De s.k. mjuka målen bör ses som en helhet, målet är att förbättra sysselsättningen och omställningsskyddet. Som medel ser FFC bl.a. kunskapslyft, anpassande av arbets- och familjeliv och åtgärder för att öka välbefinnande och ork i arbetet.

Ordförande Lauri Ihalainen förutspår en ovanligt svår avtalsrörelse.

– Vi trevar i en tätare dimma och osäkerheten är nu en grad högre. Löntagarnas förväntningar är betydligt större än vad arbetsgivarna gett vinkar om, sade Ihalainen som skarpt ogillar arbetsgivarnas sätt att skjuta hål på alla målballonger redan i förväg.

Att säga upp folk ska kosta mera

FFC lanserar tanken på en omställningsförsäkring för att undvika att arbetsgivarna lättvindigt säger upp folk. Finland har blivit efter övriga EU-länder vilka har ett system med avgångsbidrag. Utländska företag som köper upp finländska dito lägger ned även lönsam verksamhet här, därför att det kostar mera att säga upp människor i andra länder.

Också i fråga om arbetstiden har Finland halkat på efterkälken. Tyskland och Frankrike toppar, vi hör till mellankastet efter att legat i topp då 60-talet gick över i 70-tal. FFC föreslår att arbetstiden granskas.

FFC vill också ha en sammanhängande arbetstid på minst fyra timmar samt införa arbetstidskonton i de branschvisa kollektiv- och tjänstekollektivavtalen. Arbetstiden för dem som är i kontinuerligt treskiftsarbete eller motsvarande bör skäras ned med en tid motsvarande ett skift. Arbetarskyddsriskerna för personen i skift- och periodarbete bör skärskådas samt möjligheten för snuttjobbare att få arbetshälsovård underlättas.

Konkreta mål på den långa listan är bl.a. rätt till partiell vårdledighet tills barn fyllt 10 år och rätten att stanna hemma för att vårda sjukt barn tills det fyllt 12.

Innehållet i de lokala avtalen bör breddas men endast om förtroendeman finns ska man lokalt kunna avtala om avvikelser från kollektivavtalen. Tolkningsföreträdet bör ligga hos arbetstagarsidan, precis som i Sverige.

FFC efterlyser ett program för att täta förtroendemannanätet på de små arbetsplatserna. Likaså bör både förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktigen få högre ersättning och bättre verktyg.

Kontinuerliga förhandlingar bör föras om bl.a. ökad jämlikhet i arbetslivet, bättre arbetsvälbefinnande och implementering av det europeiska avtalet om distansarbete.

  Den inkomstpolitiska utredningskommittén, som gör ekonomisk research inför arbetsmarknadsförhandlingarna, anser det ytterst viktigt att den inhemska efterfrågan fortsätter att öka, med tanke på den ekonomiska osäkerhet som råder. Det kommande löneavgörandet bör därför stöda sysselsättning och ekonomisk stabilitet, anser kommittén.

Den betonar att det är av central betydelse att hushållen och företagen bevarar sitt förtroende för den ekonomiska utvecklingen, för den ekonomiska tillväxten är svagare än man trodde, då det nuvarande inkomstavtalet slöts. Osäkerheten beträffande den internationella ekonomins utveckling har tilltagit under sommarens lopp och arbetslösheten riskerar att förbli hög.

Den inkomstpolitiska utredningskommittén menar att sammankopplade löne- och beskattningsavgöranden har gett goda resultat i tidigare avtal. Kommittén rekommenderar samma modell också för kommande avtalsomgång trots att det inte nu finns förutsättningar för några större skattelättnader.

Ökad köpkraft

Enligt kommitténs beräkningar ökar löntagarnas sammanlagda köpkraft med tre procent under innevarande år. Skattelättnaderna bidrar med en procentenhet. Räknat per person ökar löntagarnas köpkraft med 2,5 procent i år.

Löneförhöjningarna blir mindre i år än ifjol. Avtalslöneindexet antas stiga med totalt 2,3 procent medan den förtjänstökning som kommer av löneglidningar och strukturella faktorer beräknas stanna på en procent. Förtjänstnivåindex höjs med cirka 3,3 procent.

Kommittén baserar sina uppskattningar på de avtalsförhöjningar som är kända, på uppskattade löneglidningar och strukturförändringar.

Kommittén antar att inflationen stiger till två procent i år. Möjligheterna till en låg inflation också nästa år är goda om inte utomstående faktorer förorsakar betydande tryck på priser eller kostnader.

Konsumentpriserna i vårt land har under det gångna året stigit ungefär lika mycket som i euroområdet i snitt. Arbetskostnadsökningen har dämpats och livsmedelspriserna stabiliserats. Inflationen har stigit främst pga. att bostäderna har blivit dyrare.

Oförändrad sysselsättning

Utredningskommittén konstaterar att även om Finlands konkurrenskraft har minskat bl.a. för att euron har blivit starkare ligger den ändå på en nivå över genomsnittet på lång sikt.

Arbetets produktivitet var så gott som oförändrad år 2001. Industrins produktivitet minskade i nästan alla branscher, förutom livsmedelsindustrin, också i den elektrotekniska industrin.

Den dämpade tillväxten har hittills inte försvagat sysselsättningen. Det förklarar kommittén med att företagen vill värna om tillgången på kompetent arbetskraft. Kommittén tror att arbetslösheten kommer att öka om det inte sker en förbättring av ekonomin.

Tilläggsinformation:
Ansvariga ekonomen Ismo Luimula
tfn (09) 7721 311
Ekonom Helena Pentti
tfn (09) 7721 312

  FFC anser att den inkomstpolitiska utredningskommitténs budskap inför avtalsrundan är klart.

– USA:s ekonomi stimuleras inte och de svaga exportkonjunkturerna förbättras inte av att man i Finland avstår från att höja lönerna. Tvärtom — för att trygga inhemsk efterfrågan, ekonomisk tillväxt och sysselsättning krävs det moderata löneförhöjningar och ökad köpkraft i Finland också i framtiden, säger FFC-chefen Pertti Parmanne. Han betonar vikten av att sörja för den inhemska efterfrågan i synnerhet pga. osäkerheten i den internationella ekonomin.

Också FFC:s ordförande Lauri Ihalainen efterlyser löneförhöjningar som stöder den inhemska efterfrågan. Ihalainen talade vid ett seminarium som FFC arrangerade för arbetsmarknadsjournalisterna i slutet av augusti.

Ihalainen menade att den ökning av köpkraften som den gällande inpouppgörelsen har fört med sig gott kunde ställas som mål också för en kommande uppgörelse. I praktiken innebär det större löneförhöjningar än i det gällande avtalet.

– Skattelättnaderna betydde mycket för att höja löntagarnas köpkraft. Nu är ingen dylik skattemorot att vänta.

Ihalainen betonar att FFC också i framtiden håller fast vid en solidarisk lönepolitik, vilket betyder löneförhöjningar i euro och cent.