De största facken CFDT och CGT idkar nära samarbete, FO betecknas av dem som "besvärligt" ibland. Ändå fick alla sex pensionärsförbund i slutet av förra året till stånd en gemensam resolution, trots att det kan vara svårt att få dem alla att gå sida vid sida i en demonstration.

Den gemensamma resolutionen kritiserade skarpt Jean-Pierre Raffarins högerregering för att den inte har velat ta emot pensionärernas delegation.

– Det är ett uttryck för regeringens nedlåtande attityd och brist på intresse för oss pensionärer, sägs det i resolutionen.

Pensionerna krävde samfällt att minimipensionen höjs till nivån för minimilön och att pensionerna inflationsjusteras (2,2 procent). Regeringen höjde pensionerna från årets början med bara 1,7 procent.

Minimipension

– Pensionärerna har fokuserat sin verksamhet på minimipensionen, berättar informatör Claude Lacour vid det CFDT-anslutna Union Conféderal des Retraités-CFDT i Paris.

Tolv miljoner, eller tjugo procent, av Frankrikes 61 miljoner invånare är pensionärer. Pensionsåldern är 60 år. Av dem som lever under fattigdomsgränsen är tio procent pensionärer. 60 procent av pensionärerna får lov att klara sig på mindre än 600 euro i månaden. Minimimånadslönen är 1 227,57 euro. Och detta för en arbetsinsats på 35 timmar i veckan efter den reform den tidigare socialistregeringen införde. Nu har man visserligen börjat frångå den korta arbetstiden.

Ända fram till 1993 steg pensionerna enligt löneindex men så försämrades systemet. I vår planerar regeringen att ta itu med den länge förväntade "pensionsbomben" och pensionärerna väntar sig inget gott därav. De har arrangerat flera gemensamma demonstrationer i protest mot den nya pensionslagen och fler demonstrationer är i sikte.

Aktiva pensionärer har egna tidningar

CFDT:s pensionärsförbund har 100 000 medlemmar och 10 000 prenumeranter på den lilla tidning förbundet ger ut. De planerar också egna webbsidor till nästa år, lovar Lacour.

CGT:s pensionärer utger varannan månad tidningen Vie Nouvelle (det nya livet) som har 60 000 prenumeranter, berättar redaktionens sekreterare Martine Violet. CGT:s mäktiga byggnad i utkanten av Paris byggdes under den ekonomiska uppgången på 1980-talet.

Under gångna tider betraktades CFDT som socialisternas och CGT som kommunisternas centralförbund. Numera finns det utav vardera i bägge organisationerna men också allt fler medlemmar som inte hör till någotdera partiet.

Vie Nouvelle är ett läspaket på över 60 sidor som fungerar enligt principerna för en faktatidskrift. Nyhets- och ledarsidorna refererar aktuella pensionärsfrågor, kongresser, demonstrationer och innehåller intervjuer med fackliga ledare. Tidningen uppmärksammar också internationella händelser, reportagen berör allt från situationen i Kuba till nya semesterformer och Gina Lollobrigidas skulpturer. Dessutom ingår råd om juridik och hälsovård i tidningen.

CGT:s pensionärer har en egen webbsida på adressen ucr.cgt.fr

Ut på gatorna, under banderoller

De franska pensionärerna har känt sig trängda på många vis under den nya regeringens mandat. I synnerhet upprörde en reform av sjukförsäkringssystemet.

Den franska hälsovården rankades som världsbäst år 2000. Världshälsoorganisationen WHO placerade då Finland på 34 plats. Finländare med erfarenhet av både det finländska och det franska systemet har bekräftat att forskningsresultatet alltjämt håller streck.

Den offentliga franska hälsovården tar hand om alla, oavsett ålder, förmögenhet eller boendeort. Det är förstås också förklaringen till systemets kroniska miljardunderskott. Det har regeringen nu gripit tag i och har, utan att röra basservicen och tillgången till den, börjat skära i antalet läkemedel som berättigar till kostnadsersättning.

Ur finländskt perspektiv är Frankrike ett verkligt medicinerna paradis, läkarna skriver ut recept på än det ena, än det andra ofta helt onödiga preparatet. Man har bl.a. börjat begränsa den överdrivna användningen av antibiotika som ofta ges helt gratis, likaså skär man i den ersättningsbara vården på kurbad.

Förra sommaren upptäckte pensionärerna hur bräcklig deras situation är om det inträffar en naturkatastrof som den i augusti. I juli och augusti stod kvicksilvret på 40 värmegrader i flera veckor vilket ledde till att 15 000 människor avled i värmen. Uppskattningen av offrens antal baserar sig på officiell statistik och jämförelser med tidigare somrar. En stor del av de avlidna var åldringar som bodde allena och som dog av vätskebrist. Sjukhuskorridorerna fylldes med döda åldringar. Man miste helt greppet om situationen för en stor del av läkarna, begravningsentreprenörerna och givetvis regeringen var på semester. Inte någonstans förstod man lägets allvar innan det var alltför sent.

Efter katastrofsommaren har man försökt förbättra nivån på hemvården för åldringar. I sommar ska man också hålla bättre öga på kvicksilvrets rörelser.