Generalsekreteraren för den europeiska metallarbetarfederationen EMF, Reinhard Kuhlmann, betraktas som en kritisk facklig ledare. Det han säger är väl övervägt och har ofta rätt adress. Själv är han aningen stolt över benämningen.

– Det är bra med kritik. Det är kritiken som för utvecklingen framåt, säger han.

Kuhlmann dryftar europeiseringen. Den är en del av globaliseringen, menar han och säger att det förklarar varför fackets ställning och de sociala förmånerna ofta är utsatta för hårt motstånd vid samma tidpunkt i flera länder.

– Europeiseringen är strängt taget en mycket radikalare process än globaliseringen, säger han.

– På kort tid har vi skapat en integrationsmodell för Europa där den gemensamma marknaden är hörnstenen i den politiska och sociala integrationen. Det betyder att de nationella avgörandena småningom förlorar sin betydelse. Exempel på det är att man samtidigt slåss för pensionsförmåner i Tyskland, Frankrike och Italien, att österrikarna strejkar för första gången efter krigen eller att holländarna ingår nollavtal.

Samtidigt som integrationen fördjupas — eller kanske för att den gör det — har Europas politiska karta förändrats. De europeiska högerregeringarna, liksom centervänstern, för en hård tävlan. De hävdar alla att det har blivit för dyrt att leva. De försöker överträffa varandra i dumpning.

– Den största risken för Europa just nu är att vi ökar konkurrensen på nationell nivå genom att bedriva dumpning. Arbetstagarna är de verkliga förlorarna, varnar han.

Bevara fackets inflytande

Kuhlmann menar att facket kan påverka utvecklingen.

– Klart att vi kan! Vi vet precis vad vi borde göra men vi gör det ändå inte. Vi ser på medan facket försvagas, vilket är en följd av att ekonomin globaliseras. Det nationella inflytandet minskar i EU och facket förlorar sin makt i nationalstaten.

Facket borde med det snaraste se över var det kan börja sy ihop sitt inflytande igen.

Enligt Kuhlmann är det lätt att se att facket i de enskilda länderna fortfarande är beroende av människor som menar att de driver sina egna intressen bäst genom att höra till facket. Kuhlmans recept är m.a.o. att facket måste få folk, också de unga, att på nytt börja tro att man sköter de här frågorna bäst tillsammans.

Den andra hemligheten finns i internationaliseringen. Om facket fokuserar för djupt på de nationella frågorna kan det snart inte längre driva sina medlemmars intressen, menar han.

Man ska inte riva upp fackets rötter i moderjorden men man bör vara med och forma en aktiv europeisk fackföreningsrörelse och ett europeiskt sätt att sköta saker. Intressebevakningen bör koordineras och riktningen måste vara gemensamt överenskommen. Om inte facket skärper sig här kan arbetsgivarna och marknadskrafterna splittra hela processen. Europas fackliga samorganisation EFS får inte högt betyg för sina aktiviteter.

– De förstår arbetsgivarsidan blott alltför väl, säger Kuhlmann men han har ändå sett tecken på att EFS:s politiska linje kan ändras. Han vill här ge det nya sekretariatet en chans att komma igång på allvar.

Påverka EU

Inom metallsektorn har man målmedvetet gått in för avtalskoordinering. Eurometall har ett datanätverk, Eucopa, som förmedlar information om förhandlingar i realtid. Förhandlare från olika länder kan i vissa fall delta i varandras förhandlingsdelegationer. Finländska förhandlare har tillträde till förhandlingar i Tyskland, Belgien, det övriga Norden och i viss mån i Holland.

En utmaning i sig är att kunna bevara metallsektorns arbetsplatser i Europa.

Kuhlmann bekyller öppet EU för att negligera industrin, ja rentav för att bidra till att industrin körs ner helt.

– För industrikommissionsledamot Erkki Liikanen har EFS betonat att Europa behöver en industri, och industriarbetsplatser som bygger på en hållbar utveckling, som är reglerad men aktör på den fria marknaden. Vi anser att Liikanens politik hittills har varit fel.

För ett par år sedan grundade EU ett långsiktigt program som ska lotsa båtbyggnadsindustrin i framtiden. Eurometall var en aktiv påskyndare. Nu önskar EMF motsvarande program för bil- och stålindustrin.

Därför träffade representanter för EFS nyligen Liikanen som efter en dags förhandlingar var inne på samma linje som facket.

– Det tragiska är att Liikanens tid i kommissionen är förbi om ett halvt år, klagar Kuhlmann.

Text och bild:
HILKKA JUKARAINEN
Bryssel
Översättning: ASTRID NIKULA