– I demonstrationen krävde vi att Aznars regering uppfyller sina löften till pensionärerna om rättvisa pensioner. Vi hoppas att den nya socialistregeringen förbättrar situationen. Pensionärernas köpkraft har försvagats kraftigt de senaste åren. Fastän den förra regeringen påstod att den hade lättat beskattningen märkbart har skatterna i praktiken stigit, i synnerhet de indirekta skatterna som försvårar pensionärernas dagliga liv. För var dag måste pensionärerna bli allt försiktigare med hur de använder sina slantar.

– Vi kräver att den nya regeringen förbättrar också de förtidspensionerades situation och rättar till nivån på de alltför låga änkepensionerna. Det är i dagens läge omöjligt att leva på en änkepension.

Den bekymrade är Pablo Navarro, 63, organisationssekreterare vid Pensionärernas förbund (Unión de Jubilados y Pensionistas) som hör till fackcentralen UGT. Pensionärsförbundet grundades 1977 och har för närvarande 150 000 medlemmar. Förbundet bevakar pensionärernas intressen. För ögonblicket har förbundet ingen representant i UGT:s styrelse men i framtiden är det inte otänkbart, säger Navarro och förbundets generalsekreterare Manuel Martos, 70.

Pensionärerna glömda

Den spanska minimipensionen var ifjol 269 euro i månaden och den genomsnittliga arbetspensionen cirka 425 euro. Den minsta änkepensionen var 289 euro. Spanien har inget folkpensionssystem likt vårt, socialskyddet är bundet till arbetet. Om man inte har arbete har man heller inget socialskydd.

Pensionerna varierar också mellan de sjutton autonomiska regionerna i Spanien. T.ex. i den dyra huvudstadsregionen kring Madrid får varannan pensionär lov att klara sig med mindre än 500 euro i pension.

Enligt UGT:s pensionärsaktivister organiserar också fackcentralen CC.OO (Comissiones Obreras) pensionärer.

– Tyvärr har vi just inte samarbetat de senaste åren när det gäller pensionärernas intressen, berättar generalsekreterare Martos.

– Det känns som om Spaniens pensionärer har glömts bort alldeles under de senaste åren. Aznars regering upprepade mantrat "Det går bra för den spanska ekonomin". Det borde ju gå bättre också för oss pensionärer men det gör det inte, kritiserar Navarro.

Smärtsamma förändringar

– Vår generation är i praktiken den sista som kan ta hand om sina föräldrar. Min hustru arbetade aldrig utanför hemmet. Hon tog hand om min mamma och sin egen pappa, förklarar Navarro.

– Fram till dessa dagar har den sociala strukturen i Spanien varit sådan att kvinnorna i allmänhet tog hand om föräldragenerationen. Nu arbetar våra barn utanför hemmet och de har helt enkelt inte tid att se till sina föräldrar, ens om det är nödvändigt. Men inte heller samhället bär något större ansvar för de gamla.

Ett allvarligt bekymmer utgör också de förtidspensionerade. Utvecklingen gick snabbt i den riktningen i mitten av 1980-talet då industrin sanerades. Nu gör socialskyddet pengar på dem som har hamnat i pensionsslussen. De förtidspensionerade är billigare i drift för socialskyddet än de som går i normal ålderspension vid 65, förklarar Martos.

– När det gäller pensionsfrågor har vi hamnat på efterkälken i EU. Vi är på samma nivå som Irland, Grekland och grannlandet Portugal. Det verkar som om de spanska pensionärerna kommer att få det ännu sämre när pensionärerna med en gång blir betydligt fler om några år, säger Pablo Navarro till sist.