Det är en sorglig historia som de fem, nu i lärarrummet i Metsäkulman koulu har att berätta. Specialklasslärare Pirjo Mäkelä har tagit sin mats ur skolan för ett tag, hon vägrar ta medicin för att kunna sköta skoljobbet. Skolgångsbiträdet Päivi Nivell har drabbats av astma och är sjukskriven. Kollegan Maria Eerola väntar på läkarremiss. Orsaken till att rektor Ulla Tiainen drabbats av bl.a. ledgångsbesvär utreds.

– Jag har visst klarat mig bäst. De inflammationer jag drabbades av i Hiidenkirnu kan jag hålla stången här. Men den som en gång utsatts reagerar mycket lättare nästa varv, säger skolgångsbiträdet Seija Piipponen-Pekkola.

Metsäkulman koulu är en frisk skola, till skillnad från Hiidenkirnu därifrån personalen, sex lärare och tretton assistenter, och de 46 utvecklingsstörda eleverna i åldern 6-17 år evakuerades i februari. I december hade fullmäktige efter en veritabel dragkamp beviljat medel för att sanera den illa mögeldrabbade skolan.

Tio års kamp

Ihållande regn och strejkande avlopp i augusti 2001 ledde till att konditionssalen i källarvåningen täcktes av meterhögt avloppsvatten. Möglet bet sig fast och då granskades hela skolbyggnaden.

– Äntligen, säger rektor Ulla Tiainen som redan 1991 noterat att flera i kollegiet drabbades av heshet, torrhosta och irriterade ögon.

Arbetshälsovården och arbetarskyddet undersökte då skolan, konstaterade att luften var torr. Personalen fick rådet att följa med temperaturen och ställa ut glas med vatten i klassrummen. Inget blev bättre. 1993 gjorde en ny undersökning med samma resultat. Nu hade eleverna blivit flera, klassrummet i källarvåningen togs i bruk. En unken lukt spred sig och klängde sig fast i kartor och böcker, lärarna fick stegring och andra symptom. Golvet granskades ovanpå, inget hittades. Väggen fuktplomberades med specialfärg som skulle förhindra fukt. Inget hjälpte och det klassrummet togs ur bruk.

– Våra elever är speciellt infektionskänsliga men de hade inga klara symptom. Nu har föräldrar dock tagit kontakt och meddelat att deras barn sluppit sin snuva här i Metsäkulma, säger rektorn.

År 2001 hade allt flera i personalen sjukdomssymptom. Sjukvikarier kom och gick. För eleverna, som är ytterst känsliga för ändringar, var det en svår tid. Och också för personalen, energin som borde satsats på eleverna naggades i kanterna av den ständiga tröttheten som alla symptom gav. Ingen blev lyckligtvis utbränd men nära ögat var det, säger arbetarskyddsfullmäktig Matti Leppänen.

– Alla kände vi skuldkänsla då vi kollegerna kämpade på. Hemma var vi friska, men då vi steg in över skoltröskeln så började hälsoproblemen igen, säger Maria Eerola som klarade ett par veckor på jobbet innan nästa sjukskrivning drabbade henne. Sjukskrivningarna syntes i plånboken och KAT:s jurist utreder som bäst om Marias fall kan betecknas som ett prejudikat.

Togs inte på allvar

Hela tiden fortsatt rektorn att kämpa för sin personal.

– Det värsta var att ingen tog oss på allvar. Företagshälsovården undrade om vi hade problem i arbetsgemenskapen då vi blev sjuka en efter annan! Det antyddes också från olika håll att det var rena rama kärringsnacket, inbillning, då alla inte drabbades, säger rektor Tiainen som upprördes mest av attityderna.

Vid ett möte med skol- och fastighetsrepresentanter samt företagshälsan frågade så rektorn direkt om folk trodde att alla blivit tokiga.

– Det bet, Villmanstrands regioninstitut för arbetshygien kopplades in och mätningar visade att vi haft rätt hela tiden. Skolhuset var sjukt och vi också, utredningar om antikroppar i blodet visade att retningströskeln överskridits, säger rektorn.

Bokbål önskas

Hela tiden hörs torrhosta runtom bordet. Symptomen har lindrats men inte försvunnit. Päivi Nivell pekar på de textilklädda stolarna som flyttats hit från Hiidenkirnu.

– De har tvättats men kan någon säga säkert att mikroberna försvunnit? Och hur är det med alla böcker, häften och annat som togs med hit? Allt borde ha förstörts — ska vi flytta tillbaka allt till Hiidenkirnu så har vi ju samma osunda arbetsmiljö igen, säger Nivell upprört.

Syndabockar vill de dem inte peka ut men att skolverket hyr lokalerna av fastighetsverket är ett organisatoriskt problem. Ingen är herre på täppan.

– Någon segerglädje känner vi inte. Vi är bara trötta och oroliga för vår framtid. Ska vi arbetstagare verkligen behöva sätta hälsan på spel för att arbeta, frågar Seija Piipponen-Pekkola.

INGEGERD EKSTRAND

  Specialskolan Hiidenkirnun koulu är inhyst i ett annex till Otsola lågstadium. Korridoren är belamrad med byggnadsmaterial. Klassrummen gapar tomma, linoleummattan är bortriven och betonggolven torkar som bäst.

