Kampanjen är också ur facklig synvinkel betydelsefull. Med en över 35-årig erfarenhet av facklig verklighet vet jag att vi finlandssvenska fackföreningsmedlemmar hukar oss lätt fastän vi lever i ett visst informationsvakuum. Den största bristen är att alla kollektivavtal inte blir översatta till svenska. Det andra problemet/vakuumet som berör oss inom facket är informationen och servicen från förbunden till medlemmarna och arbetsplatsen. Alla förbund har inte "svensk sida/sidor" i medlemstidningen och informationen till fackavdelningen eller förtroendemannen är i alltför många fall enbart enspråkigt finsk.

Det krävs i praktiken därför ofta av ordföranden i en fackavdelning och av förtroendemannen på arbetsplatsen kunskaper i det andra inhemska språket för att klara av förtroendeuppdraget som han/hon åtagit sig. Det här praktiska problemet har i många fall lett till att aktivister med sämre kunskap i finska inte åtar sig ett förtroendeuppdrag. Intressebevakningen som sådan behöver inte vara sämre för det men faran är stor för att medlemmarna inte kan uppfatta sina rättigheter och därmed få ut det lag, avtal och överenskommelser ger. Det passiverar också deltagandet i det gemensamma fackliga arbetet.

Det är helt klart att vi har svårigheter att uppnå en absolut rättvisa visavi service på det egna modersmålet, men vi bör i varje fall låta bli att huka oss. Vi har rätt till service och information och nivån bör vara skälig. Som svenskspråkiga fackliga medlemmar deltar vi som en oskiljaktlig del i de gemensamma ansträngningarna för att förbättra förhållandena på arbetsplatserna och i samhället. Likaså deltar vi i finansieringen av den fackliga verksamheten på lika grunder så varför skulle vi då huka oss?

Förbundens svensktalande personal, FFC:s svenska sekretariat, dess sekreterare och tidningen Löntagaren har en speciell uppgift att kompensera information till och från medlemmar med svenska som modersmål. Samordningen av den svenska fackliga verksamheten är också viktig.

Men det räcker ändå inte till. Var och en av oss och vi alla tillsammans bör föra fram våra åsikter och krav på ett sakligt sätt till olika instanser inom facket så att vi småningom också i praktiken uppnår en mera jämlik nivå på servicen.

Det att vi vågar tala svenska hjälper till att skapa förståelse för vårt språk och vårt behov av den service som vi är berättigade till.