad över den njugga inställningen.
Däremot var det överraskande att man inte i ett enda företag avtalat om hur
utveckla företaget och utbilda arbetstagarna. Arbetsgivarna vill ha yrkeskunnigt folk men
de är inte redo att utbilda sina egna arbetstagare, säger Röpötti.
Förbundet bör stöda lokal verksamhet
Röpötti blev mest överraskad över att förtroendemännen kände sig mycket ensamma
i sitt uppdrag. Det var lite si och så med kontakterna både till det egna förbundet och
övriga arbetstagare.
Förtroendemännen har nog sin uppfattning om hur den fackliga verksamheten i
företagen borde ordnas. Problemen är närmast varför förtroendemannen inte då gör
något. Jag vet att också andra branscher kämpar med samma problem.
Att allt flera arbetsplatser saknar egen förtroendeman tror Röpötti är en orsak
till att förtroendemännen är passiva och upplever sig sakna stöd.
Det är typiskt att en huvudförtroendemän har hand om arbetstagarnas frågor i
ett företag. Han ansvarar därför för många olika arbetsplatser.
Röpötti anser att man bör stärka ombudsmännens färdigheter att handleda
förtroendemännen, t.ex. att regelbundet utbilda förtroendemännen regionalt samt
effektivare inspirera och stöda huvudförtroendemännen såväl i deras verksamhet som
deras studier.
Flexibel tidtabell
Aimo Röpötti,55, är själv ett gott exempel på att det går bra att studera och
vara motiverad även om man närmar sig pensionsåldern. Hans slutarbete var mer krävande
än genomsnittet och han fick också extra beröm av sin handledare. Röpötti är dock
anspråkslös.
Inte är det sist och slutligen så jobbigt att studera vid sidan av arbetet
bara man inte gör upp en alltför stram tidtabell. Det väsentliga är att bygga upp en
rytm i förvärvsarbetet som stöder studierna. Men gör inte tidtabellen så stram att
det inte blir någon fritid alls, varnar Aimo Röpötti.
PIRJO PAJUNEN