Trots att arbetslösheten i allmänhet sjunkit är ungdomsarbetslösheten fortfarande ett problem. Då arbetslöshetsgraden bland hela den arbetsföra befolkningen i januari var 9,9 % var den 24,3 % bland under 25-åriga arbetssökande. Ungdomen har med andra ord inte just dragit nytta av den avtagande arbetslösheten.

I arbetsmarknadspolitiska frågor uppstår ofta frågan huruvida man ska använda "käpp eller morot". Den rådande ideologin i fråga om unga i arbetsmarknaden tycks vara att det är det sistnämnda som gäller. År 1996 fråntogs under 20-åringar utan yrkesutbildning sin rätt till arbetsmarknadsstöd ifall de vägrade ta emot den arbets-, praktik- eller utbildningsplats de erbjöds. Det följande året utsträcktes denna praxis till att gälla arbetssökande under 25 år. Trots dessa tvångsåtgärder har ungdomsarbetslösheten inte avtagit.

Under den senare hälften av 1990-talet uppstod debatten kring snuttarbetsproblematiken. Det fanns de som hävdade att snuttarbete är en bot för arbetslösheten. Visst kan man få sysselsättningen att öka, men för snuttarbetaren innebär det alltför ofta en fas mellan arbetslösheterna. Snuttarbete skapar osäkerhet, snuttliv, och därför kan jag inte se snuttarbete som en lösning på arbetslösheten. Snuttarbete är dessutom nationalekonomiskt ohållbart. Det innebär att man inte har möjlighet att ta banklån och därmed har sämre köpkraft.

Utan utbildning kan man inte räkna med att råda bot på ungdomsarbetslösheten. Utbildning är en nyckel som öppnar många portar i arbetslivet. Trots detta är det skäl att påminna om att problemet inte är löst med utbildning i sig. Utbildning utan kvalitet gynnar varken arbetstagaren eller arbetsgivaren. Dålig och omotiverande utbildning leder till avbrutna studier. Detta problem löses inte genom att man pekar ut de skyldiga.

I stället borde man inspektera vad det är — hos eleven samt hos skolan — som gör att skolgången avbryts. Tvångsutbildning snarare stjälper än hjälper i detta sammanhang. Motiverande utbildning av hög kvalitet anpassad till arbetslivets behov är en central lösning i problematiken. Vi måste också se till att de unga, och inte bara de unga, får stadigvarande jobb. Ingen vill väl ha en förlorad generation — därför måste vi aktivt förhindra utslagning bland ungdomen.