– Vi insåg att Akava inte var den rätta omgivningen för oss. FFC:s expertis och tyngd är en god draghjälp och ett stort plus de andra transportförbund som redan finns i FFC, betonar Viveca Anthoni, förtroendeman för SLSY.

Att Finnairs nygrundade dotterbolag använder estnisk kabinpersonal på rutten Tallinn-Helsingfors opponerar SLSY sig inte emot. Inrikesflygningarna är en annan sak, esternas arbetsvillkor en klar orosfaktor. Förbundet frågade arbetsministeriet om estnisk personal kan få arbetstillstånd då finländska flygvärdinnor och stuertar går arbetslösa.

– Svaret var att det inte är aktuellt att bevilja dylika men vågar vi lita på det, frågar Viveca.

Vilotid och permitteringar

Viveca Anthoni är en av sex förtroendemän som delar på en och en halv vakans. Det innebär sex tvåveckors pass i året, vilket ger tillräcklig flygtid för att förtroendemännen ska veta vad folk talar om, säger hon. Oftast är det vilotider och permitteringar som tas upp. SLSY vägrade ge sig in på byteshandel med semesterpengar och medlemmarna har därför varit permitterade två veckor under årets fem första månader.

– Det ser ut som om vi blir permitterade två veckor till, säger hon bekymrat.

Under de 15 år Anthoni arbetat som flygvärdinna — hon är numera snäppet högre, purser på charter- och Europaflygen — har stressen i jobbet ökat märkbart. Flygtiden anger ramen, arbetsmängden är konstant men personalresurserna njuggare. Ibland är det rentav underbemanning nu då Finnair har arbetsdomstolens beslut på att företaget ensamt har rätt att sätta flexgränser för personalstyrkan. Tidigare var det en förhandlingsfråga.

Ingen matpaus men hälsosammare mat

Förtroendemannen efterlyser en klar struktur med inbyggda pauser. Aktuellt just nu är garanterade matpauser — som lagen stadgar då arbetsdagen överstiger åtta timmar. För flygpersonalen rör det sig oftast om 7-10, ibland ända upp till 12 timmar. SLSY har fört ärendet till arbetarskyddsdistriktet, som hört Finnair.

– Vi väntar på besked. SAS-modellen med matstopp där personalen marscherar ut ur planet för att äta är kanske orealistisk då varje minut planet står på marken kostar. Då vi övervakar städning och matleveranser har vi sällan tid att gå ut ur planet.

Sociala utrymmen för personalen finns inte. Det krävdes förhandlingar för att få en gardin i 757:ans gång.

Den som hinner äta kan dock glädja sig åt att personalmaten i juni blivit hälsosammare med mindre fett och salt.

– För en personal som ska vara alert 24 timmer i dygnet krävs mer än normal arbetsplatsmat. En personalförmån är tillgången till konditionssal och simning på destinationen, berättar Mia Graeffe, arbetarskyddsfullmäktig på flygavdelningen.

Stadganden om vilotiden följs men t.ex. nattflygen till Asien och tidsskillnaden sliter på hälsan. Också belastningsskador är vanliga.

Likalönsprincipen följs strikt för flygvärdinnorna och deras manliga motparter stuertarna. Ingångslönen är ca 1 110 euro, ovanpå den kommer diverse tillägg. Löneklasserna är nio.

Ännu på 1970-talet måste flygvärdinnor sluta jobba då de fyllde 30 eller gift sig. I dag pensioneras de vid 65 men kan går redan vid 55. Om 5-10 år kommer den första pensionsboomen.

Graeffe kritiserar det finländska pensionssystemet för att vara bakvänt.

– I stället för att trappa ned tar nu de äldre på sig de tyngsta skiften för att få upp pensionen. Hela arbetshistorien borde räknas, säger hon bestämt.

Strålrisk och buller

I jobbet utsätts personalen för kosmisk strålning men forskarna säger varken bu eller bä om riskerna. För varje nytt flyg uppskattas ett medelvärde för strålningsdosen, som kan variera p.g.a. solstormar och flygning över polerna. Normalt ligger man en bit under riskgränsen.

– Men vi utsätts alla också för annan strålning så visst finns här frågetecknen. Vi löper en förhöjd risk för bröstcancer medan piloterna, som sitter vid fönstret, riskerar prostatacancer, berättar Graeffe.

Bullernivån i kabinen är hög, i propellerplan just under tillåtna 95 decibel. Hörselskydd rekommenderas i vissa fall men serva passagerarna med proppar i öronen går bara inte.

Belastningen på nacke och skuldror är hård i de trånga arbetsutrymmena som utnyttjas optimalt i jakten på lönsamheten. Graeffe talar om delad misär, för passagerare och personal.

– Bättre lösningar finns. Överlag ligger förbättringar både i arbetsgivarens och arbetstagarnas intresse. Arbetarskyddet har fått nya verktyg genom den nya lagstiftningen. och då företaget insett att personalen utgör en viktig resurs bådar det gott, menar hon.

Den goda kamratandan ombord är ett stort plus, säger duon. Men de "riktiga" flygvärdinnornas tid är ohjälpligen förbi.

– I dag är vi "löpande bandare" som sköter transporter från A till B, med huvudsaklig uppgift att se till att säkerheten fungerar. Servicen kommer i andra hand.

INGEGERD EKSTRAND