– Inte känns det någonstans att temperaturen växlar ständigt sisådär 30 grader, säger Niemi sävligt.

Kinderna och öronen lyser röda men han tycker det inte är något speciellt med att jobba i låga temperaturen. Efter tio år är han van.

– Sjuk har jag inte varit. Det mesta jag känner av är att näsan rinner. Klar rinnsnuva är en jobbförmån, konstaterar Niemi.

Rinnsnuvan besvärar också kollegan Timo Nurminen men det tar också han med stoiskt lugn.

– Det här är ett bra jobb, någon flunsa då och då får man väl räkna med. Känns det för kallt tar vi paus, totalt är vi en fem timmar på lagret under ett skift, säger han.

Pauserna är ett kapitel för sig. Att skala av sig alla lager för några minuter är inte att tänka på men i synnerhet sommartid är det väl varmt att ha samma dress i 60 grader varmare pausrum.

– För dem som jobbar i fryslagret hela tiden borde vi ha ett ställe med ca 5—10 grader plus där de kan värma sig mellan varven, säger Yrjö Rajamäki, arbetarskyddsfullmäktig för Livsmedelsarbetarförbundet.

Han menar att karlarna i lagret nästan är immuna mot kyla och feber, också mot det drag som frysaggregaten ständigt producerar.

– Kanske fungerar det hela som ersättning för vinterbad, skämtar han, men tillägger att den torra luften nog tar på halsen.

Bullret kontra hygienen

Produktionsdirektör Orvo Aarnio påpekar att sjukfrånvaron för hela koncernen Lännen Tehtaat är låg, kring tre procent. Också arbetsolyckor är sällsynta. Överhuvudtaget är man rätt duktig på att använda skyddsutrustning, både säkerhetsskor och hörselskydd, konstaterar han. Riskutvärderingen förra våren visade inte heller på större problem. Utom bullret.

– Bullret är det värsta problemet, det får vi aldrig bukt med, säger Aarnio och Rajamäki nästan lite uppgivet och visar banden där djupfrysta produkter rasslar och skramlar fram. – Bullret är inbyggt i systemet, för att komma till rätta med det borde allt kapslas in och då blir hygienen lidande.

Arbetstagarnas medelålder är 40+, av de 120 fastanställda är ungefär lika många män som kvinnor. Problem i stöd- och rörelseorganen löser man genom att låta arbetstagarna cirkulera, vilket dock stöter på patrull hos en del. Den nybyggda konditionssalen har däremot blivit överraskande populär.

– Atmosfärundersökningen visade att vi finns på den bättre halvan. Ett stort plus är att ledningen hälsar på oss alla vid sin dagliga runda i fabriken. Och då är det bara att säga till om något borde åtgärdas, säger Rajamäki.

Kläderna gör mannen

Yrjö Rajamäki demonstrerar den utrustning de 15 arbetarna på fryslagret bär. Ovanpå egna underkläder kommer värme dito, lite tjockare än joggarnas. Så följer ett mellanskikt i konstfiber, en värmeväst, och ytterst en tvådelad halare som tagits fram i samarbete med en dräktfirma. Ingen skilsmässa i midjan, plaggen går långt utanpå varandra.

Halsskydd, värmehandske jämte innerhandske, fodrade stövlar plus mössa med öronlappar kompletterar utrustningen. Vissa föredrar kommandopipo, för att skydda kinderna.

– En lämplig mängd kläder. Det man först fryser om är fingarna, säger Rajamäki och visar den smidiga, löstagbara innerhandsken.

Men tydligen fryser inte alla. Ute i fabrikshallen hanterar Mirva Hällström stora plastpåsar med grönsakerna för storhushåll utan några handskar alls.

– Inte känns det i fingertopparna. Dessutom cirkulerar vi i jobbet, förklarar hon.

Kollegan Hanna Erholahti föredrar att hantera påsarna med fingrarna instuckna i skärlila handskar. Också känsligheten för kyla är klart individuell.

– Arbetet i svala utrymmen rentav är ett knepigare problem än i frysutrymmen. Ännu mer markant är det i enheten Tresko i Gustavs som förädlar i huvudsak forell, konstaterar produktionsdirektör Aarnio.

Automationen minskar kallt arbete

Automationen har dock eliminerat en del kallt arbete. Fyra kameror spänner ögonen, förlåt linserna, i grönsakerna som flyter fram i en ränna. Är färgen fel puttar luftströmmen dem åt sidan, de dumpas i tunnor och förpassas till djurfoder. Förr skedde sorteringen för hand och gav tio människor jobb.

