Ibland känner jag mig
förfärligt otillräcklig när det gäller att möta världens problem, funderar Petra
Hyvärinen, nyvald ordförande för fackets solidaritetscentral SASK. President Gorbatshov
sade en gång, på tal om gemensamt ansvar, att "framtiden straffar den som kommer
för sent".
Jag är bekymrad och litet otålig för internationaliseringen har gått så
fort och jag tycker inte att vi har fått tillräckligt till stånd. I sådana ögonblick
får jag lov att påminna mig om att de här uppgifterna inte kan vara beroende av en enda
människa. Är man ofta på resande fot räcker ju tiden helt enkelt inte till.
Lyckligtvis har en del av våra aktiva fullständigt klart begripit vad vi kan åstadkomma
tillsammans!
Uppgiften målbunden
Hyvärinen tar helsingforsarna som exempel. Hon känner dem väl men påpekar att
solidaritetsarbete utförs också på andra håll.
De här människorna har gjort något unikt. Solidaritetsarbetet lockar framför
allt dem som har motivation. För de här människorna måste det finnas uppgifter och det
har helsingforsarna begripit, säger Hyvärinen.
Nyligen kallade de största fackavdelningarna i Helsingfors samman människor
för att dryfta på vilket sätt vi kunde stöda de handelsanställda i Estland. Den
några man starka kärntruppen har nu vuxit till ett gäng på över femtio aktiva. I och
med att Servicefacket bildades har också exempelvis restauranganställda och väktare
kommit med i nätverket.
I nätverket funderade vi igenom samarbetet med esterna i grunden och försökte
sätta oss in i esternas sätt att tänka. Det har resulterat i att vi söker upp ester
som arbetar i Finland, inleder bekantskap med dem var för sig och planerar tillsammans.
Det är de aktiva som har gjort allt detta, inte förbundet eller internationella
sekreteraren. Nu har vi kommit så långt att vi har en första estnisk förtroendeman,
fackavdelningens sekreterare Karin Kolkson.
Givetvis är allting del av en större helhet, att stärka arbetsmarknaden i Estland, i
synnerhet nu inför medlemskapet i EU. Men ett solidariskt sätt att tänka ger många
möjligheter att göra något konkret.
Vårt nätverk har också samlat in saker till ett barnhem i S:t Petersburg och
vi har själva hållit kontakt med affärsanställda i Petersburgsområdet.Mest
förvåning över våra aktiviteter uttryckte sköterskorna på ett vårdhem i Helsingfors
när vårt nätverk beslöt att ta ut vårdhemmets åldringar på promenad och förde dem
till ett sommarcafé i staden.
Inte har facket sysslat med sådant förr!
Medlemmarnas förtjänst
Ordförandeskapet i SASK ser Hyvärinen framför allt som ett tack till medlemmarna i
hennes förbund.
De har förtjänat ett tack och varför inte också litet publicitet.
Förbundet har också lång erfarenhet av utvecklingssamarbete. I Zimbabwe har man
verkat redan i drygt tio år. Utöver traditionellt utbildningssamarbete har förbundet
tillsammans med Handels i Sverige uppfört en kurs- och kontorsbyggnad i närheten av
huvudstaden Harare. Själva byggnaden har nyss blivit färdig och årets värv blir att
skaffa linnekläder och annan inredning till huset.
Den nuvarande politiska situationen i Zimbabwe är oroväckande. Hyvärinen säger att
situationen i Zimbabwe t.o.m. kan äventyra samarbetet.
Men vi är otroligt sammanvuxna med projektet, säger hon och beklagar
utvecklingen. Två gånger har vi varit där på gruppbesök med aktiva. Vi är så
pass mycket urfinnar att vi måste se med egna ögon och skaka hand. Först då faller
allt på plats.
Goda projekt
SASK:s ordförande säger att man i projektarbetet borde repetera grunderna eller gå
tillbaka till rötterna. Även om SASK har fått nya medlemmar förutom FFC är nu
också FTFC medlem är centralens resurser rätt anspråkslösa. Det är uteslutet
att centralen skulle bli känd som en föregångare inom utvecklingssamarbetet, även om
det vore fint.
Den som tar emot resultaten av vårt solidaritetsarbete har nog mest nytta av
att vi arbetar med omsorg och ansvarskänsla. Förbunden borde i allt högre grad bli de
som förverkligar våra projekt i praktiken. Då engagerar vi oss djupare i projekten och
engagerar också medlemmarna.
HILKKA JUKARAINEN