Fackliga termer är nog så knepiga också på ens modersmål. Kollektivavtalen bör definitivt finnas på svenska också, framhåller Anita Spring, organisationssekreterare på FFC sedan november ifjol.

– Det är ett privilegium att få arbeta med fackliga frågor som ligger nära de värden jag känner för, säger Anita och sprudlar av energi hela hon.

På FFC är hennes uppgifter bl.a. att svara för den svenska verksamheten, hon är involverad i medlemsrekryterings-
kampanjen Hör hit! och det nordiska samarbetet. Men just nu kretsar det mesta kring samhällspåverkan.

– Att få folk upp att rösta är verkligt viktigt. Jag ser till att FFC:s material kommer på svenska här, liksom i övrigt. Det finns ju över 30 000 svenskspråkiga medlemmar i FFC-förbunden som ska ha service.

I april drar Anita och övriga svenska ombudsmän på förbunden ut på turné till yrkesläroanstalterna. Genom vardagligt arbete, utan några trollkonster, hoppas hon få ungdomarna med i facket.

Facket i generna

Anita har en lång facklig bana bakom sig, först sexton år som förtroendeman på bilfirman Autosalpas i Borgå, sedan 15 år som ombudsman på facket — TOC-förbundet Bilhandelns tjänstemannaförbund ATH som i dag är FFC-förbundet BMU, Bil- och maskinhandelns union. Och på väg in i Metall.

– Det damp ned ett brev från facket på bilfirman 1974. Nästan alla skrev in sig och vi grundade en egen fackavdelning i Borgå, berättar Anita som blev förtroendeman på arbetsplatsen.

– Jag har ju alltid käften uppe, säger hon med glimten i ögat. Men skyndar sig att tillägga, att förtroendeman blev hon nog inte alls motvilligt. Intresset för facket satt i generna. Anita växte upp i ett arbetarhem i Tolkis, i dåvarande Borgå landskommun. Hennes far Nils Boman var förtroendeman på August Eklöfs Cellulosafabrik.

– Svenska är hemspråket nu liksom då jag var barn. Jag lekte också i en svensk miljö men min mor är från Karelen. Så jag gick i finsk skola, berättar Anita som är helt tvåspråkig.

Den fackliga banan blev sedan spikrak: kurser, förbund fullmäktige och -styrelse. År 1987 blev hon ombudsman på nuvarande BMU.

Kom med på kurs!

Anita tycker hon blivit väl mottagen på FFC. Lite mera byråkrati är det väl, här kan hon inte öppna dörren som på BMU och ropa med sin bärande stämma om hon vill ha ut besked till personalen!

Men vi låter Anitas stämma ljuda över spalten.

– Kom med på kurs! FFC ordnar ett seminarium i Tammerfors den 26-27 april kring EU-utvidgningen och regeringsprogrammet. Eller sök dig till den tvärfackliga kursen på Haiko i Borgå den 22-23 mars och lär om arbetarskyddslagen och den inkomstpolitiska uppgörelsen.

Också den nordiska sommarskolan i juni är öppen för alla. Se separat annons.

En fråga inställer sig: hur balanserar du upp arbetet?

– Yogan ger fullständig avkoppling. Sommartid tar vi motorbåten, kastar loss och styr ut till havs, vintertid åker jag slalom.

Sonen och dottern har därtill sett till att makarna Spring har fyra barnbarn i åldern sex till nio att pyssla om.

INGEGERD EKSTRAND

Måttbandet har varit lite av en ploj. Egentligen har Christer trivts, både med jobbet och gänget. Och gungstolen får dock vänta, just nu är Christer engagerad i riksdagsvalet, likaså och därefter i kommunalpolitiken.

– Att vara ordförande för social- och hälsovårdsnämnden i Borgå är en tung post. Vi har ju hand om över halva stadens budget och personal, så man borde vara pensionär för att klara av det jobbet, skrattar han.

På arbetsbordet samsas pappershögar med några torra blommor från Metall. De minner om den måndag då Christer formligen kidnappades av sekretariatet som fjorton man starkt festade av honom på en kryssning till Tallinn.

Flera svenska medlemmar

Till FFC kom Christer 1988 efter 14 år som ombudsman på Handelsbranschens fackförbund, numera Servicefacket. Sin yrkeskarriär inledde han som sinnesjukvårdare på Nickby 1961. Som utearbetsledare på Vårberga sjukhus i Borgå startade han Sinnessjukvårdarförbundets helsvenska fackavdelning, i TAS, 1977.

– Med i facket kom jag på Nickby. I samma veva blev jag medlem i sdp. Egentligen är jag f.d. landskommunist, uppvuxen som jag är i Borgå landskommun.

TAS:s snabba service med svenska cirkulär uppskattade Christer — som lärt sig finska först som sanitär.

– Talet är tankegångens början. Vi har ingen möjlighet att skapa oss en uppfattning om vi inte förstår informationen. säger han med eftertryck.

Den principen har Christer hyllat under sin tid på FFC. Informationen på svenska har hela tiden stått i centrum.

– Föremålen har växlat men som helhet har vi nog haft en hygglig verksamhet, säger Christer som jobbat hårt på att hålla samman FFC:s svenskspråkiga familj.

– Vi är ca 32 000, lika många som i ett medelstort FFC-förbund. Medlemsutvecklingen bland finlandssvenskar pekar uppåt. Förbunden och FFC har kunnat ge en bättre svensk service och att vara organiserad i dag innebär inte att vara emot sin arbetsgivare. Arbetstagare och arbetsgivare är beroende av varandra, rättigheter och skyldigheter finns på båda håll.

Skärgården väntar

I sekretariat har suttit och sitter ombudsmän från olika förbund, starka personer med stort intresse för jobbet.

– Arbetet, också att kunna stöda kolleger i förbunden har varit inspirerande. Samarbete är nyckelordet, säger Christer som är glad över att ha fått Anita Spring, med sin gedigna fackliga erfarenhet, som sin efterträdare.

Själv får Christer nu möjlighet att ägna sig mera åt skärgården.

– Det är både en hobby och en levnadsstil. Vi hyr en stuga i Pellinge skärgård, där fiskar jag och pysslar om familjen, hustru, två barn och tre barnbarn.

Och de tre båtarna inte att förglömma. Hustrun Ami har en hård konkurrent i favoritbåten Emma, en ärevördig dam från trettiotalet.

INGEGERD EKSTRAND