Tekniken är också i övrigt långt driven. Som bäst finslipas ett system som Apetit tagit fram på partiaffärernas önskemål: bl.a. förses de färdiga pallarna med streckkoder för att deras väg genom systemet ska kunna följas noga. Samtidigt hålls lagret i realtid och egenövervakningen med hjälp av streckkodssystemet gör att man nästan kan säga på vilken åker ärterna växt.

Apetit är i dag den enda inhemska industri som förpackar djupfrysta grönsaker. Sortimentet utgörs av ca 400 produkter, förutom egna produkter som Kesäpöytä och Apetit levererar fabriken varor till bl.a. Pirkka, Rainbow och Valio.

Varje höst tar Säkyläfabriken emot 26 miljoner kilo grönsaker från avtalsodlingar inom en radie på 100 km. I dygnet frys 200 ton grönsaker in.

Säsongen pågår från spenaten vid midsommar till morötterna strax före jul. För säsonggrönsakerna och förpackningen anställs ca 70 personer till.

– EU-inträdet var på gott och ont. Tillverkningen av produkter som purjolök och palsternacka blev olönsam då hela Europa nu är ett växtområde. Men vi exporterar frysärter t.o.m. till Italien, de växer lika bra här som annorstädes i Europa, säger produktionsdirektören.

Apetit har en årlig omsättning på ca 360 mmk medan börsnoterade Lännen Tehtaat totalt gör ca 1,5 miljarder mark i året.

INGEGERD EKSTRAND

– Idealet är att arbeta i drygt 20 grader plus, i fysiskt tungt arbete kan temperaturen vara lite lägre. I vår bransch är dock kallt arbete oundvikligt med tanke på hygienen. Men hygienkraven får aldrig hota arbetstagarnas hälsa och säkerhet, understryker Veli-Pekka Anttila, socialsekreterare på Finlands Livsmedelsarbetarförbund eller Livs.

Ett klassiskt exempel är slaktarna. Handskar är ett måste ur hygienisk synvinkel, ur arbetarskyddsvinkeln en klar risk. Att med hänvisning till hygienen kräva att kniven hänger fritt rimmar också illa med arbetarskyddet: olycksrisken är stor då slaktarna rör sig ofta för att slipa och tvätta knivarna.

Tio procent av livsmedelsarbetarna är ständigt på sjukledighet. Anttila betecknar talet som oerhört högt, även om de höga frånvarosiffrorna till en del kan förklaras med hygienkraven: plåster på skärsår sätter stopp för jobbet.

– Den höga sjukfrånvaron bör få arbetsgivarna att inse att det lönar sig att investera i skyddsutrustning, likaså i arbetsmiljön som i dag karakteriseras av kyla, fukt, drag och buller. T.ex. halkolyckor är vanliga, hygienen tillåter inte mjuka ytor och kräver att golven tvättas i ett.

Stramare krav på skyddskläder

Veli-Pekka Anttila sitter med i en arbetsgrupp där facket tillsammans med arbetsgivarna försöker ta fram stramare bestämmelser om skyddskläder. I april besökte gruppen bl.a. Lännen Tehtaat i Säkylä. Betyget blev gott.

– Men knappast hade vi välkomnats i fabriker där situationen är dålig. Problemen finns inte heller hos de stora arbetsgivarna.

Under årens lopp har Livs och arbetsgivarna tagit ihop om både skor och handskar. Den s.k. tosspengen betalas endast om arbetsgivaren klart förutsätter att vissa skodon används av hygieniska skäl. Stödet i "handskkriget" var inte kompakt i Livs egna led då klumpiga handskar gör arbetet långsammare och sänker ackordet.

Händerna är överlag den kroppsdel som är mest utsatt i kallt arbete. Därtill fungerar händerna sämre vid låg temperatur, muskelstyrkan sjunker med 3 procent per sänkt grad.

– Livs ledstjärna är att arbetsgivaren bör förhålla sig lika allvarligt till arbetstagarens klädsel som till produktens hygien. Men många tycks anse att produkten är den viktigare, säger Anttila sarkastiskt.

Idealet vore tekniska lösningar där arbetstagaren står i värmen medan produkten hålls kall. Försök görs och en dylik lösning tilltalar också arbetsgivare — det kostar skjortan att hålla stora fabrikshallar kalla.

Handboken kan beställas per tfn (09) 4747 2543, fax (09) 4775 071, eller via www.ttl.fi/julkaisu. Den svenska versionen "Handbok för kallt arbete" kan beställas från Sverige t.ex. via Internet www.niwl.se. Eventuellt säljs boken senare också i Finland.