"Det är fara värt att
västvärlden är inne
på en alltför ensidig "brott och strafflinje"
som kan väcka sovande muslimska hatkrafter av hittills oskådad nivå och volym"

Allt detta innebär på sikt märkbara inskränkningar i vår frihet och välfärd. Granskar vi historien finner vi att den moderna nordiska rättsstatens decennier av personlig frihet och trygghet troligen har varit en ganska sällsam företeelse. Låt oss med glädje och tacksamhet notera att vi fått uppleva den.

Ofta har det i äldre tider varit statsmakten själv som med olika åtgärder såsom skatteuppbörd, soldatvärvning eller allmän politisk kontroll fördrivit friheten i stället för att upprätthålla den. Korta och längre perioder av lycka och frihet har varvats med onda tider i alla kulturer i alla tider.

Den västerländska tankemodellen innebär en skarp dualism mellan gott och ont. Det onda ska utrotas, om inte annat så med våld. "Ont ska med ont fördrivas". Jag har med viss bävan följt den senaste tidens utveckling i "kampen mot terrorismen", soldater, militärpolis, regelrätt krig, murar, kontroller, räfst och rättarting. Jag är illa rädd att det kommer att sås allt mera hat på alla sidor och trappas upp till hittills oanade dimensioner.

Vi har förstås också den kristna djupfilosofin från bergspredikan som bland annat innebär att man ska älska sin nästa och försöka förlåta sina fiender, med insikten att "den som tar till svärd ska med svärd förgås".

Våldet kan drabba vem som helst, när som helst. De som inte drabbas får i alla fall sin frihet inskränkt. Av myndighetskontroll, förstås, men också av sin egen rädsla och självpåtagna begränsning av reseplaner, och andra rörelse- och beteendemönster. Detta har inte minst flygbolagen fått känna av i form av minskande passagerarströmmar. Händelsen i Spanien 11 mars förbättrar inte läget precis.

Det är emellertid ingen tvekan om vilkendera filosofin som har övertaget när det riktigt gäller.

Globaliseringsdebatten med sina inslag av social rättvisa och ekologisk hållbarhet hotar att komma av sig innan den ens hunnit starta på allvar. I stället hör vi gång efter annan upprop som går ut på att utrota och förstöra. Hur vore det om man i stället skulle bygga upp och hjälpa.

Det är lätt gjort att man drar parallellen till förra seklet och dess två gigantiska krig. Försöket att straffa och förnedra Tyskland efter första världskriget resulterade i tredje rikets hat, dess massiva upprustning och våldsstrategi. Efter andra världskriget hade man blivit vis av skadan och Tysklands återuppbyggnad backades upp av Marshallplanens massiva stödåtgärder.

Det är fara värt att västvälden just nu är inne på en alltför ensidig "brott och strafflinje" som kan väcka sovande muslimska hatkrafter av hittills oskådad nivå och volym. Detta kan ur västvärldens synvinkel utvecklas till en upprepning av mellankrigstidens misstag. Förhoppningsvis finns det en annan väg, en väg i fred, frihet och välstånd.