. vane.jpg (302 bytes)

hjartats.jpg (5155 bytes)

Frivillig skyddsängel i trafiken

pune.gif (67 bytes)  Vad är det man bör minnas när man går över på ett övergångsställe? Ove Blomqvist ställer frågan till barnen i åk 1—3 i Tolkis. Klassrummet är fyllt av ivriga svarare och tiotals händer markerar. Blomqvist får snabbt det svar han ville ha, då en andraklassist berättar: "Det viktigaste är att man hålls på vägen".

– Just det, man ska ta sig snabbt över hela övergångsstället utan att stanna upp och vänta. Det värsta man kan göra är att vända och börja gå tillbaka. Det förbryllar bilisterna och då kan det sluta illa, förklarar Blomqvist lugnt.

Små skolbarn på väg in i en stor buss för att själva få se hur en mörk väg ser ut ur förarens perspektiv. Foto: PATRIK LINDSTRÖMVad är det som får budbilschauffören Blomqvist att stå omringad av lågstadieelever och fråga ut dem om cykelåkande, reflexer och hjälmar, ja om trafikskydd överhuvudtaget?

– För min egen säkerhets skull, för att människor i den här branschen ska köra tryggt och trivas i jobbet. Som yrkesbilist ser man så många incidenter och jag försöker göra mitt bästa för att minska dem, berättar han.

Minnesvärd krock med docka

Blomqvist är ingalunda ensam om sin mission. Sjuåriga föreningen Rahtarit Borgå Team har under hela sin existens arrangerat reflexkampanjer för skolbarn. Det är just en sådan som pågår i Tolkisskolan. Medan Blomqvist frågar ut eleverna om deras trafikbeteende förbereder sig Rahtarits övriga aktiva för att genomföra sitt experiment med mörkertrafik.

Med fyra bussar åker skolbarnen en fem kilometers sträcka och längs med den står Rahtarit och åskådliggör konkret hur viktiga reflexerna är. Från bussfönstret ser skolbarnen bl.a. på hur långt håll man kan upptäcka en reflex och att en mörkklädd människa utan reflex inte syns överhuvudtaget. Längs med rutten får var och en också konstatera att en bilist inte nödvändigtvis upptäcker dig trots att du som fotgängare kan se billjusen på långt håll.

Det mest spännande som inträffar på färden och som blir kvar i minnet är krocken med en docka. Dockan står bara plötsligt framför bussen. Busschauffören har inte en chans att väja. "Det var bara en docka" ylar barnen när bussen krockar med skepnaden som har dykt upp ur mörkret.

Populärt sätt att upplysa

Rahtarit ry fyller 30 år i mars och har arrangerat reflexkampanjer i femton år. I Borgånejden är reflexkvällarna så pop att den lokala föreningen har varit tvungen att begränsa antalet tillställningar.

– Vi har hållit två kvällar per höst som gräns men i allmänhet har vi fått lov att arrangera några tillställningar till, säger Blomqvist.

Tolkisskolans rektor Pirjo Rämö tog kontakt med Rahtarit och hade tur — hon fick dem till sin skola för att berätta om reflexer.

– Jag fick höra att Rahtarits trafikskyddskväll är väldigt konkret och väckande. Därför ville jag ha hit dem, berättar Rämö.

Den finska Tolkisskolan ligger invid en stor såg dit det kör tiotals fullriggade långtradare varje dag. Det finns inte cykelvägar i alla de riktningar som skolbarnen vandrar eller cyklar. Man kan alltså inte nog påminna om vikten av reflexer och andra skydd i trafiken.

Livsstilsaktiv

Efter mötet med eleverna i åk 1—3 står skolans årskurser 4—6 i turen. Ove Blomqvist berättar igen en gång lugnt och sakligt om hur man beter sig vettigt i trafiken.

Rahtarit är inte den enda förening som Blomqvist är aktivt med i. Han är en av dem som har välsignats i överflöd med förtroendeuppdrag. Ove Blomqvist är med i Bil- och transportarbetarförbundets verksamhet, han är ordförande för FFC:s lokalavdelning och med i stadsfullmäktige.

– Det är en livsstil att vara aktiv och numera har jag gott om tid för jag blev ungkarl på nytt för fyra år sedan, konstaterar Blomqvist.

Där någon annan hade gett upp för länge sedan har han inte ens tänkt tanken att sluta med sina förtroendeuppdrag: i september hade han 21 timmar fritid men satt det dubbla, över 40 timmar på möten, har han räknat ut.

– Det är jättespännande med förtroendeuppdrag. Genom dem kommer man sällsynt nära fenomen av de mest skilda slag, funderar Blomqvist medan han plockar upp reflexer till eleverna ur en låda.

ANNA NIEMELÄ
Översättning: Astrid Nikula
Foto: PATRIK LINDSTRÖM

Löntagaren 9.12.2002 nr 10/02

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)

LÖN  nr 10/2002

Till första sidan

runu.gif (924 bytes) Ledaren
runu.gif (924 bytes) Kolumner
runu.gif (924 bytes) Tema
    Konsten ger levebröd
runu.gif (924 bytes) Inpo
runu.gif (924 bytes) FFC Nytt
runu.gif (924 bytes) Notiser & statistik
runu.gif (924 bytes) Arbetslösheten
    i Svenskfinland

runu.gif (924 bytes)
Arbetsmiljö
    Ställningskrig
    Mobbning
runu.gif (924 bytes) Hjärtats röst

Frivillig skyddsängel i trafiken

runu.gif (924 bytes) Språklåda
runu.gif (924 bytes) Kultur
runu.gif (924 bytes) Fritid
runu.gif (924 bytes) Karikatyr


www.sak.fi/på svenska