Den Scania-sopbil som plockar upp Löntagarens reporter i Jeppo centrum en onsdag i juni glänser elegant metalliskt i guldbrunt. När chaufför John Nygård, 45, drar åt handbromsen sjunker förarsätet ihop och ett extra trappsteg poppar fram på utsidan. Höjden från förarhytten är avsevärd men Nygård kliver lätt och behändigt ned på asfalten vid bensinmacken.

– Nu har jag fått en sådan sopbil som jag vill ha, säger han belåtet om den årsgamla sopbilen försedd med miljömotor, biotank för uppsamling av lakvattnet och inhemsk påbyggnad. Finells satsar både chaufför- och miljövänligt.

Komforten har blivit avsevärt högre under de 17 år Nygård kört sopbil för Esseföretaget Finell, marknadsledande i trakten bland de totalt fem företag som sköter sophämtning. Totalt har företaget 11 fordon som kör för miljön samt entreprenadmaskiner. De heltidsanställda är 15, därtill hoppar några in vid arbetstoppar.

Tidigare tog både axlar och höfter stryk vid de täta hoppen och klättringarna ned och upp i bilen då Nygård rundade hushåll och industrier i Pedersöre, Larsmo, Kronoby och i dag alltså Jeppo i Nykarleby. Som mest servar han 250 egnahemshus per dag, i dag omfattar förmiddagens soprunda 156 hushåll.

Också förarkabinen känns lyxigt rymlig. Flugsmällorna instuckna bakom förarstolen är bara till prydnad — inte minsta tillstymmelse till lukt tränger in i den luftkonditionerade hytten. Detta trots att bilens bakdel efterhand fylls med svarta påsar för vått avfall och påsar i alla andra färger för det torra. Bilens sopkapacitet är 14 kubik och hinner gott till också vid toppar efter storhelger.

– Hushållssoporna töms i regel varannan vecka. Är det riktigt sommarvarmt kan det nog lukta en del, på utsidan, säger Nygård.

Påsarna hamnar i en salig röra men sorteras upp på Ekorosk i Pirilö i Jakobstad där Nygård lämpar av lasten före eftermiddagens industrirunda då han hämtar upp bl.a. osorterade sopor från verkstadsgolv. Sådant som inte går att återanvända går vidare till Storkohmo i Såka i Karleby. Problemavfall tar Nygård inte.

Påssystemet fungerar

Sopbilen kryssar smidigt fram längs med huvudleden, stannar så ofta att fotografen, som hänger oss i hasorna med sin bil, knappast hinner ut innan Nygård tömt sopkärl och klivit tillbaka bakom ratten.

– För det mesta sorterar människor bra i dag men visst finns det alltid rum för förbättring. Ibland finns löst avfall i sopkärlen. Det kan jag ta med men om folk parkerat avfall utanför så får det bli kvar, säger Nygård.

Soppåsarna får innehålla allt utom kläder och textilier, dem bör kunderna själva föra till insamlingskärl. I bilen finns dock en låda för just textilier, en extra service för ensligt boende äldre personer.

Sopbilen rundar röd- eller gulmålade bondgårdar och egnahemshus i två våningar längs huvudvägen. Lårar skvallrar om att vi rör oss i potatisodlarnas nejder. På småvägar skrapar björkkvistar mot den höga sopbilen, om det här och andra olägenheter säger Nygård och de andra chaufförerna till vid behov.

– På sommaren är körningen inget problem med vintertid är det värre. Fast det är blankis överallt så ska vi köra alla småvägar, som ju sällan är sandade då vi kommer tidigt på morgnarna.

Sopbilen får hålla en hastighet på max 80 kilometer. Någonstans mellan 85 och 90 slår den hastighetsbegränsande automatiken på.

– Visst kan det vara besvärligt att ta sig upp vintertid i längre uppförsbackar, men nej, någon nödknapp vill jag inte ha. Risken finns att en sådan missbrukas, säger han och påpekar att den största risken som sopbilschaufför är att man blir oförsiktig, då rutten är allt för välbekant.

Självständigt jobb ett stort plus

Bilar har det alltid handlat om för John Nygård. Först jobbade han på en servicestation, sedan körde han butiksbil för Esse handelslag. När butiksbilen drogs in gjorde han vissa kortjobb för Finells och fick erbjudande att följa med en sopbil om han ville.

– På den vägen är det, jag slutade fråga och fortsatte att köra, skrattar han och berättar att han följde med då Finells köpte sin första sopbil i Kuopio på 1980-talet.

För jobbet betalas normal chaufförslön plus en smutsprocent på fem procent. Arbetsgivaren står för arbetskläder som chaufförerna tvättar själva eller kan låta firman göra det.

– Lönen kunde förstås vara bättre, vem vill inte ha det, säger han.

När familjens tre barn var små började John Nygård sin arbetsdag klockan 5 och skötte barnpassningen på eftermiddagen. Också i dag är han tidigt i farten, han började i morse klockan 5 i Nykarleby Bonäs. Innan arbetsdagen är slut har mätaren tickat in 200 kilometer till.

– Den största fördelen är att arbetet är självständigt, jag ser varken arbetskamrater eller arbetsgivare oftare än kanske en gång i veckan. När jag är klar för dagen kopplar jag av med att klippa vår egen eller mina föräldrars gräsmatta, någon mera motion behöver jag inte, skrattar han och kliver ned igen från bilen för nästa dust med soporna.

Stress då, finns den? Jo, självpåtagen, medger han.

– När jag kört samma rutt i många år blir det så att jag tittar på klockan och konstaterar att aj, är den så mycket och jag har inte längre än hit. Jag har ju dagens kvot att ta hand om – lämnar jag något på hälft ar jag det framför mig i morgon, säger John Nygård som trivs bra med sitt jobb.

– Visst har jag någon gång funderat på att byta bransch. Gör jag det så blir det något där jag inte håller i ratten!

INGEGERD EKSTRAND