I Zaventem utanför Bryssel ligger Ascos fabrikshallar. I komplexet med sex olika byggnader tillverkar man flygplansdelar och -tillbehör. Det är också i Zaventem Bryssels flygplats är belägen.

Asco grundades på 1950-talet och ägs alltjämt av den belgiska släkten Boas. Globaliseringen har varit till mer nytta än förfång i och med att företaget har varit ute i rätt tid med sina produktionsomläggningar. Eller så är bolaget särskilt omhuldat av Elois, som de belgiska metallarbetarna betraktar som sitt eget helgon.

Företaget startade med att förmedla och sälja reservdelar till olika fordon. Volymen ökades då man skaffade fram reservdelar till arméns fordon. De var särskilt eftertraktade efter krigen.

På 1970-talet inledde Asco produktion av tillbehör och delar till flygplansindustrin. Det var också då man började bygga produktionsanläggningarna i Zaventem.

Internationaliseringen av ekonomin innebar en spark framåt för flygplansindustrin och därmed också för Asco, som lade under sig ett krisföretag i Tyskland, liksom ett i Kanada.

Ascos produktion har ökat steg för steg och blivit kvar i Belgien medan samtidigt andra företag, såsom stålbolaget Bekaert, lamptillverkaren Sylvania liksom Duracell och Renault har flyttat produktionen till billigare länder.

Lyckan svek en gång

Utbildsningschef Fons Janssens säger att Ascos framgång bygger på specialkunnande och specialisering. I produktionen använder man lätta, hållbara metaller, aluminium och titan, som den moderna flygplansindustrin behöver. Arbetet görs med en precision på en tusendels millimeter, för säkerhet är A och O i flygplansindustrin.

Ascos största kunder är marknadsledarna Airbus som köper femtio procent och Boeing som köper 30 procent.

Händelserna den 11 september 2001 innebar ändå ett bakslag för såväl flygtrafiken som industrin. T.ex. Boeing lät bli att förnya sina beställningar då.

Asco lyckades dock hålla kvar sin fast anställda personal, men sade upp dem som hade tidsbundna eller tillfälliga jobb.

Nu är arbetsstyrkan återställd, cirka 600 man, och årsförsäljningen uppe i omkring 120 miljoner euro. Janssens uppskattar att företaget under de kommande tio åren kommer att upprätthålla minst samma volym och beräkningarna motsvaras av orderstocken.

Alla bär ansvar

Teamchef Guy Rottiers, 38, ansvarar för att tjugotalet operatörer håller tidtabellen och kvaliteten. Han är övertygad om att hans team utför ett viktigt jobb. Han säger att han mycket konkret upplever betydelsen av sitt eget jobb eftersom han alltid bör finnas till hands. Det är också jobbets skuggsida.

Varje del granskas separat. I hall 4 tillverkar man framkanter, framkantsklaffar, s.k. slats och klaffskenor till flygplansvingar. Efter granskningen slås operatörens stämpel på det tillverkade stycket för att man vid behov ska kunna spåra den som har gjort det. Om det uppstår problem eller produktionen inte löper enligt tidtabell kan teamchefen tillkallas t.o.m. mitt i natten.

Ändå gillar Guy Rottiers sitt jobb. Han är utbildad för det, arbetskamraterna är trevliga och arbetsplatsen säker.

– Givetvis är ingen nöjd med sin lön, säger han och vägrar uppge sin egen lön, som påverkas av att han alltid är tillgänglig.

Fabriksarbetarna får i snitt 000–1200 euro netto i månaden, uppger Jenssens.

Facket hjälper

För operatör Nico Tonné, 24, är detta den första arbetsplatsen.

I den snygga varma hallen bär han t-skjorta och förundrar sig över att metalljobbet betraktas som smutsigt. Han tycker arbetet är intressant och utmanande. Han får 12,16 brutto per timme och en lunchkupong som är värd fem euro.

Informationsgången från ledningen till operatörerna är inte den bästa möjliga men Nico upplever inte att hans arbetsplats är hotad. Dessutom finns ju alltid facket vid behov. Det är han medlem i för också föräldrarna var fackligt anslutna.

En extra bonus är personalfesten den 1 december som inkluderar middag, festtal och gåvor. Samma praxis råder på de flesta metallarbetsplatser.

Festen arrangeras till minne av den helige Elois. Denna medeltida järnnäve, en guldsmed från 500-talet, samlade på sig en förmögenhet genom att arbeta för de kungliga hoven. Han donerade emellertid sin förmögenhet till de fattiga och blev sedermera helgonförklarad. Man tror att Elois är uttryckligen metallarbetarnas beskyddare.

Text och bild:
HILKKA JUKARAINEN
Zaventem, Belgien
Översättning: ASTRID NIKULA