Men för att svara på frågan: nej, det vill vi verkligen inte. Vi vill ha bredband, bredband, bredband. Åtminstone ifall vi ska tro arbetsgruppen bakom statens bredbandsstrategi, ett sällskap lagom runda gubbar i sina bästa år som anser att de flesta finländare vid utgången av år 2007 ska ha tillgång superdupersnabba internetförbindelser.

Att man är ute i ett angeläget ärende framgår av insändarstormen på Husis debattplank där propellerhuvudena ställt till regelrätta byaslagsmål.

Vad vi ska ha de arma bredbandsanslutningarna till — med undantag för att stjäla musik från Nääätet och se femdubbelt mera porr på samma tid — har jag (som å yrkets vägnar dagligen hankar mig fram med hjälp av ett 1800-tals modem) fortfarande inte fattat. Men det som verkligen pärtar mig är den bakomliggande övertron på tekniska lösningar — i kombination med en horribelt snäv människosyn.

Ut med den sociala, rörliga människan, in med teknikkufen som dagarna i ända sitter med nunan fastklistrad vid datorskärmen och som därmed hotar att insjukna i den nya folksjukdomen, vuxendiabetes. Det lär ha en sådan inverkan, den kroniska bristen på motion. Och snabbmatsdieten.

De goda nyheterna är att man inte behöver hänga sig i det breda bandet på nyktert huve. Senare i vår blir det ju mycket billigare att ta sig en jamare eller två — förutsatt att det sker mellan hemmets fyra väggar. Som bekant blir det inte nämnvärt förmånligare att dricka på krogen, av den enkla orsaken att personalen har den dåliga smaken att inte sänka sina löner på motsvarande sätt. Ha, så slipper vi promenera till krogen också.

Däremellan kan man kika lita mera på teve, nu då det i samband med digitaliseringen blir flera kanaler. Får man dåligt samvete kan man ju alltid titta på sport — mycket roligare än att i snålblåsten kila iväg till FC Försvarslös hemmamatcher.

Filmvännerna å sin sida kan glömma det här med att "film är bäst på bio". Tacka DVD-formatet och de förmånliga "hemmabio"-paketen som gör att man lätt förtjänar in biljettpengarna. Med tanke på att finländaren i medeltal går cirka 1,6 gånger på bio per år lär det faktiskt inte gå många årtionden.

Skämt åsido, varför inte införa någon form av sitta-i-stugan-nöjesskatt som påförs alla verksamheter som bidrar till att folk inte rör på påkarna. Föredrar man att sitta vid sin dator/på soffan, bli rund om magen och utsätta sig för allehanda farsoter så kan man väl åtminstone betala lita extra. Och gärna i förväg, så blir det inget onödigt snack sen.

Vadå dålig idé? De gröna tycker ju också att vi ska betala för att vi skitar ner naturen, så varför inte späta för att vi med vett och vilja korrumperar vår egen kropp (och hjärna). Lite människokärlek, om man får be.

TRISS PÅ HANDEN