Språk är underbart. Tänk bara på vilka möjligheter vi har att uttrycka olika saker. Det är något man märker bland annat då man reser. Sker det i en salig blandning av sydfinlandssvenskar, ålänningar och rikssvenskar finns det en hel del möjligheter att iaktta både likheter och olikheter.

Resor är lärorika också i övrigt. Vet du vad skandinavisk tid är? Det är den tid vi vanligtvis kallar svensk tid, alltså en timme efter vår egen tid. Detta till skillnad från brittisk tid som är två timmar efter oss. Och förstås är skandinavisk tid en kompromiss i en danskregistrerad båt som avgår från en svensk hamn med anlöp i en norsk hamn för att till slut komma fram till en engelsk hamn.

Vi kom att diskutera konstiga kombinationer i språk och hur de blivit allt vanligare. Jag minns så väl hur jag skrattade när jag någon i mitten på 1970-talet hörde en väninna beskriva en liten trattkantarell — den första hon sett i sitt liv — med orden "oj, så JÄTTEliten". Jag måste tillstå att jag vant mig vid den kombinationen under årens lopp, även om den minsann är synnerligen motsägelsefull.

Då gillar jag det ord jag stötte på i svenska Handelsnytt bättre. "Pyttetjänst" talade tidningen om. Då gällde det anställningar på kanske tre timmar i månaden eller i veckan. Ett fyndigt uttryck! Sedan kan man fråga sig om arbetsgivare faktiskt anser sig få lojala, kunniga, arbetsvilliga anställda om de erbjuder dylika pyttetjänster?

De uttryck vi talade om var uttryck som "förskräckligt vackert", "fruktansvärt fint" och likande. I skrivande stund hörde jag i radion "ohyggligt vackert". Vilka ord och uttryck ska vi ta till när det faktiskt är fråga om något förskräckligt, fruktansvärt och ohyggligt? Jag hoppas innerligt att det inte blir "förtjusande hemskt".

Till slut kan jag inte låta bli att återge en hemgjord direktöversättning av finskans "täyttää pyöreitä vuosia". Damen sade: "jag fyller runda år". På svenska heter det "fylla jämna år" och det också då det t.ex. är fråga om 75.