Miguel Pajaras heter den fackliga ombudsman som ansvarar för invandrarnas sociala frågor, och han berättar att informationen löper som en eld bland invandrarna. Huvudsakligen kommer immigrantströmmen till Spanien via Gibraltar från Marocko och de delar av Afrika som ligger söderom,eller från Sydamerika. Det handlar om kulturer med starka familje- och släktband. Djungelradion förmedlar uppgifter om fackets rådgivningsstationer då datakommunikationen inte ännu har nått immigranterna. Stationerna upprätthålls av de spanska centralorganisationerna UGT och CC.OO. Pajeras berättar att det inte bara är de nya invandrarna som drar nytta av stationerna utan också många utlänningar.

– Vi har börjat fråga oss om vi borde gå tillbaka till startstrecket och verka bara bland dem som kommer in i landet, och avstå från att försöka ge full service. Resurserna är ju knappa.

Ännu i mitten av 1980-talet hade Spanien, som en kvarleva från Francos diktatur, en av Europas strängaste invandrarlagar. Lagen kunde dock inte stoppa den illegala invandringen, vilket fick som följd att den grå arbetsmarknaden svällde enormt. För att råda bot på detta startade det spanska facket de här rådgivningsstationerna. I praktiken verkar de under de fackliga kontorens hägn, en del av dem på heltid och andra enligt ett joursystem.

De fackliga ombudsmännens uppgift är att sprida information och många av dem är jurister. Också frivilliga fackliga aktivister har utbildats för uppgiften. Förutom fackets arbetsinsats finansieras servicepunkterna i huvudsak av de lokala myndigheterna, kommunerna och i viss mån av staten. Också EU-fonder har bidragit med resurser.

Jag då? Medborgare?

Frågan om vilket invandrarnas första problem är besvarar Miguel Pajaras överraskande.

– Den första frågan, eller egentligen, det första bekymret gäller invandrarens juridiska status. Vad är jag? Invandrare? Flykting? När nöden är av det här slaget är facket för många en livsviktig kontakt.

– Vi kan ju inte ta samhällets uppgifter på oss men vi hjälper till om vi kan och vi frågar inte efter medlemskap. Invandrarna behöver av många olika orsaker mycken solidaritet. De normala frågorna som gäller arbetsförhållanden kommer sedan med tiden. Redan mötet med den främmande kulturen väcker förundran.

Rådgivningsstationerna erbjuder främst information om sysselsättning, arbetsplatser, arbetsvillkor, men de har också arrangerat språkundervisning. Att överhuvudtaget få någon reda i invandrarnas eller flyktingarnas angelägenheter tar mycket tid.

– De kommer ju gärna till facket med alla sina problem. Hjälporganisationer och myndigheter är inte alls lika populära, småler Pajaras. – Det finns dessutom många som är direkt rädda för myndighetspersoner.

Miguel Pajaras säger vidare att mångkulturen i Spanien utan vidare är en fördel, när det kommer många utlänningar till landet. Av fackets egna jurister har 35 — 40 procent immigrerat till landet. Det är klart att människor med den bakgrunden har lätt att sätta sig in i en annans situation. – Nödvändigt är det ju inte. Solidaritet är en stor sak i det här projektet, påminner Miguel Pajaras.

HILKKA JUKARAINEN
London
Översättning: ASTRID NIKULA