Arbetarskyddsfullmäktig Matti Leppänen påpekar att annexet byggdes i mitten på 80-talet med den kunskap man då hade. Staden stod själv för bygget.

– Några större byggmissar har vi inte hittat men regnbrunnsbotten saknas. Här finns dock många s.k. riskkonstruktioner, säger han och tilläger att luftkonditioneringen hållits i skick men att städningen haltat då här sparats in.

Men limmet i linoleummattan har reagerat oförutsett med fukten och spridit en otäck odör, vatten har sipprat in i väggkonstruktionen från den högre belägna gårdsplanen. Kondens och temperaturförändringar har fuktat isoleringen i tegelväggen och gett en ypperlig grogrund för mikrober, som mögel- och strålsvampar.

– Isoleringen har förnyats. Mikrobtillväxten har kapslats in i väggarna och ytorna behandlats med antimögelmedel, berättar Leppänen.

Fuktskador finns också i mellanväggen mellan korridoren och köket. Vatten har sipprat ut från de stora diskhoarna på kökssidan.

– Vi måste duscha av kärlen, på hygienen kan vi inte spara. Meningen är att väggkaklet och golvfogarna ska stå emot fukten, säger ansvariga matutdelaren Liisa Lehtonen.

Varken hon eller matutdelaren Tarja Peltonen har fått symptom.

– Men visst är vi oroliga. Drabbas vi senare, undrar de.

Några misstänkta astmafall bland Otsolaskolans elever utreds.

Också en annan skola i Kotka har sanerats p.g.a. problem med inomhusluften. Lika svåra mikrobproblem har dock inte hittats i stadens övriga byggnader. Ännu.

Matti Leppänen varnar för en tidsbomb.

– Angripna ytor har målats över, katastrofen stuvats undan för en tid. Men vi har endast sett toppen på isberget.

I slutändan handlar det om pengar. Leppänen säger att det närmast vore ett politiskt självmord att föreslå att skattöret höjs för att sätta stadens egna byggnader i skick.

Redan nu är inomhusluften dålig på många håll. Koldioxidhalten är alarmerande höga t.ex. i 95 procent av daghemmen då grupperna är för stora.

Lagen säger att eleverna har rätt till en sund och trygg miljö.

Kotka har tillsatt en expertgrupp för att granska inomhusluften i stadens fastigheter.

IE

Enbart sjukdomar i andningsorganen p.g.a. fukt- och mögelskador kostar det finländska samhället nästan hundra miljoner euro i året år. På årsbasis uppgår antalet förlorade arbetsdagar till hela 64 000, har Stakes utrett.

Ett pilotprojekt om det produktiva kontoret visar också att en tvågradig förhöjning av temperaturen sänker arbetseffektiviteten med fem procent, omtalar professor Kari Reijula, chef för Nylands regioninstitut för arbetshygien.

– Instrument finns för att mäta luftkvaliteten i industrierna, normer och skydd likaså och skador i arbetet klassificeras som yrkessjukdom. Men 1,5 miljon finländare jobbar i kontors- och jämförbar miljö som är ett nästan oskrivet blad. En undersökning som vi gjorde med ett sample på 12 000 visade att hälften plågades av dålig luft på jobbet, så problemet är inte litet.

Allergenhalterna är ofta låga och symptomen överskrider sällan sjukdomströskeln. Då 100 fall p.g.a. allergi årligen klassificeras som yrkessjukdomar är de syndrombaserade fallen tio gånger fler.

– Begreppet yrkessjukdomar bör omvärderas, dagens metod fungerar inte riktigt, säger Reijula och efterlyser trepartsförhandlingar. – Samhället har inte råd att skapa sjuka vuxna, den som drabbas av allergi på dagis är alltid allergisk. Klarar framtidens arbetsmarknad av alla dem?

Individer reagerar olika

Boven är ofta fuktskador, dålig ventilation, lukt, felaktiga material, för hög temperatur för torr värme. Och städningen, påpekar överingenjör Marko Kilpeläinen på Nylands arbetarskyddsdistrikt.

– Satsa på utbildade städare och damma själv pappren på jobbet. Ger luften problem tag kontakt med företagshälsovården och kolla var det brister, mögel är ett sista alternativ. Kvarstår problemet så tag kontakt med arbetarskyddsdistriktet. Som en sista utväg kan vi förbjuda arbete om hälsan riskeras.

Att hitta orsaken kan ta tid. Knepiga är de arbetsplatser där kanske fem arbetstagare uppvisar symptom, 50 märker något medan 200 går helt skottfria. Känsligheten är ytterst individuell, ofta har kvinnor längre känselspröt.

Kilpeläinen påpekar att det gäller att bygga rätt, använda rätt material och sköta underhåll och ventilation. Dålig luft hänger inte samman med byggnadens ålder.

– Direkta byggfel förekommer också. Tidtabellen är snäv, det brister i övervakningen och ett fel sammanfogat rör kan ge stora skador. Är olyckan framme räcker det inte att kladda målfärg över. Isolering ska bytas, dock inte betongväggar, säger Kilpeläinen och hänvisar till arbetsmetoder på det s.k. RATU-kortet.

För mera information om inomhusluft se www.sisailma2002.net