Elektriskt blå, snabb i svängarna, formbar som vatten, stark i anden, lätt i handen? Eller mjukt grön, tålig som mossan, outslitbar som skogen, som lugnet i stormen? Eller röd och snabb och otålig som elden och passionen.

Ett är säkert. Du skulle vara färgstark. Inte svart. Inte grå. Inte ljuset eller skuggan. Du skulle vara så mycket mer än så. Det är inte sant att de svartvita bilderna är de bästa.

Jag jobbar på ett ställe där alla sysslar med nåt som är väldigt viktigt. Varje dag. De rusar runt med papper och portföljer och har lunchmöten med representanter för regeringar som är viktiga här i världen. Män som formar politiken. Kvinnor som räddar världen. De märker aldrig att det regnar där ute. De går hem efter att solen tröttnat på att vänta på dem och gått hem och lagt sig. De ser regnbågen som ett förklarbart fenomen, inte ett mirakel.

Det måste finnas kvällar när de undrar vilken färg de skulle vara, men vi talar aldrig om det. Folk talar väldigt lite om det som är viktigt i världen.

Det är det som är så uppfriskande med den typ av fältarbete som görs i flyktingläger och på vägen mellan Jalalabad och Kabul. Nyss hemkommen från en vecka i Afghanistan vet jag mindre om kriget och striderna än de som stannade hemma och följde med nyheterna, men jag log mot ett barn och såg en kvinna i ögonen. Jag lärde känna mina kolleger, för utegångsförbud råder efter klockan 21.00 i Kabul, och en flaska öl kostar sex dollar på den svarta marknaden. Det blir mycket prat och lite öl. Och när det regnar vägrar planet mellan Islamabad och Kabul att starta. Men bönderna jublar för det är möjligt att den tre år långa torkan är över. Vädret är viktigt. Färgerna betyder mycket i livet.

Vilken färg skulle du vara? Allra helst. En annan än den du är nu? Om du fick välja fritt. Vilken farg skulle du klä din kollega i? I den som passar henne eller i den du oftast ser henne som. Gå och ta en kaffe tillsammans. Diskutera färger. Jobbet kan vänta. Se på arbetsmarknaden genom en kameralins. Zooma ut. Använd vidvinkelperspektivet. Alla dessa människor som rusar omkring. Myror på ett arbetsgolv, var och en bärande sitt strå till den imaginära stacken som upphört att existera.

Du jobbar på ett ställe där allt är väldigt viktigt. Det är fullt i korridorerna av viktiga myror som bär viktiga papper. Som räddar världen. Eller åtminstone hindrar just denna plätt från att översvämmas av havets alla strömmar. Svarta prickar mot ett grått botten. Allihop. Skuggan och ljuset. Zooma in och zooma ut. Det är viktigt att veta vilken färg du vill vara.