Insjöarna mår dåligt. Vinterns tjocka istäcke
lyckades kväva många av våra vattendrag och mest utsatta blev små sjöar och träsk.
Ändå ligger orsakerna till skadorna djupare än så.
Vesi-Eko Oy från Kuopio har under ett par decenniers tid utvecklat en egen teknologi
för att förbättra sjöarnas kondition. Företaget har särskilt grunnat på alternativ
till den dyra muddringen. Vid sidan om olika slags syresättningsanläggningar har
Vesi-Eko utvecklat en metod för att röra om sjöarnas botten och här finns kanske
räddningen för de vattendrag som mår dåligt.
Tidigt på morgonen, en dag i början av juni startar maskintekniker Esko Antikainen
och sommararbetaren Janne Ruhanen bilen i Savolax och styr mot Norra Karelen.
Syremaskinerna i Hepolampi i Eno ska bytas.
Redan vid åttasnåret blir de mottagna av ortens myggsvärm. Hepolampi har under
några års tid fått konstgjord andning med hjälp av syresättningsanläggningar både
vid sjöns yta och i dess djup. I vintras försökte man sig på en ny uppfinning, ett
jetaggregat.
– Den här sjön behöver extra syre speciellt om vintern, förklarar Esko
Antikainen.
– Då samlas syrefattigt vatten under isen och gör att bottenaggregatet inte kan
hållas i gång. Det fungerar nämligen så att det tar syre från ytan och pumpar ut det
på djupet. På sommaren fungerar metoden väl för då finns det syrerikt vatten i
ytlagren.
Långvarig kur
Det jetaggregat som ska installeras pumpar upp bottenvatten, syresätter det ovanför
ytan och för det tillbaka via ett rör. På det sättet bevarar man den naturliga värme
som finns i de olika vattenlagren. Vattnet syresätts snabbt när det drabbas av
jetkraften.
Jetluftningen har åtminstone i företagets experiment visat sig överraskande
effektiv: syrebristen halverades med hälften redan första gången vattnet spolades genom
anläggningen. Anläggningen behöver ett minimidjup på två meter och den ska veterligen
inte försvaga isarna i området.
Den elektriska jetluftaren ska vara igång i Hepolampi året om flera år framöver.
Anläggningen rubbas inte av vare sig storm eller vindbyar eller ens av islossning.
– Målet är att sjön blir i så gott skick att luftningen kan avslutas.
I väntan på braxen
Effekten av den snabba syresättningen i vinter förväntas redan nästa sommar vara
minskad eller rentav eliminerad algblomning. I takt med att syresituationen förbättras
repar sig också sjöns fauna.
Förruttnelsebakterier som lever i syrefattigt tillstånd alstrar illaluktande gaser.
En syrerik botten gynnar inte förruttnelseaktiviteter och när bottnens förmåga att
binda fosfor förbättras med ökat syre stannar övergödningen upp och därmed
försvåras också algblomningen.
Sjöns liv kan inte återställas bara maskinellt. Också de som bor vid stränderna
har sitt givna ansvar, liksom sjöns övriga användare.
Matti Tahvanainen, som har kommit för att kolla sin katsa och meta ett par
gäddor, minns en vinter då syrebristen var så svår att bäcken som rinner ut ur sjön
var full av döda fiskar. Sedan dess har situationen i det här vackra sjöområdet
förbättrats.
– Förr kunde man fånga kilostora braxnar här, det var roligt att komma och
meta. Nuförtiden får man ingenting alls, ondgör sig Tahvanainen på typiskt
fiskarmanér fastän ett par små gäddor sprattlar i bottnen på hans plastpåse.
JOHANNA WESTERSUND
