. vane.jpg (302 bytes)

kolumnen.jpg (2731 bytes)

Mirja Janérus

 

Mirja Janérus

Mer flexibilitet även i socialförsäkringen

pune.gif (67 bytes)  Under årens lopp har man talat mycket om flexibilitet i arbetslivet. Både för och emot, allt beroende på vem som talar och vad talaren avser med flexibilitet. I princip är de flesta överens om att det behövs flexibilitet, bara den genomförs på lika villkor, inte enbart på produktionens villkor. För att bättra på människornas orkande och välmående räcker det inte bara med möjligheter att variera arbetstid och ledighet. Att sammanjämka arbete och familjeliv är en målsättning på såväl nationell som EU-nivå. Där har man lagstiftningsvägen kommit en god bit framåt. Om bara arbetsplatserna också insåg den gemensamma nyttan av att tillmötesgå de individuella behoven.

Inom socialförsäkringen var familjeförsäkringen den första där olika individuella möjligheter att använda föräldraledigheter och vårdledigheter togs in. Tyvärr återstår ännu mycket att göra vad attityderna beträffar innan dessa olika möjligheter används fullt ut av båda föräldrarna.

Sedan 1980-talet har man också i pensionslagstiftningen haft alternativa pensionsmöjligheter och den nya reformen nästa år utökar ytterligare individens möjligheter att välja tidpunkten för sin pensionering. En välkommen reform var likaså lagstiftningen om den yrkesinriktade rehabiliteringen som möjliggör utbetalandet av partiell rehabiliteringspenning.

Men sjukförsäkringen har blivit rigid trots alla dessa reformer, och trots fleråriga diskussioner om frågan. Man är helt arbetsoförmögen eller helt frisk. Inga mellanstadier accepteras. Och så enkelt är ju inte livet, det vet vi alla. Det finns många olika situationer där människan, trots sjukdom, är delvis arbetsförmögen, men inte kapabel att ge hela den insats som krävs av en arbetstagare. Då blir ju resultatet att man stannar hemma på sjukledighet längre tid än vore önskvärt ur någons synpunkt. Om frånvaron blir flera månader blir tröskeln att komma tillbaka allt högre och i en del fall blir följden en förtidspensionering. Det finns otaliga situationer där människan både kunde och ville återvända till arbetet så att man inte skulle behöva prestera 110 procent genast. Men förståeligt är också att arbetsgivaren inte är villig att betala full lön för en minskad arbetsinsats.

Oron över den åldrande befolkningen och den minskande arbetskraften har gjort att man också upptäckt att kanske skulle en partiell sjukledighet och delsjukpenning vara ett sätt att hjälpa folk att stanna längre i arbetslivet eller att återkomma till arbetet efter en längre sjukfrånvaro. Frågan har nu utretts i en arbetsgrupp som lämnat sitt betänkande i slutet av april. Nu gäller det att få lagstiftningen förberedd i rask takt så att ändringen kan träda i kraft från början av 2006.

Mirja Janérus är
socialpolitisk sekreterare på FFC.

Löntagaren 3.9.2004 nr 7/04

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)